Dimmiga klarsyner

Min bästa kompis Felix hade talanger. Förutom att han gled igenom grundskola och gymnasium med toppbetyg utan att det verkade som att han någonsin egentligen brydde sig var han musikalisk, artikulär, och jäkla sympatisk. Och det var otroligt kul att umgås med honom. Intelligensen tillät han bara vara närvarande när han kände för det, och få var de av Felix vänner som inte vid olika tillfällen burit hem honom från större delen av Stockholms gaturegister. Då alltid lyssnande till de där filosofiska monologerna som bara ändlösa rader rader koskenkorvadrinkar riktigt lyckats framkalla.

En tidig morgon när vi var på väg hem från en studentskiva så var det dimma. Den där tjockvita riktigt kompakta typen, som jag förövrigt tycker är skitmysig, hade tagit hela fjärden i besittning och kramade sig in runt stadshuset och centralen medan nattbussen sakta rullade hemåt. Allt under stark kall fullmåne som kontrasterade uppstickande torn och antenner, helt otroligt faktiskt. Känslor av sagomässig tidlöshet svallade över oss, ojsan hade vi druckit sprit också, och Felix blev förstås totalt begeistrad.

Varpå han körde en helt otrolig utläggning om tiden. De exakta orden minns jag inte men jag skriver hur som helst för att lite kort referera vad han sa. Felix gjorde en utvärdering av det som varit, det som är och det som ska komma. Historien hade sin charm, ansåg min vän. Genom den kan man gotta sig i det man åstakommit och vara stolt över de erfarenheter man skaffat sig. 'Erfarenhet är fett med respeeekt' utstötte Felix medan han skrattkluckande snurrade runt en av stängerna i mittgången, aningen självironiskt men bara aningen. Om nutiden sluddrade han därefter något osammanhängande i stil med att det är nu det händer och att en hamburgare oftast är godast medan man äter den. Medan mittdörrarna öppnades lite grann av Felix tyngd när han lutade sig mot dem redogjorde han sedan för hur gränslöst oöverträffbart det var med framtiden. Där kan man ju alltid i alla fall fantisera om att man har en chans. Historien är körd och nutiden blir körd om en hundradels sekund men framtiden is still going strong!

Det var det. Ledsen om det verkar som en blek belöning efter att ha läst så här långt, men Felix strålande framträdande då han sa att det förflutna var bra, det nuvarande bättre och framtiden bäst var så klockrent när han utförde det, den där morgonen. En tid har gått och jag har väl kanske funnit många av de svar vilkas frågor jag knappt tidigare kände, men en av de största insikterna är nog att ingenting kommer kunna ersätta den klarhet som Felix dimmiga fyllefilosofier lämnade efter sig.

Skriven av: liten snäll