Dit kärleken bär oss

Hon springer ut i den knähöga snön ner till ladugården för att hämta mjölk till mor som skall baka.
Hon öppnar den tunga dörren till ladugården och stapplar in i det mörka rummet.
Hon stannar upp och höjer blicken sakta uppåt och möter hans blick i mörkret.
Hans mjuka, mystiska blick som får hennes knän att skaka. Han tar några steg emot henne och hon backar undan tills hon möter väggen med ryggen. Han varken rör eller kysser henne, men hon kan känna både hans händer emot sin kropp och hans läppar mot hennes kind. Hon ryser till och vill att tiden ska stanna.
Plötsligt slår dörren igen och han är borta lika fort som han kom, det var bonden som hade kommit.
Hon hälsar och ber om att få lite mjölk så att mor kan baka.
Hon springer tillbaka hem och hoppas på att bonden inte har sett någonting för hur skulle det då sluta. En fin rikemansflicka ska inte ha någonting med en dräng att göra.
Hon ger mor mjölken och tar med sig sina ljus som hon stöpt på morgonen till sitt julbad.
Hon hade blivit rätt nöjd med ljusen, tillräckligt tjocka, bra färg och en mjuk doft.
Mor hade varit så snäll att koka vatten till henne så att hon kunde ta sitt bad innan hon gick till sängs.
Hon ställer upp ljusen runtom träkaret och tänder dem innan hon kliver i badet. Hon tänker på allting som just har hänt. Tänk om bonden såg dem och varför kunde hon inte få sin dräng. Hon lägger sig tillrätta och drömmer sig bort.
Hon väcks av att mor kommer in och lägger rena handdukar bredvid henne och säger god natt.
Hon kollar på sig själv, hon är skrumpen som ett russin. Hon går ur badet och torkar sig och sätter på sig sitt nattlinne. Hon tittar ut genom fönstret och ser sin dräng, hon har andra tankar än att gå till sängs.
Hon smyger försiktigt förbi mors och fars rum och springer ned till ladugården där hon fångas i hans famn. Han ser på henne men säger ingenting, tar hennes hand och för henne till höskullen.
Hon tittar länge på honom och känner hans hand på hennes kind. Han för henne sakta mot sig och kysser henne. Hon har länge undrat över hur det skulle kännas, hans läppar emot hennes.
Han stannar upp och lägger henne ned. Hon vet inte vad han ska göra men hon följer bara med.
Dagen efter när hon står i kyrkan och firar julotta sneglar hon hela tiden bakåt på sin dräng och han tittar tillbaka på henne och ler. Det dom inte vet är att hennes far har sett det hela.
När de kommer hem så firar de jul som vanligt. Med mat, dans, julklappar och deras egen tradition, att tända ett ljus som de själva har stöpt dagen innan och be för det nya året som kommer.
Hon går ut och tänder ett ljus och ber. Hon ser sig omkring men ser inte sin dräng så hon går ned till ladugården för att leta, men hittar honom inte i någon vrå.
Dagen efter får hon reda på att han har gått sin väg.
Förtvivlat springer hon in på sitt rum men stannar upp. Där står han, hennes dräng, stiligt klädd och väntande på henne. Hon springer fram till hans famn och ser honom djupt i ögonen. Hon vet inte vart det här ska ta vägen, men hon följer bara med.

Skriven av: Petersso0n