DRAKTÄMJAREN

DRAKTÄMJAREN
(en lajvares vedermödor)

Solljuset strålade genom glipor i det gröna lövverket och stod som käglor ner mot lägerplatsen. En bergsbäck porlade i fjärran och fågelsång svävade genom luften. Lipi vaknade och såg sig omkring. Hon steg upp och packade snabbt ihop sina saker. Äta kunde hon göra senare.

Det var bråttom att ge sig iväg. Den mystiska figuren som förföljde henne kunde hitta henne när som helst och det skulle ju inte vara bra. Den vackra morgonen gav hon ingen uppmärksamhet. Hon smög ut ur skogsdungen där hon sovit och såg sig omkring. Bergen höjde sina snötäckta tinnar i öster och väster längst dalen. Inga mystiska figurer, konstaterade hon och gav sig förnöjt iväg mot söder, mot Draklandet.

Vid middagstid stannade hon vid en liten sjö. Hon satte sig ner i skuggan av ett träd och packade upp en smörgås och en vattenflaska. Hon tog en tugga av smörgåsen och drömde om den drake hon skulle skaffa sig. En stor, ståtlig drake med vingar och fjäll som skimrade i grönt och blått. Hon tog en klunk vatten och tänkte på den mystiska figuren. Han fick absolut inte få tag i henne. Om han fick det så skulle äventyret vara slut innan det ens hade börjar.

Lipi suckade och såg upp mot molnen. Där svävade det sakta förbi ett moln som såg nästan ut som en drake, tyckte hon. Långt därifrån, i skogsdungen där hon sovit, rörde sig en mystisk figur. Figuren böjde sig ner och undersökte platsen där Lipi sovit.

På eftermiddagen kom Lipi fram till en äng. Mitt på ängen fanns en kulle. På kullen stod det åtta stora stenar i en ring. Hon steg upp på kullen och såg sig omkring. Stenarna höjde sig upp mot skyn. De var säkert fyra gånger högre än hon själv. Hon gick runt en av dem och såg att det var gåtfulla tecken inristade i den gråa ytan. Men allt såg så gammalt och orört ut. Som en kvarleva ur en svunnen storhetstid.

När hon stod där och beundrade stenarna hörde hon plötsligt något i skogen från det hållet hon kommit. Hon sprang iväg in i skogen på motsatt håll och gömde sig. Därifrån såg hon hur en figur i grå mantel och huva kom gående ut ur skogen. Figuren gick upp på kullen och tycktes undersöka stenarna så som Lipi hade gjort. Plötsligt böjde sig figuren ner och undersökte gräset. Sen lyfte den sitt huvud och tittade rakt mot Lipis håll.

Lipi sprang iväg in i skogen. Hon sprang tills hon kände sig trygg. Hon tittade bakåt. Hon varken såg eller hörde något så hon hade nog undkommit figuren den här gången också. Nöjd fortsatte hon på sin vandring mot Draklandet.

Det började skymma så hon började leta efter en lägerplats att övernatta på. Hon hittade en bra plats bakom en buske som också var ett bra gömställe. Hon höll just på att lägga ut en filt på marken när plötsligt den mystiska figuren dök upp ur ingenstans. Lipi rusade förvånat upp. Figuren var en stor bjässe. Den stora bjässen tittade ner mot Lipi där hon stod.

-Jaså. Är det här du gömmer dig, sa bjässen. Jag har letat efter dig i en kvart nu.
-Än sen då? Sa Lipi ilskt.
-Maten är färdig. Du ska komma in och äta nu.
-Jag vill inte, sa Lipi trotsigt.
-Men Anna...
-Jag är ingen Anna! Jag är Lipi Den Vilda Draktämjaren! Akta dig! GrrrRRR!!
-Jaså det säger du, sa bjässen. Han fångade in, lyfte upp och bar iväg henne. Kom nu. Mamma väntar med maten.

Skriven av: jj