Drömresan, del 2

Hans hjärta började bulta samtidigt som han försökte väcka dom andra med viskningar, men dom sov för djupt för det. Så Mats försökte röra sig ljudlöst för att titta ut genom det lilla hålet som låg längst ner på dragkedjan i tältöppningen. När han lyckades titta ut såg han nåt som gjorde honom vettskrämd.
Det stod nån som såg ut som en grottmänniska ungefär tre meter från tältet och ritade på marken med en stav. Synen av det gjorde så att han fick svårt att andas och han började knuffa till dom andra. Han lyckades väcka båda och dom kvicknade till ganska fort av att höra det kraffsande ljudet. Mats gjorde tecken till dom att vara tysta och pekade på det lilla hålet längst ner på dragkedjan. Gurra smög sig fram för att titta och det han såg fick honom rygga till ordentligt och när Mia tittade slängde hon sina händer framför munnen i panik. Med uppspärrade ögon tittade dom på varann och kröp ihop intill varann under sovsäckarna utan ett ljud och bara lyssnade på det kraffsande ljudet.
När det kraffsande ljudet upphörde hördes det istället ljud av steg som gick runt och fram och tillbaka. Till slut verkade det som stegen gick bort för att upphöra helt.
Efter en halvtimme vågade dom sig ut för att kolla om det, eller vad det nu va, verkligen var borta. Solen var på väg upp samtidigt som dom gick ut från tältet. När dom tittat runt sig fäste deras blickar på marken framför. Det var fullt av text, bokstäverna såg ut att vara ryska. Då utbrast Mia:
- Va i helv….! Samtidigt som Mats såg ut mot röset och avbröt henne med att ropa riktigt förvånat:
- Titta…! Då tittade Gurra och Mia mot röset. Röset hade spruckit i flera bitar och fallit runtom:
- Nä nu, sa Gurra och började gå mot röset och Mia och Mats följde efter. När dom kom fram var det ett hål i mitten av röset. Då blev Mats hysterisk och började springa mot tältet samtidigt som han skrek:
- Jag stannar inte en sekund till här! Gurra och Mia fick också fart på benen. Snabbt och slarvigt packade dom sina saker och började gå i väldigt rask takt. Med gråten i halsen började Mats beskylla Gurra för allt:
- Varför måste du alltid vara så jävla nyfiken och varför måste vi alltid göra tvärtemot det vanliga, vi borde ha lyssnat på där Juika! Gurra svarade:
- Du kan ju inte på allvar ha trott ett enda ord av det han sa själv, nu passar det och klaga på mig! Mia skrek med gråten i halsen:
- Kan ni sluta bråka, det hjälper oss inte nu! Då blev båda tysta och fortsatte gå
När dom kom fram till Kilpisjärvi, som annars var en väldigt livlig by, blev dom mötta av en obehaglig tysthet. Det låg en bil mitt på vägen med förardörren öppen men det var ingen i eller i närheten av den. Det fanns inte en människa nånstans dom tittade. Gurra tittade på Mats och Mia för att se deras reaktioner just när Mats började hyperventilera. Han började prata osammanhängande:
- Vi… det… det… dom… jag… samtidigt började Mia gå fram till den lilla kiosken som låg nedanför det stora huset till höger. Hon tittade in och det var tänt i det bakre rummet så hon knackade på fönstret. Det kom inte fram nån så hon ryckte i dörren och till hennes förvåningvar det öppet. Hon tittade över axeln på Mats och Gurra med en förvånad blick. Hon gick in och ropade:
- Hallåå, e det nån här!? Hon fick inget svar så hon gick in för att titta efter. Hon gick igenom alla rum men det var ingen där, men det stod en kopp kaffe på bordet i det bakre rummet som fortfarande var lite varm.
Hon gick tillbaka och berättade det. Då gick dom till andra dörrar och det var öppet till varenda en och inte en människa i något av husen.
Mats började bli svimfärdig nu och han sa:
- Nu har vi väl ändå satt våra sista potatisar, när han samtidigt kände en osynlig hand som tog honom på överarmen. Han började vifta armen i panik när han samtidigt hörde en röst som sa hans namn upprepande:
- Mats…Mats! Nu började det svartna för ögonen på honom och plötsligt befann han sig i tältet igen. Han hörde Gurra och Mia säga hans namn samtidigt som Gurra ryckte i hans arm. När dom såg att han vaknade frågade dom:
- Har du dina mardrömmar nu igen?

Skriven av: Timo T