Drömmen

Han var en alldeles vanlig man i en alldeles vanlig ålder.
Namnet var vanligt,Kalle Karlsson,en man ingen la märke till.
Han hade en dröm,en stor dröm.
En dröm att bli något stort.
Att bli rik,att bli känd och framförallt,att bli sedd.
Men då var den svåra frågan.
Hur skulle det gå till.
För att bli känd måste man ju bli något först.
Och han,Kalle Karlsson kunde ju nästan ingenting.
Och när det kom till kritan var han ju egentligen lite blyg ochså.
Han var ute en vanlig kväll och tog sin vanliga kvällspromenad
då han mötte en som han kände igen från tv.
En kändis,han Kalle Karlsson,den alldaglige gråa mannen
mötte en riktig,en riktig kändis.
Då dom hälsat började kändisen som ochså var rik att berätta om hur det var att
vara kändis.
Det blev en stor överraskning för Kalle.
Han fick höra om hur jobbigt det var ibland att inte få vara anonym.
Även rikedomen var ibland en belastning.
Man skulle ha det som du Kalle sa kändisen.
Du har det bra du.
Jasså, det kanske jag har ändå tänkte Kalle för sig själv.
Och gick hem nöjd med sin tillvaro.
Det finns bara en som jag.
Men jag duger som jag är,jag behöver inte bli någon annan.

Författare:

Publicerat

Dela: