Det stora barnet

Värst var morgnarna då både Simon och hans mamma skulle upp vid samma tid. Det var bara Simon, som hade väckarklocka och när han hade stigit upp och lagat frukost skulle han få upp sin mamma också. Fastän hon bad om att få bli väckt så här tidigt förstod inte Simon varför; hon var ändå alltid långt ifrån påklädd då Simon tog sin skolväska och gick iväg till skolan. Simons väckningsprocedur bestod i att han först skulle rulla mammans bastanta kroppshydda av och an i sängen för att hon skulle vakna. Sedan ställde han ett glas iskallt vatten och med en Treo på nattduksbordet, för hon hade alltid huvudvärk på morgonen. När Simon hade hunnit äta en av sina två mackor och läst en bra bit av tidningen, visste han att mamman alltid kom in i köket och stönade. Därefter rökhostade hon lite diskret med ryggen vänd mot Simon och rörde ihop en kopp pulverkaffe. Sedan klagade hon på att Simon skulle iväg till skolan idag igen och undrade om han ändå inte skulle följa med henne till hennes jobb och hålla henne sällskap. Simon förstod att mamman hade ett bra och välbetalt jobb. Vad han inte förstod var varför de i så fall var tvungna att bo i en liten trea. Mamman hade alltid med sig en massa gratisprover hem på exklusiva krämer och parfymer. Fin choklad, blommor och champagne. Ibland hade hon även med sig karlar.
Mamman var alltid hemma när Simon kom hem från skolan, hon behövde aldrig jobba mer än en eller två timmar om dagen. Antagligen för att hon hade legat med sin chef.
'Jag behöver pengar till en skolutflykt', sa Simon en morgon.
'Jaha, hur mycker behöver du?' frågade mamman. 'Två, tretusen kronor?'
Sådan var hon. Helt verklighetsblind.
Och Simon visste inte hur han hade hamnat hos henne.

Skriven av: Mathias Nilsson