Diversialist-Pansionär



/Mitt tack- och avskedstal till mina arbetskamrater
vid middagen på Stora Hotellet 1984 04 28

Tankar vid en sopsäck..

I mina händer håller jag
det förflutnas ord på papper skrivna med tankemöda
vilka jag artikulerat fram som viktiga budskap
till andra människor
- formuleringar så viktiga
att jag vårdat dem hålslagna genom åren
etiketterade i minnesbankar av
A 4 format, från A till Ö och pärmordnade på hyllorna
i mitt operationsrum och sparade för att kunna påminna.!

När förgubbningen i hjärnan sätter in
har återupplivningens möjlighet nästan haft ett evigt liv.
Men nu är det dags att göra upp.
Inför en brunklädd nypressad hårdveckad och uppvikt
representant för städbolaget river jag med höger och
vänster hands tumme och pekfinger, långsamt sönder bladen
A (som i Agathon..)
B som i Berndt, Beito, Bouppteckningar, C som i Calle,
D som i David Gellerini.. M som i Morgan, O som i Oscar (grupp)
S som i Sven och Y för Yngve
I som för bergsprängaren från Ingemars land
- det första tveksamma rivet går över till rutin
när jag matar sopsäcken med substans och odefinierbara känslor.
Riva eller inte riva, det är frågan.
Att slita sönder något av mej själv borde ske med förbundna ögon
och låst minnesfunktion - måste jag döda något vill jag inte se eller höra.
Bättre då att avmagnetisera bandet med snabbspolningen på
och återköpstangenten ur funktion..
Pärmarna bryts med ömma händer över sopsäckens krater
- här har du mitt liv - här och här har du..
Men vad betyder egentligen ord på papper..
- inte kan jag riva sönder anden i pärmarna
eller händelserna. Efter pappersdöden lever de sitt eget liv
i mitt hjärtas minnesbank..

Men jag tänker på att en annan dag är det någon som river mej
för vidare befordran till destruktionsanstalten
- tumgreppet för S som i Sigge öppnar mej för bouppteckning,
och generationsskifte - men bara det utanpåvarande.
Själva den inutivarande kärnan och vänskapen, Kärleken och det
originala jaget kan inte blandas med sopor. Om det inte finns
någon som Jag, finns det inte heller någon som Du -
Konstigt – Jag känner mej glad
då jag knyter ett snöre kring toppen av det förgångna
och ställer fram en ny säck
- för framtiden..

Jag har ju så mycket o-rivet.. /Läste jag - varefter jag sakta
rev sönder (detta) bladet..)
Sigge (S) Norgren
3 LA 20 840428 /Nykopierat 2000 05 21

Författare:

Publicerat

Dela: