Publicerat
Kategori: Novell

Det riktiga anorexia-livet

Snälla, förstå att ni duger precis som ni är! Jag har bara förstört min kropp genom att svälta mig. Min mens försvann fort och bröst har jag inga. Håret blir förstört och du har ingen ork kvar i kroppen. Men fram för allt, vad spelar det för roll hur din kropp ser ut?
De enda killarna jag träffade när jag var anorexiasmal var såna som bara ville ha mig för att jag var smal eller vaddå? Jag vill inte ha någon kille som tar mig för hur jag ser ut.
Dessutom är det mycket finare att ha dom former som det var meningen att du skulle ha. Varför ska du svälta? Om det var meningen att du skulle vara ännu smalare, skulle du haft en mindre kropp. Du får ändå inte ut något av det. För om du inte äter, så kommer du så småningom att dö. Vem kommer då bry sig om hur tjock eller smal du är?

Efter min anorexia har jag lärt mig acceptera mig själv lite mer. Jag tycker fortfarande att jag är tjock och det känns som om jag alltid kommer tycka det. Men jag orkar inte bry mig längre. För jag förstör hela mitt liv. Kan ju inte gå i skolan om man inte ens orkar tänka! Vad ska du då bli när du blir vuxen?

Det känns som om två år av mitt liv bara har försvunnit. För jag kommer inte ihåg särskilt mycket. Det enda positiva med det är att jag kan se om alla filmer, för jag kommer inte ens ihåg handlingen…*ler* Men det är inte så kul att bara sitta hemma och vänta på när det ska bli mat. För att sedan efter maten känna så stor avsky för sig själv att man inte kunde hålla sig från att äta. Nu blir jag fet också. Eftersom allt med mig bara är FEL.
Det största hatet jag någonsin har känt var mot mig själv. Mot min feta mage, feta lår och feta armar. Det går inte att förklara hur det känns. Samtidigt som alla säger att man måste äta mer. När man själv vill banta. Och med det förstöra sin kropp ännu mer.

Jag var bara stolt när min mens försvann först. Det måste ju betyda att jag var smal då. Men som kom jag hem, tittade mig i spegeln och tyckte att det var en riktigt feting till spegelbild. Måste banta ännu mer.

Snälla, gör aldrig som mig! Du kommer bara ångra dig… Jag vill inte ha någon pojkvän för jag har verkligen inga bröst. Det har nu blivit mitt nya komplex. Jag stannade i växten också. Alla har nu växt om mig. Det bryr jag mig inte lika mycket om, men sen så bryr sig alla om olika saker. Jag önskar jag hade någon som jag var kär i som jag kunde berätta hur jag känner för. Varför jag är som jag är. Att han skulle lyssna och i alla fall försöka förstå. Jag vet i alla fall att jag vill inte vara för trött för att gå ut, bara för att kunna vara smal.

Skriven av: Dea

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?

Snabba insättningar med Visa och Mastercard - casino med kortbetalning utan svensk licens!

Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Fredrik Trulsson

Inga stordåd, böcker, eller barn, men förhoppningsvis ett gott hjärta och en någorlunda intakt ryggrad. Allt gott till er alla som besökt, läst och övertygat mig! Är du mer nyfiken, samt modig,…

Fredrik Trulsson

På andra plats denna veckan: Anders Berggren