DJÄVULEN SOM SPELADE FIOL

DJÄVULEN SOM SPELADE FIOL
-


Han tog tag i skeden med sin stadiga hand. Denna hand som har
arbetat och slitit i smedjan i så många år.
Ja, just det Alvar var smed.
Han tittade in i det lilla rummet bredvid köket, där hade han
hängt upp sin favoritfiol.


DJÄVULEN SOM SPELADE FIOL


Klockan var fem på morgonen och Alvar satt alla redan
vid köksbordet och åt sin frukost.
En ganska så torftig frukost bestående av korngröt och mjölk.
Han tog tag i skeden med sin stadiga hand. Denna hand som har
arbetat och slitit i smedjan i så många år.
Ja, just det Alvar var smed.
Han tittade in i det lilla rummet bredvid köket, där hade han
hängt upp sin favoritfiol.
Just det Alvar var en fiolspelande smed.
Folk hade hört honom spela och var mycket förundrad över
hur en smed kunde traktera en fiol.
Alvar hade sagt själv.
- Ja, det är lite förvånande att ja överhuvudtaget kan spela med mina
korta korvfingrar.
Folk i allmänhet såg väl Alvar som lite så där bakom flötet som många
uttryckte det.
Han hade bott i denna sin gamla stuga i många, många år.
Föräldrarna var borta och stugan var där han hade sett dagens
ljus.
När folk anlitade Alvar när det skulle spelas något, så var det
kanske inte för hans fina fiolspel.
Utan kanske lite för hans utseende .
Han var ganska så bred och kort, hade som sagt knotiga, tjocka¨
fingrar och såg allmänt lite ovanlig ut.
Men spela det kunde han och det gick faktiskt rykten att han
var allierad med djävulen.

I ett litet samhälle som Asperås gick livet sin gilla gång.
Det var mycket skvaller, det var som vanligt i ett samhälle
som Asperås.
Här fanns det ju naturligtvis både fattiga och rika.
Kommunfullmäktiges ordförande Hjalmar Persson han satt också
och åt sin frukost.
Men se den bestod inte av korngröt och mjölk.
Nej, här fanns det båda skinka, ägg och sill.
Hans hustru kom just in i köket och hon sa till Hjalmar.
- Du vet att vi har besök ikväll?
Hjalmar muttrade.
- Måste vi ha det?
- Du vet lika bra som jag att Tyra är en av mina bästa väninnor.
Hjalmar muttrade igen.
- Vad sa du, sa hans hustru?
- Ja, hon får väl komma hit då!
Tyra var Hjalmars väninna och hon hade en förmåga.
Det var att hon kunde spå i kort. Hjalmar var inte glad i det här.
För hon skulle alltid spå honom.
Hon sa till Hjalmar.
- Jag vill ju bara öva på dig. Du vet kortet ljuger aldrig.
Hjalmar han trodde inte på sådan här tjafs.

Kvällen kom och Tyra hälsades välkommen. Naturligtvis frågade
Tyra om hon kunde få spå Hjalmar.
- Låt gå för det då sa, Hjalmar.
Tyra hon lade ut sin stjärna och tittade noga på korten.
Spader ess hade kommit och spadet pekade på Hjalmars färg.
Han gick i ruter nämligen. Så ruter kung låg nu i boet.
Spaderess låg precis höger om kung ruter och Tyra visste
vad det betydde.
Så hon sa.
- Nej, jag tror vi inte gör det här.
Då vaknade Hjalmar till och undrade.
- Varför inte det då?
- Jag känner mig inte riktigt i form ikväll.
Hjalmar blev nu med ens intresserad för att vara på tvären
naturligtvis.
- Jo, då det går alldeles utmärkt. Nu när jag har ställt upp och allt!
Tyra kunde inte mer än att förklara att “dödsesset” låg vid sidan av
hans ruter kung.
Hjalmar han gäckade det här.
- Ja, vadå ett gammalt kort, har väl ingen betydelse var den ligger.
Tyra hon sa.
- Jag ska fråga korten hur länge de menar.
Tyra tog upp sex kort och kunde konstatera att Hjalmar hade
fjorton dagar på sig.
- Det var det dummaste jag har hört, sa Hjalmar.
- Tror ni på sådant här?
Hjalmars fru var riktigt förskräckt för Tyra hade övertygat henne
om kortens betydelse.
När Tyra gick hen den kvällen sa hon till Hjalmars fru.
- Jag är ledsen för det här, men jag kan inte rå för att korten kommer
upp så här.
- Naturligtvis inte sa Hjalmars fru och fortsatte.
- Vi hörs av, hej då.

Alvar skulle åka ut till Bengtsson i Torpet som de sa och hämta
en klinka som hade gått sönder till hans vagn.
Han tog med den till sin smedja och på hemvägen mötte han
Per August.
Per August hejdade honom på cykeln och sa.
- Hej, Alvar, vet du om att Hjalmar är död.
- Menar du kommunfullmäktige?
- Just det.
- Vad dog han av?
Förmodligen hjärtattack.
Alvar sa.
- Ja, då är det sorg det huset också.
- Javisst sa Per August, inför döden är vi lika.
Hjalmars fru kunde inte tro att detta var sant.
Det hade gått fjorton dagar och nu ligger Hjalmar död.
En fruktansvärd chock för henne.
Ingen mindre chock för Tyra.
Innerst inne hade hon väl ibland tvivlat på kortens makt.
Men nu blev hon nästan förfärad av detta och tänkte
faktiskt sluta med det här.
Hjalmars fru hade frågat.
- Var det för korten kom upp så att min Hjalmar är nu död?
Tyra hon svarade.
- Inte på grund av korten utan korten såg vad som skulle hända.

Hjalmars fru var tvungen att ta hand om begravningsförberedelserna.
Hon tänkte.
- Vi ska anlita först några bra musiker som kan
spela på Hjalmars begravning.
Det ska inte vara några fem öres musiker utan några bra ifrån stan.
När testamentet skulle läsas upp så hade Hjalmar skrivit.
- Det är min önskan att smeden Allvar ska spela på min begravning.
Hjalmars fru blev först förskräckt och tänkte.
- Ska vi nu har den där lytte smeden på min Hjalmars begravning!
Men hon förstod att detta var Hjalmars sista önskan och då fick det
bli så.
Hon fick faktiskt gå till Allvar och fråga honom om han kunde
spela på hennes makes begravning.
Allvar hade sagt.
- Ja, men är jag fin nog att spela för kommunfullmäktige?
Hjalmars fru sa.
- Det var Hjalmars sista önskan.
- Javisst kan jag göra det sa Alvar. Tyckte han om det jag spelar
så ska han få höra det rakt in i himmelen.

Detta var en stor höjdare för Allvar. Att bara få vara med på
denna begravning var en ynnest.
Att sedan få spela för en fullsatt kyrka med dessa fina människor.
Ja, det var absolut det bästa han kunde tänka sig.
Allvars far hade varit bygdespeleman och hade gått mycket på
bygden och spelat.
Det var föresten hans fiol som Allvar nu spelade på.
Dagen när begravningen skulle äga rum hade nu kommit och folk
hade bänkat sig.
Allvar hade spelat ett stycke han hade själv skrivit som han kallade
för “Bortom alla besvärligheter”
Det fanns mycket av folkviseton i hans stycke och folket blev
riktigt förvånad.
Man hörde en av damerna viska till hennes man.
- Där ser du djävulen spela fiol.
- Mannen tittade på henne och sa.
- Jag ser ingen bockfot.
Hon tittade argt på honom medan han log tillbaka.
Allvar han spelade många stycken i kyrkan och också
vid själva jordfästningen.
Härlig är jorden på fiol uppskattades mycket.
Alla var faktiskt förvånade över Alvars fantastiska fiolspel.
När de sedan hade minnesstund hade Allvar rest sig upp.
- Jag kände inte Hjalmar så väl. Men han kan då inte ha varit
en ond människa, när han ville att jag skulle spela på hans
begravning.
Musiken är verkligen något som kan länka ihop både fattiga
och rika.
Hjalmars fru sänkte huvudet för hon blev lite påmind.
Alvar fortsatte.
Hjalmar kommer att få det bra i himlen, när han har en sådan
näsa för god musik.
Låt musiken få ta dig upp på änglavingarna så ska jag spela
min egen komposition.
Trolska toner
Det sägs att Allvar spelade så stråken blev röd.
Denna betraktelse blev föremål för mycket prat inom samhället
Asperås domäner.
Alla visste att nu var faktiskt Alvar “Den fiolspelande djävulen”
För ingen hade kunnat fånga en publik som Alvar.
Som någon sa.
- Har man den gåvan så inte kommer den uppifrån inte.
Utan djävulen har alltid velat dansa.


Bo Grapenskog

Redigera

Författare:

Publicerat

Dela: