Du kan väl...?

- Det går ett skitbra program ikväll på MTV! sa Lina till Mal när de sprang över skolgården som hade en massa skräp på marken.
- Mhm.. mumlade Mal som inte ens fick titta på MTV! Hon undrade om Lina hela tiden pratade om MTV för att hon glömde att Mal inte fick titta på det eller bara för att retas.
Lina fortsatte prata på om det där programmet som tydligen hette punk'd. Mal orkade inte lyssna utan började i stället fundera på vad hon skulle få på sin födelsedag imorgon. Hon sneglade på Lina, undrade om hon hade glömt bort hennes dag. I så fall vorde det typiskt Lina! tänkte Mal surt. Lina och Mal hade vart bästisar så långt tillbaka Mal kunde minnas, de skulle alltid vara bästisar hade de svurit på en gång i trean. Mal log åt minnet och ryckte upp dörren till NO-salen. Mal och Lina satte sig längst bak och slog upp sina böcker. Monika, deras lärare började babbla på om tunntarmen men Mal var någonstans långt borta i sin fantasi. Kanske, kanske, kanske skulle Mal få den där klänningen hon tjatat om typ hela veckan.

- Malorey? Frågade Monika med en sträng blick på Mal.
- Vvaa? Mumlade Mal och blev knallröd i ansiktet.
Monika suckade och lät frågan gå till klassens plugghäst Katia i stället.
NO-lektionen var den sista lektionen. Mal gav Lina en puss på kinden och började traska hemåt. När hon kommit halvvägs halkade hon på ett bananskal som låt mitt på trottoaren.
- Skit! muttrade hon, reste sig upp och såg sig omkring för att försäkra sig om att ingen hade sett. Hon ville ju inte riskera att bli kallad bananskalet resten av året! Just när hon trodde att ingen sett henne kände hon en vindpust i nacken. Hon vände sig om och upptäckte att vindpusten kom från en supersöt kille!! Han var typ 10cm längre än henne och hade guldbrunt rufsigt hår. Han hade stora smaragdgröna hundvalpsögon och en orange collagetröja och mörka slitna jeans. Hon backade ett steg och råkade oturligt nog trampa just på det stället där bananskalet låg igen. Hon tänkte att nu är det kört men innan hon nuddade den hårda asfalten sträckte han ut sin hand och tog tag i hennes arm, och drog upp henne. Nu stod hon så nära honom att hon kunde känna hans andedräkt i pannan.
- Tacck.. mumlade Mal, såklart röd i ansiktet.
- Vad gör man inte för en söt tjej som du? sa han med det charmigaste leendet Mal sett i hela hennes 13(snart 14)åriga liv. Hade hon hört fel? HAN- typ skolans läckraste kille hade sakt att hon var söt!! Mal hade nästan aldrig hört det förut! Visst, mamma brukade säga att hon är söt och hennes ex tyckte ju att hon var söt.. men det är inte precis något hon fick höra varje dag.
Hon tittade ner i marken och rodnade.
- Vad heter du? Frågade han efter en oändlig tystnad.
- Malorey, började hon - men jag kallas för Mal, tillade hon med ett leende.
- Jag föredrar Malorey log han, och fortsatte; själv heter jag Isaac.
- Vad fint! utbrast hon utan att tänka sig för, och backade ett steg
- AKTA!! Skrek han och kastade sig över henne så att hon inte skulle halka IGEN. Oturligt nog slutade det med att båda ramlade över varandra och låg i en hög på marken. Det var ganska mysigt, men båda var knallröda i ansiktet och log fånigt. Undra hur länge de låg där? tänkte Mal för sig själv. Just när de tänkte resa sig upp gick skolans största fjolla Patricia förbi. Hon tittade forskande på dem, och sa:
- Ni ska få ha erat myspys, låt inte mig störa, hon knyckte på nacken och gick därifrån med högt huvud och vickande höfter.
Isaac fick ett förfärat uttryck i ansiktet och skrek hjälplöst efter Patricia
- Det är inte som du tror!
- Är ni...? frågade Mal besviket.
- Mm.. men det är slut nu, jag har hittat en mycket bättre tjej sa han och log stort mot Mal. Men nu har jag en del att reda ut, du kan väl.. sa han och gav henne en skrynklig lapp.
- Ringa? fyllde Mal på med ett leende.
Han nickade sakta, gav henne en kram och gick därifrån.
Mal gick hem med ett leende på läpparna och längtade efter telefonen.

Hon tänkte ringa honom.

Författare:

Publicerat

Dela: