Publicerat
Kategori: Novell

Djurplågare! del 1.

Jag kände en flicka förr, en flicka ´som hette Caitlyn och var kort och söt. Med svart hår och bruna ögon. Hon var fjorton år gammal och hade en hund som hette Cofy. Cofy var en väldigt gullig svart labrador men gillade inte folk något vidare. En dag när jag skulle hem från skolan såg jag Caitlyn med sin hund. Den var så söt att jag var tvungen att gå fram och säga hej åt dem båda.
'' Din hund är verkligen söt, Citty, '' sa jag med en suck.
'' Tack, det är hon väl, '' sa Citty och log halvhjärtat.
Cofy tyckte då inte att jag var söt eller trevlig, den krympte ihop till en boll och skakade och morrade. Citty drog henne lite löst i örat så att hunden började gny och sedan yla.
'' Dumma hund, du kommer ångra dig, '' sa Citty då.
Jag undrade vad Citty menade med det och jag var arg på Cofy också. Det kändes inte alls bra att bli dissad av en söt hund. Jag ville att hunden skulle gilla mig. Nu ville jag helst sparka henne.
När jag gick till sängs den dagen så hade jag en egendomlig känsla i kroppen om att någonting inte stod rätt till. Jag somnade med mardrömmar.
Jag låg på en strand med Josh Hartnett över mig, och pötsligt blev jag en hund som blev jagad av Josh Hartnett men knutna nävar i stället för tvärtom. Sedan vaknade jag...
I någon annans rum. I någon annans hus.... I någon annans kropp.
Jag kunde inte stå rakt eller gå normalt och när jag kom fram till spegeln så fick jag veta varför.
Om jag hade kunnat hade jag nog spärrat upp ögonen, men det kunde jag inte nu. Jag hade päls och stora, svarta ögon, lurviga svarta öron och för övrigt... jag var Cofy!
I alla fall trodde jag det, och mina gissningar bekräftades av att Citty kom in till mig.
'' Du vaknade till sist, slöfocka. Du duger ine till något! ''
Jag antog att hon skojade med sin hunds, trots att hon inte såg skämtsam ut.
'' Ja du får ju ingen frukost idag, om du trodde det, så dåligt som du uppförde dig. ''
Min mage kurrade. Frukost var precis vad jag hade velat ha.
'' Du Citty, det är faktiskt jag. Amanda, '' försökte jag säga, men det blev bara till två skall och ett gläfs.
'' Mig säger du inte emot! '' röt Citty och måttade ett spark mot mig.
'' Rör mig inte igen, Caitlyn Havers! '' försökte jag säga, men åter blev det bara skall och gläfs.
Det var lönlöst att försöka prata. Citty skulle inte förstå någonting alls om vad jag sa.
'' Du är riktigt kaxig idag, '' fräste Citty. '' Du förtjänar att bli straffad, din odugla idiothund! ''
Hon blängde på mig en lång stund innan hon drog iväg mig till något som såg ut som en glasbur. Jag svalde. Något sa mig att glasburen inte var någon trevlig plats. Jag blev ännu säkrare när jag såg en liten fläck av blod på ena väggen, jag flämtade till. En hundflämtning, alltså.
'' Ja, du minns ju vad som hände förra gången? '' sa Citty med sybar belåtenhet. '' Ja visst, jag hoppas du lär dig den här gången, din jäkla idiot! ''
Hon drog i mitt, eller ska jag säga Cofys, ena öra. Hårt. Jag gnydde till.
Åh, vad jag hade lust att hämnas. Slå till henne mitt på hennes söta lilla ansikte.
Hon knuffade mig för allt hon var värd ( alltså väldigt hårt och omilt ) in i det där glashuset, eller glasburen eller vade det nu var och sedan låste hon.
'' Du får stanna här hela dagen, '' sa hon skadeglatt. '' Utan mat och utan vatten, det låter väl bra? ''
Jag hade inte långt till tårarna. Jag var hemskt hungrig och törstig och ville inget hellre än att bli jag igen och kunna krama om min mamma. Var höll Cofy hus medan jag var fängslad i hennes... öhh... Kropp förresten?
Citty kom in i '' glashuset '' ( den var betydligt sötrre än en bur, så det kunde ju inte vara en bur! )
'' Om du försöker bitas eller något så ångrar du dig säkert, '' sa hon med ett ljuvt, falskt leende.
Jag visste att hon hade rätt. Jag skulle ångra mig ifall jag försökte skada henne. Citty såg faktiskt galen ut när hon höjde handen och slog till mig, hårt.
Jag kunde knappt tro det! Söta, snälla, rara Citty misshandlade mig! Eller försökte misshandla sitt husdjur i alla fall. Jag skulle aldrig drömma om att skada ett stackars hjälplöst djur!
Citty satte ena foten på min högra sida och andra på min vänstra så att jag stod mellan hennes ben. Sedan lyfte hon på min öron. eller ja, hon drog i mina öron så att hela kroppen lystes från marken.
En hård smärta for genom kroppen när jag äntligen kom ner på marken igen. Det var hemskt, det gjorde ont! Det kändes som om öronen lossnade!
Sackars *Cofy, fick hon stå ut med detta dag ut och dag in? Jag tyckte så rysligt synd om både honom och henne.
Citty riktade två spark mot två av mina ( eller Cofys? ) framben. Jag ( eller Cofy? ) ramlade genast pladask ner, och det gjorde så ont i... Tassarna att jag inte kunde resa mig igen.
'' Sådär. Klockan halv åtta får du lite mat och kanske lite dricka. Och om du gör om ett misstag så vet du vad som väntar! ''
Hon ryckte tag i min ( eller Cofys ) päls och dorg åt hårt, tills hon slog till på magen på mig. Sedan slog hon igen och jag flög tvärs över rummet och landade hårt på marken. Sedan blev allt svart och jag kan inte minnas mer än att det rann blod överallt....

Efter detta så lurade jag Citty att ta med Cofy till mig, med en massa.. .Öh... '' Poliser ''. De studerade Cofy och Citty dömdes till djurplågare. Vi var trots allt bara fjorton år så någon direkt fängelse fick hon ju inte. Jag vet inte, kanske en varning. Jag är inte längre vän till henne. Hon blev avstäng från vår skola och jag raderade hennes telefonnummer.
Hon får väl börja om ett nytt liv någon annanstans, bara jag slipper vara en del av det...
( Mvh: Tamara Mäntyniemi. )

Skriven av: TamaraM

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?

Snabba insättningar med Visa och Mastercard - casino med kortbetalning utan svensk licens!

Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Fredrik Trulsson

Inga stordåd, böcker, eller barn, men förhoppningsvis ett gott hjärta och en någorlunda intakt ryggrad. Allt gott till er alla som besökt, läst och övertygat mig! Är du mer nyfiken, samt modig,…

Fredrik Trulsson

På andra plats denna veckan: Anders Berggren