Drömprinsen

Drömprinsen

Jag satt och kollade på när min lillasyster med kompis lekte med Barbie. De skulle välja en balklänning åt henne och plötsligt sade Mimi:
”Cindy! Cindy ska också följa med till balen, för du ska ju på bal ikväll Cindy!” Det var alltså jag som var Cindy, ett namn jag i dessa fall bittert ångrar att jag fått. För vem vill jämföras med en barbie egentligen?
Jag kollade upp och log mot dom:
”Det är ingen bal, det är en fest Mimi... Men Cindy ska följa med på balen tycker jag, så får hon lite kul också.”
”Det är väl samma sak,” sade Mimis kompis Anni. ”För ni ska väl dansa? Och klä upp er?”
”Jaa... Men du förstår väl” började jag men blev avbruten av Mimi, som aldrig kan låta en prata klart.
”Dåså, så sluta upp med att bortförklara dej! Ska du träffa din prins där då??” ”Irriterande unge” tänkte jag. ”Att hon aldrig kan låta mej vara ifred...”
”Prinsar finns bara i Barbies värld, dom kommer i alla fall inte till Sannas fest ikväll,” sade jag, men hoppades jag ändå skulle få min prins ikväll. ”Men nu ska jag gå och göra mig i ordning för ´balen´ så ni får välja kläder åt Barbie och Cindy själva”
”Hejdå Cindy,” sade dom i korus. ”Lycka till med prinsen!”

Jag skrattade åt dom och gick upp till mitt rum. Där väntade ett bekymmer, för vad skulle jag ha på mig? Till slut valde jag en mönstrad topp och ett par utsvängda jeans, jag var tvungen eftersom att jag nästan var sen nu, men nöjd med mitt val var jag inte. Hur skulle jag kunna vara det? För Lina skulle ändå alltid vara snyggare än mig och hon skulle säkert förtrolla min prins till en av hennes slavar! Och förvandla mig till en ful kärring! Jag svor åt mig själv att vara tyst, alltför ofta fastnar jag i mina fantasier och börjar faktiskt tro på dom. Och mina fantasier är ofta jätteskumma, jag har alvarligt funderat på om jag är galen. Den tanken verkar alltid återkomma.
Men nu måste jag skynda mig, festen hade redan börjat!
När jag kom hade nästan alla kommit, och många var det för Sanna hade bjudit halva åttan. Typiskt henne. Jag kramade om henne och hon fick sin present, ett pocket med en liten kärleksbok och en sminkbok.
Jag småpratade med Sanna om vilka som hade kommit, och med ögonen irrade jag hela tiden efter min prins. Det märkte tydligen Sanna som srattade och sade: ”Jorden till Cindy! Johan har inte kommit än, men han ringde och sa att han och Mark var på väg.”
”Okej” sade jag och skämdes lite över att jag inte lyssnat på vad Sanna sade, men upptäckte plötsligt att Johan (Det är alltså vad min prins heter, inte ett så kungligt namn kanske, men en riktig prins är han!) gick på uppfarten med en kompis!
”Sanna! Kom nu, vi måste gå och hälsa på dina gäster!” sade jag och drog ut henne genom dörren.
”Tjena” sade Sanna till dom. ”Ni förstår väl att allt gott är slut nu så sena som ni är! Låt det bli en läxa!”
Dom skrattade och gick in med oss. Jag kom lägligt brevid Johan och flikade in: ”Så varför är ni sena då? Du vet väl att hos Sanna är det en dödssynd?!”
Min prins skrattade och sade; ”Just därför, man vill ju veta vad straffet blir för denna synd!”
Det hörde Sanna och sa: ”Ni får betala dyrt är allt jag kan säga.”
Johan lutade sig emot mig och viskade: ”Du vet väl vad straffet är, kan du inte skvallra, om inte det är ännu en dödssynd?”
Jag kunde knappt svara när Johan var så nära, men lyckades sansa mig (att göra bort mig framför min prins skulle definitivt vara en dödssynd) och viskade till honom: ”Hon brukar leja någon att länsa offrens jackfickor, kanske blir det jag.”
”Men mina fickor länsar du väl inte?” sade han.
”Jag gör vad jag måste, och dessutom blir det intressant att få se vad du har i fickorna!” Blev mitt svar.

Än så länge var kvällen underbar, jag och min prins småpratade och dansade nästan hela tiden. Plötsligt drog Sanna med sej mej till bål-bordet.
”Ahaa...” sade hon leende mot mig. ”Det verkar ju gå bra det här för dig?
Med Johan alltså... ”
”Det är underbart” svarade jag med en drömmande blick. ”Men varför tog du bort mig från min prins??” tillade jag med ett skratt.
”Du kan väl inte kalla honom prins heller! I alla fall inte så han hör det! Men jaja, jag skulle bara säga att Lina och hennes gäng har kommit nu, sena som alltid.” muttrade hon. Sanna hatade förseningar och hon var inte vidare förtjust i Linsa med gäng heller. Men bjuda dom var hon tvungen till, om hon inte ville hamna längst ner på rang-listan. ”Deras jackfickor får du allt länsa sen, och se till nu att hon inte stjäl Johan, eller din prins som du kallar honom.”
Jag blickade mot dörren och såg Lina med några kompisar stå där och röka.
”Ja ndet får dom inte göra här inne i alla fall, ja må ha bjudit dom, men förgifta mitt hem har dom ingen rätt till. Mina föräldrar skulle bli galna.”
Sannas föräldrar var på en kryssning till Helsingfors och hade konstigt nog låtit henne ha sin födelsedagsfest när dom var borta. Om man ändå hade såna föräldrar... Men det kunde jag inte tänka på nu, jag måste skydda min prins från den onda häxan! Jag såg till min förfäran att Lina redan börjat flörta med honom, jag visste ju att hon var tänd på min prins men hur direkt på får man bli? Jag rusade fram till dom så sansat jag kunde för att säga något. Jag försökte komma på vad på vägen.

”Nämen hej Lina!” blev det. ”Jag som trodde du skulle åka bort ikväll!”
”Det blev ändrade planer” sade hon överlägset. ”Och dessutom ville jag ju inte missa Sannas fest.”
Jag vet att hon skiter i Sanna, hon ville bara hit för att få en chans på Johan.
”Jahaa, men va kuul!” sade jag. ”Så vad pratar ni om då??” frågade jag nyfiket och satte mig tätt brevid Johan, han log mot mig, och det kändes som om jag vunnit tredje värdskriget.
”Ingeting särskilt” sade Lina stroppigt. ”Inget som angår dig i alla fall” tillade hon och gav mig en iskall blick.
Men jag gav mig inte, han var ju min! Ingen stroppig typ med för mycket smink ska kunna ta honom ifrån mig. Punkt slut.
Men Lina verkade inte ge sig heller, när hon ville ha något så fick hon det på ett eller annat sätt, det var hon känd för.
Lina tryckte sig emot min prins, sade ”kom så dansar vi” och gick iväg mot dansgolvet. Jag var ursinnig och försökte få ögonkontakt med Johan, men han var upptagen med att kolla på Linas sexiga dans.
”Faan, hur ska du göra nu?” Sade Sanna som plötsligt dykt upp bakom mig. ” Den tjejen kan verkligen förföra en kille.”
”Jag vet jag vet...” sade jag bekymrat. ”Och jag som hade honom alldeles nyss. Vad ska jag göra åt den häxan??”
”Hon ser inte ut som en häxa...” sade Sanna fundersamt. ”Men hon kan väl trolla antar jag.”
”Stensäkert” sade jag där vi satt iaktog dom. ”Har du länsat hennes fickor då??”
”Jepp” svarade Sanna. ”Du skulle se allt smink hon har med sig! DEt skulle räcka till alla i det här rummet!”
”Då gör det inget om vi tar lite då?” sade jag med en slug glimt i ögat. På nåt sätt måste jag ju få hämnas henne! Den här ficklänsningen var inte så allvarlig som den låter, vi bara kollar vad dom har i fickorna, ibland tar vi något om vi är sura på personen, och ibland lägger vi i något för att retas...
”Hehe, det kan du nog göra,” sade hon. ”Men det är ännu mer synd om dej i fall hon kommer på dig! Och du kan ju kolla Johans fickor samtidigt...” tillade hon med en menande blick.

När jag kom dit kom jag på vad jag skulle göra, hälla ut hennes parfymflaska i sin jacka. Den kan ju ändå inte ha varit så dyr, med tanke på vart hon köper sina saker, och det skulle vara en lämplig hämnd. Jag såg till at inte få något mycke parfym på mig, och sedan bar det av till prinsens jacka. Först till Marks faktiskt, för det var ju straffet de skulle få, och från honom tänkte jag inte ta något. Jag skrattade lite åt AXE-flaskan han hade, men kom sedan på att nästan alla killar i skolan brukade andvända parfym. Kanske även Johan.
I Johans fickor fanns följande: en tjugolapp, lite småpengar (jag blev frestad men tog inga, vi pratar ju ändå om min prins!, tugummin (otuggade som tack var), ett gammalt kvitto från JC, en kom-ihåglapp om matteläxan (man kan ju undra om han skulle komma ihåg lappen där den låg), ett halvt kex med tillhörande smulor(troligen av den andra halvan).
Jag log för mig själv och gick sedan ut igen.

Jag stötte på Johan på vägen. ”Men där är du ju! Jag som har letat efter dig!” sade han.
”Jag har just länsat dina och Marks fickor” sade jag med ett leende på läpparna. ”Och dessutom trodde jag du var upptagen med miss Parfymflaska...” och leendet mulnade till.
Johan kollade på mig med huvudet på snedden (gud var söt han var) och sade: ”Men Cindy, strunta i Lina du. Jag trodde du hade fattat att det är dig jag vill ha...”
Mitt hjärta stannade, jag visste inte vad jag skulle säga men det gjorde inget, för i samma stund lutade han sig fram och kysste mig på munnen.
Jag besvarade kyssen och tog honom sen i handen,
”Ska vi dansa?” sade jag och fick ännu en kyss till svar som gjorde att knäna vek sej.
”Prinsessan fick sin prins till slut, och häxans jacka är dränkt med sin egen billiga parfym.” var min sista tanke innan jag helt uppslukades av Johan som nu dansade med mig, och INTE med Lina.

SLUT

Av: Åsa Eklöf



Författare:

Publicerat

Dela: