Dröm resan

Ingen saknade mig den dagen jag bestämde mig för att lämna landet jag hade vuxit upp i.
Den dagen var en helt vanlig dag som alla andra dagar.Plötsligt kom ett beslut till mig, ett ofrånkomligt beslut. Har inget kvar som binder vid staden eller landet. Varför ska jag sitta där som en annan gammel jänta och vänta på något som aldrig kommer att inträffa.
Mitt liv har inte tagit slut och ännu var många dagar och nätter kvar som jag kan fröjda och roa mig. Mitt beslut att lämna landet, för en resa till okänt mål. Långt bort till södra sidan av jorden.

Afrika ett stort land med olika kulturer. Inte bara fattigdom och svält. Det finns fantastiska länder med människor som är lyckliga och vackra Landskap som ur en dröm.
Resliga människor som går fram med en stolthet i sin blick.
Höga berg och längst upp snö som i mitt fosterland. Skogar stora och djupa. I dessa skogar finns det djur, stora djur som lever i skygghet och rädsla för människan.
Ormar som krälar på marken och alla de sorter av insekter i luften och ibland träden.
Hettan och luftfuktigheten är hög. Orkidee blommor som växer direkt på trädstammen.
Dessa blommor som vi brukar köpa på stormarknader och växtaffärer.
Mina älskade orkideer, om jag kan säja så. Jag har i alla fall upplevat dem i verkliga livet.

Ljudet som omger mig i djungeln bedövar sinnet och som naturligaste tillstånd, tar jag till mig allt. Kan med övertygelse säja att mina resenärer känner lika.
En kvinna Lady Gold är med på resan, in i urskogen. Hon är orolig och rädd. Vill ha hjälp av den enda mannen Mr Kruger i sällskapet som inte har en kvinna med sig.
Hennes sällskap är en pensionerad officer Mr Ambo, en småsupande drinkare, inte mycket till hjälp när hon ropar,' kom snälla ni, kom och titta är det här farligt att kliva över är det ormar i träden'.
Ibland kommer det tjut och små förlägna skrik. Samtidigt säjer hon, resan är hennes största dröm att få uppleva djungeln och allt som finns där.
Döm inte tänker jag. Döm inte .Kom ihåg hur du själv hade dina drömmar och rädslan som förlamade dig.

Vandringen i djungelns täta vegetation har tagit på krafterna. Musklerna värker och armarna är som förlamde.
Våra guider, inhemska infödingar.
Dessa har iordningställt tälten för natten. Moskit näten är det sista som hängs upp. Ett måste i denna del av världen. Malaria smittar genom myggbett.
Tröttheten tar överhand och jag tänker på en flaska med sprit. Jag av alla som inte dricker. Känner en fasa,jag har fått ångest och vill dränka min sorg i sprit?
Den något överförfriskade officeren Mr Ambo. Han sitter vid ett provisoriskt bord. Trött efter resan. Sneglar åt honom, tänker passar nog inte att fråga om han har en munskänk att ge.
En liten hutt skulle sitta fint.

Skrän och skrik i skogen, alla stannade för att lyssna. Vi ser ett stort djur som rusar fram och ryter.Vi paralyseras och innan vi reagerar har den fått tag i en av resenärerna. Kastar sig med en kraft och slår honom till marken. Hugger med sina käftar i halsen.Trycker till och livet är slut för mannen. Ett gurglande hördes och ett hest skrik
En av infödingarna rusar till undsättning, ett gevär i handen skjuter ett skott som gör att tigern drar med all kraft i väg med sitt byte.
Mannen dinglade i käftarna som en liten påse som i kväll blir ett riktigt skrovmål.
Ingen hade sagt att det huserade en människoätande tiger i området.
Ihre ,en av guiderna gestalkerade med armarna, viftade och skriker på swahili. Han kan engelska. Vi är alla upprörda. Kvinnorna skriker och Ladyn svimmar. Ramlar ihop bredvid den ensamma mannen Mr Kruger i sällskapet. Han skyndar att ta tag i henne och försiktgt rör hennes kind.
'Madam ,madam vakna .Inte ska ni vara rädd nu.' Lady Gold slår upp sina stora blåögon och blinkar.Tårarna rinner utefter kinderna, hon snörvlar och gråter. 'Snälla hjälp mig säjer hon, lämna mig inte åt odjuren'.
'Frun behöver inte vara rädd. Jag lovar att ta väl hand om er så länge resan varar'. lady Gold slappnar av och Mr Kruger tar henne i sina armar. Försöker att väcka henne. Ladyn fortsätter att blunda. Några ryckningar i ögonen och så öppnar hon dem till hälften. 'Hjälp mig Mr kruger till mitt tält. Ja visst ska jag hjälpa dig'. Han stöttar henne till tältet och Lady Gold håller hårt om hans arm

-45mil inne i djungeln i ett tätbeväxt område. Omöjligt att hitta mannen som försvann.Trots att det har tagit oss en vecka att komma till denna ödesmättade plats, har jag inte lärt känna honom närmare.
Fullständigt paralyserad står jag och tittar in i djungeln. Den gröna väggen av växtligheter. Ett rytande hörs långt där inne och jag tänker, det är tigern som ryter.
Människorna börjar att röra på sig, prasslar i ryggsäckarna. Mr Ambo som är i sällskap med Ladyn som alltid behöver hjälp.Tar upp en flaska ur säcken. Jag märker att mina fötter rör sig av sig självt, mot honom.
När jag står alldeles bredvid honom frågar jag tyst, viskar fram,' kan du bjuda på en drink?
'Frans, sa han. Ursäkta mig Sir,säger jag,' det är oförskämt av mig att bara gå fram till er och fråga om en drink.
'Frans, heter jag. Det går bra att kalla mig Frans om Frun inte misstycker'.
'Ursäkta mig,, jag vet inte hur mitt språk har blivit sedan jag kommit in i djungeln'. 'Är du inte ensam om. Vad heter Frun?
'Herregud har vi inte ens vett om att komma i håg våra namn. Du heter Frans och jag heter Ana. Aha, Ana, duger lika som mitt och flinar till.
Här ta flaskan och ta dig en riktig styrketår. Vi kan behöva, efter detta'.

Plötsligt kommer jag i håg det hemska som nyss hade hänt. I min önskan av att få en drink hade jag glömt bort, mannen som dragits ut i djungeln för några minuter sedan.
Eller är det timmar?
Visst,säjer jag och tar flaskan till munnen. Låter den heta väskan rinna och sväljer med en girighet som jag aldrig trodde var möjligt, om mig själv.
'Ta det lungt damen, säjer Frans, eller Ana tillägger han'. Motvilligt sträcker jag flaskan till honom och nickar.
'Det kändes bra.Tack för denna om du visste vad det gjorde med mig gott. 'Sätt dig här en stund och språka'. Frans tittade bedjande på mig.
Svart som kolet är natten och ljuden från djungeln fyller oss. Blir som en feber brinnande i toppar.
'Har man varit här en gång, vill man alltid tillbaka'.
En längtan som aldrig stillas och dagarna blir ett evigt sökande efter chansen att komma tillbaka.
'Stackars sate som kom i Tigerns närhet, har lika väl varit jag eller du'. Frans reser sig upp och snubblar till. Jag tar tag i hans arm och stöttar honom.
'Det behövs inte madam, säjer han.
Klart jag tar tag i dig om du tänker ramla. Jag hade inte tänkt ramla, bara vinglade till för ögonblicket. Mitt sällskap har säkert somnat vid det här laget. Varför är du fortfarnade uppe Ana, frågar han'.
Han går bakom ett av tälten och lättar sig. Prasslar i grönskan och jag blir rädd att tigern kommer tillbaka för att utse ett nytt offer.
'Madam ropar Frans. Madam Ana? ja, ,jag är här. Jag vill bara försäkra mig av att ni är kvar välbehållen och inget har hänt er'. Han släntrar tillbaka, sätter sig i stolen som bärhjälparna har burit med sig.
Tungt rasar han ner.
'Jag blir nog kvar här i stolen, sittande hela natten.
Ni ska lägga er säjer jag. Ni ska inte vara ensam i natten, i djungeln. Jag vill dricka säjer han . Dricka mig redlös och glömma.
Glömma alla faser som har hänt. Krig, människor som har slitits i stycken. Inte av vilda djur. Nej, av människor som ville mörda och varit värre än vilda djuren.
Min fru ville inte följa med mig. Hon har pratat om resan som skulle förändra oss i åratal. När vi väl hade beslutat oss då ville hon inte. Därför bjöd jag med Lady Gold som är en nära vän till vår familj'.
Frans sneglade på Ana för att se hur hon reagerade. 'Så, det är ni som har tagit med Lady Gold, frågade Ana?. 'Visst säjer Frans. Min fru vill inte att jag ska resa iväg ensam, något kan hända och ler med en underförstådd antydan. Så här ensamt långt ute i ödemarken. Hur hon nu kan få till att jag skulle träffa någon i djungeln. Skulle vara några infödingar. Svarta kvinnor.

'Ana sa han, med ett snett leende, tror du på förändringar efter en resa som denna?
Ja, denna gång blir det en förändring. Kan inte glömma hur mannen försvann inför våra ögon och ingen av oss i gruppen kunde göra något.
Vem ska tala om till hans anhöriga, om han hade några'.
Insikten slog mig .Kanske han inte har några. Kanske han var helt ensam.

'Är du ensam Frans, frågade Ana obetänkt. Frans plutade med munnen och blundade.
Madam Ana sa han, med ett snett leende, ,jag har alltid varit ensam. Alltid.
Du är gift svarade jag.
Visst är jag! Giftemål tar inte bort ensamhet. Människor är ensamma inom sig.
Du har någon att dela ditt liv med, prata en gemenskap .
Varför giftar du dig inte då? Frågade han med ett spydigt leende!
Jag ville inte gifta mig, ville inte binda mig med någon svarade jag.
Du får skylla dig själv som inte kan acceptera att du är ensam.
Välja?, Vad pratar du om kvinna. Inte har du valt att vara ensam .
Du är ful och har ett egocentriskt betende. Därför kan inte en människa leva samman med dig'.

Frans smålog och tittade mig rakt i ögonen.' Här ta dig en rejäl och sträcker fram flaskan'.
Jag tar flaskan och tittar på honom, innan jag sätter den till munnen. Den heta vätskan rinner in och den sköljer min gom som eld. Jag suger som på en diflaska och låter det rinna.
'Madam, ta det lugnt, natten är lång och jag tror vi kommer att stanna länge'.
Hämta dig en stol och ta med dig kvällsmaten innan allt försvinner.

Plötsligt känner jag mig som en undergiven kvinna som hämtar kvällsmaten till sin man. Tvättar, städar passar upp och tar mot spydigheter.
Ful och egocentrisk att han har mage att kalla mig en ful gammal kärring. Den gamla gubben.
'Jag vet vad du tänker ropar han' och skrattar ett högt mörkt skratt. 'Vänder mig om för att se honom, allt är mörkt och där han sitter, finns inget ljus.
Rycker på axlarna.
'Ihre, hallo Ihre var är du?
En man kommer fram ur mörkret och jag rycker till av hans närhet. 'Här är jag Madam'. Ihres mörka ögon tittar på mig med en öppen blick. 'Madam förlåt att jag har glömt er i denna sorgens kväll.
'Det är ok säjer jag. Jag vill ha mat, en stol och ljus.
Strax Madam jag ska hämta allt, på en gång.
Förlåt mig igen Madam att jag har glömt er.
Ihre,,jag vill ha för två.
Ursäkta madam, hjälper inte av att äta mycket.
Nej, naturligvis hjälper det inte Ihre ,jag vet.
Jag och Officer Ambo ska dela vår kvällsmåltid. Vi har kommit samman och talar vid. Vi sitter där borta Ihre, bakom tältet där. En sådan här kväll tar jag Tacksamt mot all form av sällskap'.
Trots allt hade jag själv bjudit in mig till Frans.
'Madam all sällskap i denna stund är bra för själen. Jag ska ordna med förplägnad strax. Bra och glöm inte stolen'.
Jag står och väntar på Ihre. Frans sitter där han sitter som han alltid har suttit där. Han tar upp flaskan och räcker den till mig.'Ta en mun. Det värmer själen säjer han'.
Jag tar en.

Ihre kom med ljus, stol och mat.' Madam, Mr Ambo varsegoda'. Maten är färskt. 'Har du något att dricka till?
Ihre tittar på mig och jag tyckte mig skönja en förvåning bara för ett ögonblick i hans ögon. 'Frans frågade honom, har vi en grammofon att lyssna på?
Ja det har vi .
Jag vill lyssna på musik säjer han'.
Strax försvinner han i mörkret och jag känner doften av maten, glömsk av hunger har jag plötligt blivit hungrig.Tar ett kycklinglår och biter i den. En tugga, saftigt smakar gott. Dom små burarna med levande kycklingar som bärarna fraktat hela resan.
'Frans flinar till och säjer, nu vet du hur det är att vara på jakt och stilla hungern efter en upplevelse som denna. Du är inte annorlunda än någon annan.
Möjligt min hustru, rädd för allt och alla. Därför stannade hon hemma och låter mig göra resan'

Ihre kommer med en svart låda. Bär med försiktighet fram den till oss.
Tar en låda och ställer den på en låda.Han tänder ett stearin ljus som lyser upp i natten. Kilar fast den mellan en glipa på lådan.
Lossar på låset och ställer den andra halvan på tvären.Tar försiktigt fram en vev som han sätter in i ett hål på sidan.
'Vad vill ni höra? frågar han och börjar att veva?
Vad har du för skivor?
Madam vill höra Frank Sinatra ,säjer Frans. Hur kan ni veta det sa jag, med en förvåning'.
Ta My way. Vad som helst duger. Vad som helst, bara jag får höra musik.
Frans skrattar till och kommenterar.
Klart Madam vill lyssna på musik i djungeln, det är dig väl förunnat efter denna resa och denna händelse.
Själv vill jag sova, men kan inte. Mina drömmar håller mig vaken på nätterna och alla minnen, blir som i går.Tydliga och klara i detaljer. Frans frågar mig, var din närvarande stund? Innan denna resa, bra för dig?

Jag vet att det är en stor förmån. Få uppleva det naturligaste av allt. Snart har vi kommit till vårat slutmål. Utom den stackars sate som blev bortrövad i kväll till kvällsmålet. Ana ryser till och drar koftan närmare kroppen.
' Fryser du frågar Frans?
Ja, jag fryser. Hur kan du frysa i denna hetta? Förstår du inte varför jag fryser och du ska vara Officer! Frans fnyser till och rapar. Höjden av oförskämdhet. Ursäkta säjer Ana, men jag kan inte tåla att ni är oförskämd här ute i djungeln.
Ja, ni har krut i er säjer Frans'.

Vaknar av ett ljud som stör mig i dvalan. Ligger länge och tänker, ska jag kliva upp eller ska jag ligga kvar. Finns ingen utväg. Kan inte ligga kvar, ingen kommer att bära mig härifrån. Gårdagen kommer till mig och mannen som försvann i Tigerns käftar. Hur ska vi göra nu? Ingen kontakt med yttervärlden. Ingen som kan leta. Om det finns något kvar efter honom. Jag hör den raspiga rösten eka inne i huvudet. My way med Frank Sinatra
Mr Ambo somnade i sin stol, en av bärarna kom och hämtade honom till sitt tält.
Ihre, mannen som kom med maten och musiken, hjälpte mig till tältet.
Natten var kolsvart. Stjärnorna lyste som stora plommon på natthimmelen. Bara jag räcker ut handen, kan jag ta ner en, bära stjärnan i handen. För evigt. Min hand kommer att lysa som en lampa om natten.

Sakta börjar morgonen övergå till dag och alla börjar vakna. Ljuden ökar omkring det lilla lägret. Alla djur vaknar och morgonen övergår till ett surr, en kaskad av ljud som kastas till oss i våra tält. Glömska av omvärlden. Glömda av människor utom oss själva.
Resan var en uppgörelse, ett avslut av det gamla. En pånytt födelse .
Början av något annat.

Vaknar, sängen känns len och skön, mina lakan är av bomull. Kudden har knövlat till sig. Min hand gör ont som att jag har hållit i något under natten. Fingrarna är stela. Sendrag.
Vad har jag drömt . Känner fortfarande en känsla av att jag har varit någon annanstans.
Inte här, utan långt borta.
Sträcker ut handen mot nattduksbordet, tar glaset och för det mot min mun. Vattnet ser inte frächt ut.
En mun och sakta rinner vattnet ner i min torra strupe.
Plötsligt kommer allt tillbaka. Tigern som tog mannen i sina käftar och drog honom ut i djungeln.
Jag fick svårt att svälja. Ryser och huttrar. Det var bara en dröm och kliver upp.

Slår på teven för att lyssna på morgon nyheterna. Producenten börjar att berätta.
En liten grupp av människor som är på en safari i 'Afrika' har kommit fram till en station. Under resans gång, blev en av deltagarna överfallen av en Tiger.
Mannen drogs ut i djungeln och inga spår finns efter honom.
En kommisson av landets poliskår i länet, har sammanträffat för att utreda om något brott har begåtts.
En av bärarna, en man vid namn Ihre, intervjuvas.
'Vi hade vandrat hela dagen och när vi vila, hördes ljud av tumult som ett stort djur var på ingång.
En människa skriker och vi rusar upp. Då ser vi hur en jätte till Tiger har tagit en av deltagarna och släpar iväg honom.In till djungeln i sina stora käftar. Han sprattlade med benen. Jag hade ett gevär med mig och sköt ett skott i luften. Alla vi bärare letade i utkanten av lägret efter spår av Tigern och mannen. När han sa mannen, såg han mycket bedrövat ut.

Drömmer eller är jag vaken. Nyper mig i skinnet på armen. Hur kan jag veta om djungeln resan och nu talar nyheterna om resan.
En dröm, jag har drömt. Allt är en dröm. Resan, tigern, Mr Ambo och alla de andra.
Sakta stiger jag upp från soffan och tittar på sängen som står obäddad. Täcket, kuddarna ser ut som vanligt. Glaset på bordet med vatten.
Slår av teven och glömmer inte att stänga huvudknappen. Elen är dyr.
Ute har snön fallit och vägarna är vita. Höga snövallar skymmer sikten. Ändå känns det skönt med allt det vita. Sinnet blir ljusare.
Katten hoppar upp på bordet, nyfiket vad gör hon?
Pälsen är len som sammet. Ana sträcker ut sin hand och katten drar fingrarna mot huvudet. Morrhåren är långa och kraftiga.
'Mr Ambro existerar inte, allt var en dröm säjer Ana högt'.

Skriven av: Karenina Rönn