Dialog med Gud.

Kära Gud,
- Jag har alltid undrat varför folk lider, har frågat folk utan att få ett svar. Så du är den enda personen kvar som kan svara på min fråga; Varför måste vi människor genomgå så mycket nöd och smärta i våra liv?

Ett starkt sken lös upp rummet som jag var i när jag, mer eller mindre, desperat ville ha ett svar på min fråga. Det var nästan så att jag hade gett upp hoppet om att livet skulle ha en mening. Jag trodde att vi, människor, var ett misstag i naturens utveckling. Men när jag tvekade som mest så bestämmde jag mig för att tillänga mitt liv att tro på en mening, tro på Guds vilja. En röst kom från detta sken och snart skulle mina frågor bli besvarade.

- Du har länge sökt svaret på din fråga, min son, rösten fortsatte, jag vill inte att att människor ska lida. Det är ni som själva har skapat den smärta som ni upplever. Alla krig har ni skapat och inte jag. Jag gav er en fri vilja för att se vilka som platsar i mitt rike, livet på din planet är något av ett test. De som medvetet bryter mot min vilja utan att känna ånger, är inte välkommen hos mig.

- Men vi blir sjuka, ja, ibland blir vi dödligt sjuka. Sjukdomen måste väl ändå vara din vilja?

- Döden är min vilja, och dödliga sjukdomar brukar jag ge till de som har syndat för mycket i sitt liv. Sjukdomen är också ett sätt att slutligen ge goda människor döden. Allt lidande är inte onödigt. När du av någon anledning känner dig dålig, så är det du och dina medmänniskors ansvar att hjälpa dig att bli frisk. När jag märker att viljan är stark så låter jag smärtan försvinna.

- Vad är då lösningen på alla våra problem? frågade jag.

Ljuset tynnade bort och det blev åter tyst i rummet som jag var i. Även om jag inte fick alla mina frågor besvarade så har jag börjat att förstå meningen med livet. Man kan underlätta det hela och säga att meningen är att vara en god medborgare på jorden och försöka behandla sina medmänniskor på ett vänligt sätt, och kanske hjälpa andra om du besitter en kunskap.

Skriven av: Felix