Dom


Dom

Dom är små. Mindre än ett huvud, större en en knuten hand.
Åhh som dom ler. Dom är gamla. Alla är gamla. Helt skrynkliga är dom med gamla gula ögon.
Och så ler dom.
Dom tar sig fram långsamt. Dom kryper, dom krälar. Fast dom har varken armar eller ben. Det låter som sandpapper. Och så ler dom hela tiden.
Så många. Dom är så många.
Du står mitt i rummet. Det är mörkt, inte sent, men regnigt.
Då känner du det. Men du kan inte gå. Det får du inte.
Kom, kom. Du vet att du måste.
Den kommer ut ur lådan.
Du spärrar upp ögonen. Du ryser och en kall kår går längs ryggraden.
Det enda du kan se är den. Den rysliga lilla varelsen.
Åhh som den ler.
Alltid ler den.
Du skakar på huvudet och ser mot den. Men då är den inte där.
Jag är galen. Det är inte verkligt.
Den gör så mot dig. Den lurar dig.
Du är inte galen.
Den är där.
Och den ler.
Alltid ler den.
Du vaknar på morgonen. Du är trött och gäspar. Du sätter ner ett ben på golvet.
Då ser du den.
Den sitter där nere och ler mot dig.
Den ler med hela sin långa mun.
Jag är här nu. Du visste att jag skulle komma och nu är jag här.
Snabbt drar du upp benet.
Nej, nej.
Du är fången. Nu är du fast.
Så ler den.
Du drar upp benen mot kroppen och skriker. Du är fast och det kommer fler och fler.
Dom kryper och krälar.
Dom är långsamma men du är än mer långsam, för du är fast.
Dom är gammla och rynkiga med gammla gula ögon. Så ler dom.
Dom kommer närmare och närmare.
Du skriker igen. Då kommer någon upp till dig. Inte en av dom.
Någon som du. Den ler inte. Den är orolig. Den vänder sig om och då försvinner dom.
Du är inte galen.
Dom är där.
Hur är det?
Rösten låter orolig.
Dom var här. Dom log mot mig.
Jag vet att dom finns.
Jag vet att dom finns.
Men den lät sig luras.
Den sa att jag var galen. Åhh som den hade låtit sig luras.
Jag försökte förklara. När jag förklarade såg jag bakom den oroliga den, en liten skara leende dom.
Dom log mot mig.
Men den hade låtit sig luras.
Den skickade bort mig.
Till ett litet rum, med tomma väggar och enbart fastsatta möbler.
Jag suckade.
Nog är jag väll säker här.
Jag sitter i ett hörn.
Mina knän är uppdragna.
Jag blundar. Men så hör jag något. Något hasande. Jag ser upp. Den kommer emot mig. Mindre än ett huvud, större en en knuten näve. Skrynklig och med gamla gula ögon.
Och så ler den.
Jag kommer. Nu kommer jag.
Jag rör mig inte. Men jag skriker högt.
Någon kommer in.
Den ler och försvinner sedan.
Den talar inte, men jag hör den.
Jag kommer igen. Du vet att jag kommer igen.
Jag skriker och så somnar jag.
Jag somnar och under ögonlocken kan jag se den.
Den ler.
Jag kommer igen.
Du vet att jag kommer igen.

Författare:

Publicerat

Dela: