Drömkillen

Det var en varm dag i början av maj. Christian och jag hade åkt ut på landet över helgen för att fira att vi hade varit ihop i ett år. Vårt förhållande var så bra det någonsin kunde bli, vi bråkade nästan aldrig och vårkänslorna hade fått oss att bli som nykära igen. Vi hade väl haft våra små gräl då och då, men inget allvarligt. Den här dagen var vi på väg till affären för att köpa de matvaror vi skulle ha med oss. Det var varmt ute, säkert 25 grader, och solen sken. Vi åkte på den lilla grusvägen mot byn, som inte låg allt för långt från Christians föräldrars sommarstuga, som vi skulle bo i. Jag vevade ner rutan för att släppa in lite frisk luft, och lät vårvindarna leka med mitt hår. Jag andades in den härliga doften av nyklippt gräs och blommor av alla dess slag som växte i dikena intill vägen. Vid en stuga vi åkte förbi, inte långt ifrån vår, satt en kille i solen och tittade nyfiket efter oss när vi åkte förbi. Han var väldigt snygg med sitt rufsigt halvlånga blonda hår och med en fin solbrun kropp. Jag måste ha stirrat på honom, för Christian skrattade till och lutade sig över till mig och viskade:
- Det är mig du ska titta på... Han log och kysste mig på kinden. Jag log tillbaka.
Christians föräldrars sommarstuga låg alldeles intill en liten sjö. Stugan var byggd av timmer, och en mycket mysig liten stuga. Utanför låg en stor trädgård, med mycket vildvuxna blommor. Jag gick runt en stund i trädgården för att känna alla härliga dofter. Åh, vad jag älskade våren! Jag tog av mig skorna och gick runt barfota i det härliga och mjuka gräset. Sedan fick jag syn på den lilla bryggan nere vid sjön och kände direkt att jag måste gå dit. Jag gick långsamt ner till sjön och satte mig på bryggan. Jag doppade försiktigt ner ena foten i vattnet, men det var för tidigt för att vattnet skulle ha hunnits värmas upp av solen. Jag satt där på bryggan och njöt av solen, när Christian kom ner och satte sig bredvid mig. Han log med sitt alldeles underbara leende och kysste mig ömt på kinden. Han tog fram en liten ask ur fickan och gav den till mig. Jag öppnade den försiktigt. I asken låg en förlovningsring. Först blev jag lite chockad, jag hade inte alls trott att han ville förlova sig med mig, men när jag förstod att han menade allvar kysste jag honom försiktigt på munnen.
- Grattis på ettårsdagen min älskade Hanna!
Jag var så lycklig. Men efter en stund blev jag förskräckt, när jag insåg att jag hade ju inte köpt någonting till honom, men han bara log och sade att det inte gjorde någonting, det räckte med att jag fanns till. Jag kände hur generad jag blev, och tittade bort. Men Christian bara log och kysste mig. Det hade börjat bli kväll, och solen var på väg ner på andra sidan sjön. Vi stannade kvar på bryggan och bara njöt av varandra och livet. Den kvällen älskade vi på bryggan, i solnedgången. Livet var alldeles underbart och jag hade aldrig älskat någon så mycket som jag älskade Christian

Dagen därpå fick Christian ett telefonsamtal. Han pratade länge med personen i telefonen, och jag förstod att det var något som hade hänt. Jag hörde inte mycket av vad de sa, men jag uppfattade att han var tvungen att åka hem till stan. När han hade lagt på såg upprörd ut. När jag frågade honom vad det handlade om sa han bara helt kort att det var från jobbet och att han var tvungen att åka hem till stan. Jag blev självklart besviken när jag insåg att vi var tvungna att åka hem, men han förklarade att han kunde åka hem över dagen och sedan komma tillbaka till kvällen. Det var i och för sig bättre än att vi åkte hem, men jag skulle ha jättetråkigt utan honom hela dagen, det var jag helt säker på. Om jag bara visste vad som skulle hända.
Christian åkte hem och jag var kvar ute i stugan. Till en början visste jag inte vad jag skulle göra, jag gick runt i trädgården och tittade lite, men ingenting kändes riktigt som det skulle. Det där härliga pirret i magen och alla känslor för Christian, det var som att de bara fanns när han var med mig. Så fort han försvann kände jag mig så tom, jag saknade honom så det gjorde ont. Jag ville ha min älskade Christian hos mig hela tiden.
Jag suckade djupt och gick in i stugan för att göra i ordning något att äta. Jag åt en smörgås, sedan kom jag på att jag kunde ta en liten promenad, bara för att ha något att göra. Jag gick långsamt fram längs den lilla grusvägen, tittade på allt som hade vaknat till liv. Björkarna som nyss slagit ut ,vitsipporna som växte överallt i skogen, fåglarna som flög överallt på himlen.
Jag var så pass inne i mina egna dagdrömmar att jag inte ens upptäckte att någon kom.
- Hejsan!
Jag blev livrädd och hoppade till, jag kan tänka mig att jag såg ganska rolig ut. När jag tittade upp såg jag ett bekant ansikte, det var killen jag sett dagen innan. Sådär på nära håll var han ännu snyggare, och jag kände hur värmen kröp upp mot kinderna, vid det laget var jag nog ganska röd i ansiktet, men killen bara log:
- Skrämde jag dig? Det var inte meningen… Jag log tillbaka och svarade att det inte var någon fara, jag var bara
inne i min egen lilla värld. Han skrattade högt och sa att den världen verkade trevlig att vara i och att han gärna skulle hälsa på någon gång. Jag log, och kände hur jag blev ännu mer röd i ansiktet. Han presenterade sig som Pontus. Han frågade vad jag gjorde där ute i skogen, men jag hade ingen lust att förklara allt om Christian just då, så jag sade bara att jag var ute och gick. Pontus följde med mig en bit på vägen, eftersom han också var ute och gick. Vi pratade om allt möjligt, han var väldigt lätt att prata med och dessutom så var han ju så snygg! Jag ville inget hellre än att slänga mig runt halsen på honom och kyssa honom, men då kom jag att tänkta på Christian, som trodde att jag satt hemma och väntade på honom. Vi sa hejdå, och han gav mig en varm kram, sedan gick jag tillbaka hem till stugan.

Väl framme vid stugan insåg jag hur tråkigt det var, men eftersom jag ändå hade det så tråkigt bytte jag om till bikini och gick ner till bryggan för att sola. Jag hade säkert legat i solen i en timme när någon kom och lade sig bredvid mig. Jag tänkte att det var Christian som hade kommit hem tidigare för att överraska mig. Jag log och tog hans hand, och kände hur han lutade sig över mig och kysste mig. Jag öppnade ögonen i förvåning över den underbara kyssen, och då såg jag att det inte var Christian, det var Pontus. Jag vände snabbt bort huvudet, även om jag inget hellre ville än att kyssa honom mer. Han såg lite skamset på mig och sa förlåt. Jag log mot honom och sa att det inte var någon fara, jag blev bara lite förvånad, och då kysste han mig igen. Den här gången kunde jag inte låta bli att kyssa honom tillbaka, när jag kände hur värmen spred sig i kroppen. Samtidigt kände jag en spänning över att kyssa någon som inte var Christian, det fanns ju en risk för att han skulle komma tillbaka.
Pontus tog min hand och bad mig att följa med, och jag som var som förtrollad av hans underbara kropp ,hans vackra djupblå ögon och hans alldeles förtrollande sätt att kyssas, följde direkt med honom.
Vi gick genom skogen, upp på en kulle alldeles intill sjön, det var ett säkert ställe, här skulle Christian inte se oss, om han skulle komma hem. Det fanns en svag känsla inom mig att någonting skulle hända, men den försvann så snart jag fick se utsikten från kullen vi satt på. Framför oss var ett brant stup, som sluttade ända ner till vattnet, solen höll på att gå ner bakom kullarna och nere på sjön simmade ett par svanar omkring. Det var så romantiskt, det var så jag fick tårar i ögonen. Pontus såg hur rörd jag blev, och la armarna runt mig. Solnedgången fick mig att tänka på kvällen innan, hur lycklig jag var med Christian, och våran förlovning. Bara tanken gav mig skuldkänslor, men ändå kändes det helt rätt att sitta där med Pontus. Pontus började kyss mig igen, och allt eftersom kyssarna blev mer och mer intensiva, kände jag hur värmen spred sig mer och mer i kroppen. När vi låg där tätt intill varandra, kände jag att det här var rätt. Pontus och jag hörde ihop. Jag började gråta när jag insåg att det antagligen inte kunde bli något mellan oss, jag visste ingenting om honom, och han visste ännu mindre om mig. Han visste inte ens att jag hade en pojkvän. Jag var säkert bara en semesterflirt för honom. Pontus upptäckte att jag grät, och kramade om mig ännu hårdare, han sa att det inte var någon fara, fast han inte ens visste varför jag grät. Det hade blivit kväll, solen hade gått ner för ett bra tag sedan, och jag han knappt tänka tanken att Christian kunde ha kommit hem när jag plötsligt hörde hans röst:
- Hanna!! Var är du!?
Jag fick panik när jag insåg att där låg jag, med en främmande människa, när min pojkvän var ute i skogen och letade efter mig. Jag kysste Pontus en sista gång, förklarade att jag måste gå och smög därifrån. Pontus såg väldigt förvånad ut, men sa ingenting. När jag kom ner till bryggan fick jag syn på Christian, och rusade emot honom, jag grät fortfarande. Christian kramade om mig när jag kom, och frågade var jag hade vart. Jag hittade på en snabb ursäkt om hur jag hade solat nere på bryggan, och sedan kommit på att jag skulle plocka lite vitsippor. Jag gick längre och längre in i skogen, och sedan insåg jag plötsligt att jag var vilse. Christian tittade först misstänksamt på mig, som om han inte riktigt trodde mig, men sedan gav han mig en kyss och kramade mig försiktigt. Vi gick hand i hand in i stugan, och sade ingenting på hela vägen.

När jag låg i sängen i Christians armar, kände jag mig inte som vanligt. Alla känslor för honom var som bortblåsta. Antagligen märkte han det på mig, för jag såg något ledset i hans blick som inte funnits där förut, men ingen av oss ville säga något. Jag kände mig fången där bredvid honom, och var tvungen att få lite luft. Jag tog på mig morgonrocken och gick ut på den lilla verandan på framsidan för att andas in den fräscha nattluften.
Jag satte mig ner i en av stolarna, och höll nästan på att somna där ute när jag hörde att någon kom gående på grusvägen. Jag ställde mig upp och kisade in i natten, men jag såg inte vem det var som kom. Ändå förstod jag att det inte kunde vara någon annan än Pontus. Han gick fram till verandatrappen, och jag kom och mötte honom. Vi kysstes en gång, men sedan blev jag orolig. Tänk om Christian vaknade. Jag började gråta igen, och Pontus frågade vad som var fel. Jag berättade för honom att jag var där med min pojkvän, och att vi hade förlovat oss. Pontus log bara och sa att det visste han redan, men nu var det min tur att inte förstå någonting. Han sa att han hade sett min ring. Jag satte mig ner igen, var tvungen att änka efter vad jag skulle göra. Pontus berättade om att han hade blivit kär i mig första gången han såg mig, hur hjärtat hoppat till när han såg mig le och att han trodde att han älskade mig. Jag log, för jag kände precis likadant för honom. Vi kysstes igen, och då hörde jag hur dörren öppnades med ett brak. I full fart kom Christian utfarande. Han slog Pontus hårt, rakt i ansiktet så han började blöda näsblod. Därefter såg han argsint på mig. Jag visste inte var jag skulle ta vägen, så jag försökte göra mig så liten som möjligt i stolen. Jag såg in i Christians ögon hur arg han var, när han fortsatte slå Pontus. Jag skrek, och försökte hjälpa honom, men det gick inte. Jag var för svag. När jag gav mig på Christian för att få bort honom från Pontus, knuffade han ner mig på marken, och jag skrapade upp båda mina knän. När Pontus inte längre kunde göra något motstånd vände sig Christian mot mig, han tog tag i min arm och släpade in mig genom dörren. Jag slet mig loss och började springa. Christian sprang efter mig. Han sprang snabbare och snabbare, nu var han alldeles bakom mig. Jag sprang så fort jag kunde, men ändå verkade det som jag inte kom framåt. Jag kände hans flämtande andetag i nacken, och sedan kände jag hur han tog ett hårt tag om min axel, vände mig runt så plötsligt att jag nästan tappade balansen och föll, men jag stod kvar. Han höjde handen och slog mig rakt över kinden, jag föll och vaknade upp i min säng. Jag var alldeles kallsvettig och hjärtat dunkade hårt i bröstet. Jag satte mig snabbt upp och då insåg jag att det bara hade vart en dröm.

Författare:

Publicerat

Dela: