Du skrek.

Den smaken.. Den känner jag igen.. dem smakar som dina läppar, som dina fyllda röda läppar. Rödare än hallon, Sötare än socker..
Trots det har jag aldrig ens varit nära dig. Inte ens vågat tro dig. Sätter på högsta volymen, på radion. Alltid. Dålig musik såklart.
Vänder mig om i sängen, tårarna bara rinner.. jag har ju faktiskt.. jag sa ju bara.. jag menade.. jag.. jag..
Varför gör jag alltid fel...
Sen finns det bara en utväg. Efteråt. Men Jag har inte kommit så långt. Jag är på första steget till andra raden. Jag är ju bara fjorton år..

Jag vill våga känna vinden under mina vingar.. jag vill falla som aldrig förut!

Sätter på CDspelaren istället. Vem sa att saker gör en lycklig. Jag kräver mer.
Jag kräver dig.
Dina röda läppar. Jag vet, du har redan någon annan. Du har fantasi. Du har drömmar. Du har framtid. Jag har bara dig. Men du har inte mig. Jag behöver dig.

Jag vill sväva i vinden. Jag vill se mitt liv springa ikapp. Jag vill veta om det faktiskt Gör ont..

Nu har jag gått dig förlorad. Du dog. Föll. Kände luften under dina vingar. Du svävade. Du skrek. Alla sa att du skrek.. men jag Vet att du skrattade.
Jag vet att dina läppar log. Mot mig. jag kände din smak i munnen. En smak av körsbär. En smak av tro. Jag har förlorat tron på hoppet.

Jag vandrar ensam i natten. Det dånar under bron, jag vet att det är tåg. Men det hindrar mig inte. Man kan faktiskt vandra på kanten åndå.

Jag fick aldrig smaka dina sockerläppar. Aldrig se dina ögon mot mig. Aldrig trodde jag att du skulle ge mig den tron. Jag tar efter dig. Jag vet var du har gömt det.
Din ägodel.
Djupt inne i din själ. Jag vet var du har gjömt själen. I en metallask. Med smak av järn. Jag medgerr att jag var en aning berusad. Just nu spelar det ingen roll, för jag kommer snart få känna vinden under mina vingar...

Du blev vinden. Jag blir jorden. Okej?..
Jag känner hur du greppar tag i mig. Jag känner ett grepp runt midjan av en bevingad tro. En luft, som i själen var du. Jag kände vinden under mina vingar, jag föll äntligen.. Vad som hände efteråt förstår du nog, men du fick aldrig veta. Jag fick aldrig njuta av kunskapen, om det verkligen gjorde ont..

Skriven av: Isak