Drömmen om honom

Stegen ilar genom den puderklädda skogen. Den sönderrivna klänningen blottar hennes hud. Tårarna brinner medan den kyliga vinden piskar ansiktet hårt. Vid skogsbrynets slut tar de vitklädda asfaltsgatorna form med sandade trottoarer, gatlampornas sken lyser tryggt upp den sista biten till hennes hus. Farten på stegen sänks när hon skymtar sitt hus bakom tujahäcken. Framme vid den röda dörren trycker hon ner handtaget och brister åter i gråt när den är låst. Panikartat rycker hon i dörren, knackar hårdhänt på och ringer på ringklockan om och om igen tills hallampan tänds och låset vrids om. Fort slänger hon sig in på hallgolvet och skriker lås dörren. Sakta börjar smärtan kännas i hennes kropp och värre blir det av hennes mammas skrik som ekar till i hallen när hon får se sin dotter alldeles blodig i söndriga kläder.

Två månader senare står de utanför den tegelklädda byggnaden med en skylt utanför där det står ”Informationsträff inför gymnasievalet”. Caroline sitter nervöst och biter på sin tröjärm. Otryggheten i den lilla staden har blivit extrem för henne nu och ska göra allt hon kan för att komma in på ett gymnasium i Halmstad, som ligger 25 mil därifrån. Utan kopplingar hoppas hon att tryggheten kan komma tillbaka till henne. Ointresserat sitter hon och lyssnar på talare efter talare som predikar om sina skolor i närområdet. Plötsligt ser hon en man nervöst fingrande med papper bakom ena skynket som skärmar av scenen. Något med honom tilltalar henne. En beige kavaj med en vit skjorta instoppad i ett par ljusa jeans. När han avlöser den torra kvinnan på scenen är det som om alla lampor börjar blinka. Caroline sträcker intresserat på sig när han presenterar sig som Rikard, den nya rektorn på den skola som hon har sökt till. Halmstad var den enda staden som hade med inriktning mot skrivande. Han pratar passionerat och möter hennes blick många gånger innan han rundar av och hon känner sig helt fast. Ingenting kan få henne att ändra sig efter det här. När informationen är klar får man gå runt och mingla för att få mer information om man så vill. De flesta ungdomar går ut med sina föräldrar efter några korta applåder. Caroline ser att det ställer sig två killar vid bordet där Rikard sitter för att svara på frågor.
- Ska vi gå upp och fråga lite om skolan? Frågar hennes mamma Nina och Caroline vaknar upp ur sina tankar.
- Ja, kanske. Vad ska man fråga då? Tvekar Caroline och ser sig nervöst omkring igen.
- Du hade ju massor med frågor, skrev du inte upp dem på en lapp?
- Jo..
Händerna känns fuktiga när hon letar genom sin väska efter skrivblocket där hon skrivit frågor hon skulle ställa. Hon läser igenom dem flera gånger innan hon märker att hennes mamma redan gått upp när det blev ledigt runt Rikard. Stressigt går hon efter och ställer sig lite bakom Nina i ett försök att dölja sin blyghet.
- Hej, Rikard heter jag. Kul att du vill söka till Halmstad, det är en riktigt fin skola. Säger han och sträcker fram handen till Caroline efter att han växlat några ord med hennes mamma.
Caroline tar nervöst handen och hoppas att han inte känner hur hon skakar.
- Caroline. Säger hon blygt med hans hand i sin.
- Vilken linje har du funderat över?
- Samhäll med inriktningen skrivning.
- Den är nystartad och jag har fått ihop ett riktigt bra arbetslag som tacklar den uppgiften alldeles utmärkt. Vad skriver du?
- Allt möjligt egentligen, men mest dikter och krönikor. Men jag tänkte, vad behöver man för betyg för att ha chans att bli antagen?
- Vi har sagt runt 200 poäng, men sen kan det vara individuellt också. Jag vet att en förra året kom in genom att visa upp något denne gjort eller så. Det var innan min tid, men det kanske går att göra något sånt. Jag ska ha dig i åtanke när vi går igenom ansökningarna.
- Jag har inga jättebra betyg just nu, men jag ska kämpa extra mycket detta halvår. Nu har jag något att sträva efter. Och vid jullovet hade jag höjt mig i tre ämnen, ska nog kunna gå att fixa i några till.
Rikard ler mot henne, något i hans kroppsspråk säger att han ser henne utan att hon behöver visa sig. De småpratar lite om hur Halmstad är att bo i och skolan i allmänhet. Caroline frågar om tips vart man kan hitta lägenheter och Rikard skriver upp hennes mejladress så han kan mejla över några nummer som han har hemma.
- Hur är säkerheten på skolan? Har ni något system så uppgifter inte kan komma ut? Undrar Nina och Caroline spänner ögonen i henne.
- Vad för uppgifter tänker du på? Undrar Rikard försiktigt.
- Ingenting, mamma är bara nojig att jag ska flytta. Skämtar Caroline bort innan hennes mamma hinner spräcka hennes fasad.
- Okej, är det något så går det ju alltid att ringa eller mejla. Jag är inte helt i tjänst än men jag svarar efter bästa förmåga.
- Det blir bra det.
- Om ni vill är det öppet hus på skolan i Halmstad den 18 maj. Här har du information om det. Säger han när han räcker över en färgglad broschyr till Caroline.
- Tack!
- Är det något mer du eller ni undrar över?
- Nej, inte just nu. Tack för all info.
- Det var så lite, det var kul att träffa er och jag hoppas verkligen att vi ses till hösten! Sen skickar jag till dig ikväll när jag kommer hem, med hyresvärdar menar jag.
- Tack. Ha det bra.
Caroline och Nina går ut till bilen, ett lyckorus bubblar inom Caroline när hon sätter sig i passagerarsätet.
- Jag ska börja om mamma, Fredrik kan inte hitta mig där.
Vänd mot sin mamma i bilen ler hon för första gången på flera månader. Nina tar hennes hand i sin och några tårar trillar ner för hennes kinder innan de kör hem.

Våren gick snabbt förbi, Caroline lade allt sitt fokus på att höja sina betyg i skolan. Informationsträffen i maj var riktigt trevlig, där träffades förväntansfulla elever som hoppades innerligt att de skulle komma in. I samma veva tittade de på en lägenhet som hon tackade ja till. Fem minuter med cykel från skolan, billig månadshyra och en ganska stor etta med riktigt kök och en sovalkov. I augusti skulle den bli hennes. Hela sommaren bodde de i flyttkaos, för samtidigt som Caroline var på väg ut bestämde sig Nina för att sälja det stora huset och köpa en mindre lägenhet istället.

Efter en vecka i nya lägenheten börjar Caroline känna sig ensam. Här har hon ingen hon känner, inte ens någon internetkontakt har hon lyckats hitta här. Om två veckor börjar skolan och rastlösheten river i kroppen medan hon tittar på de slitna väggarna. Hon bestämmer sig för att åka och köpa färg för att måla om, det borde fördriva några dagar i alla fall. En vägg i taget fixar hon i ordning. Allt blir vitt så länge, med en tanke om att måla detaljer själv längre fram. På torsdagen känner hon sig nöjd. Hela vardagsrummet är klart med nymålade väggar, på en second hand hittade hon fina turkosa spetsgardiner som hon hängde upp vilket fick rummet att lysa upp och kännas större. Även den lilla, mörka hallen fick ett upplyft med ny färg och en snygg lampa. Hon trivs med att gå och pilla i sin alldeles egna lägenhet, långt från hemmaplan med tusen nya möjligheter. Efter två veckor med flitigt flyttande och målande märker hon att kläderna i garderoben håller på att tryta. Snabbt tar hon på sig skorna för att kila ner i källaren och se om hon har tur att det finns någon tvättid under morgondagen. Till sitt förtret är det fullbokat de närmsta tre dagarna och hon hinner se framför sig att hon står i badkaret och handtvättar när plötsligt tvättstugedörren öppnas och ut stiger Rikard. Chockat ser de på varandra innan de börjar skratta båda två.
- Men hej! Så mina kontakter funkade trots allt.
Han ler mot henne när hon drar bak sitt hår som är fullt av vitt målarstänk.
- Ja, tack för tipsen. Väldigt oväntat att vi skulle bo i samma hus dock.
- Ja verkligen! Men kul att du fick en lägenhet, det kan vara väldigt besvärligt ibland. Är det i C du bor?
- Ja, högst upp. Du då?
- Vilken lyx! Jag bor i mitten i B.
- Är det bra grannar här eller? Och bra ljudisolerat eller hör man tydligt mellan väggarna?
- Det är ganska lyhört, men annars är det väldigt lugnt här. Det enda som är negativt är att det är svårt att få tvättid.
- Jag märker det. Får vara ute i bättre tid nästa gång. Tur att det är en vecka kvar tills skolan börjar.
- Jag har bara den maskinen som är kvar i nu så om du vill kan du få resten av min tid sen, det är ju två timmar kvar typ.
- Vad snällt! Det är lite krisigt så en tvätt vore toppen att få igång.
- Självklart! Jag tänkte ta ett glas vin ikväll, får man bjuda?
- Ja, varför inte?
- Kul! Då går jag upp och hämtar så sätter vi oss här nere.
Caroline smiter upp till sig och välter ut tvättkorgen över golvet. Tar det viktigaste som får plats i en maskin innan hon går ner igen. Rikard är inne i tvättstugan och har ställt en rödvinsflaska på torktumlaren tillsammans med två glas. Centrifugen går igång på tvättmaskinen när Caroline ställer ner sin tvättkorg. Rikard häller upp vinet i glaset med ryggen vänd mot Caroline. Hon sätter sig på mangelbänken med blicken mot Rikard när han vänder sig om och räcker över ett glas till henne.
- Skål för oväntat sällskap. Säger han glatt och de skålar innan han sätter sig bredvid henne.
De pratar, diskuterar och dricker vin tillsammans och tiden går riktigt fort. Tvätten fixar de under tiden för att inte missa. När sista skvätten från flaskan hälls upp i Carolines glas är de i full diskussion om politik.
- Jag behöver mer alkohol för det här. Säger han efter en stund och hoppar ner från bordet. Ska jag hämta en flaska eller vill du hänga med upp till mig?
- Jag vet inte. Mitt förnuft säger att vi borde gå åt varsitt håll.
- Du har rätt. Tack för ikväll Caroline, det kommer bli riktigt kul när skolan drar igång.
- Tack själv Rikard. Jag hoppas på det.
De går ut från tvättstugan, tänder lampan i källargången och ger varandra en lång kram innan de går till varsin dörr. Caroline vänder sig mot Rikard.
- Du.. tack för vinet förresten.
- Det var så lite. Säger han och ler.

Författare:

Publicerat

Dela: