DVS Den Värdefulla Stölden

Den värdefulla stölden

Kap 1 Det mystiska jobbet

Det var en gång en tjej som hette Kate. Hon var 21 år och bodde hos sin elaka faster och morbror (Petunia och Vernon). Nu hade hon fått nog. Hon packade ner allt hon ägde (det var inte särskilt mycket) i en liten bag. När Petunia och Vernon hade somnat så tog hon fram ett rep av gardiner som hon har knutit ihop under den förgående veckan. Fort klättrade hon ner och ramlade i en 2 meters snödriva som snöplogen hade röjt upp inför julen. Nu var det bara 3 timmar kvar till julafton. Hon tänkte först gå till ett hotell men det struntade hon i.

När hon hade gått i några timmar så kom hon till ett nytt kvarter och såg en kille klättra ner från ett fönster. Så hon sprang in och gömde sig bland träden. Samtidigt som hon sprang in bland träden hörde hon en dörr smälla. Hon kollade noggrant på killen som precis ramlat ner i en ca 2,5 meters snödriva. Hon sprang genast vidare till ett träd närmre killen.
Killen började springa till motsatta håll. Precis som han hade sett henne. Hon sprang in till en bar som hette ¨Sluskiga Lasses bar¨. Hon bad om en lättöl men fick en starköl.
– Jag beställde inte detta! Sa Kate bestämt.
– Finns ingen annan öl. Sa bartendern. Samtidigt som han sköljde ett par stora ölglas.
– Jag får väl dricka upp det då. Mumlade Kate. Föresten vet du någon som har jobb till mig?
– Jag har ett jobb till ledigt. Sa bartendern.
– Visst… bartender (hihi). Fnissade Kate.
– Det är ett jobb som kräver väldigt mycket mod. Du behöver inte ha någon kunskap. Har du gått på karate någon gång föresten?
– Ja, för ca 1,5 år sedan. Sa Kate. Hur så?
– Jaa, du lär behöva det.
– Jag tar gärna jobbet. Det låter spännande!
– Skriv på här. Sa bartendern och visade ett kontrakt.
– Okej då…mumlade Kate.
– Välkommen in i gänget, jag heter Mark.

Han visade in henne i ett runt och stort rum bakom bardisken. Det var den största träningslokalen man kan tänka sig. Där fanns det gummimänniskor som man tränade att sparka och boxas mot, hinderbanor (4 stycken), skjutbanor, och mycket, mycket mer. Kate följde efter Mark som gick förbi hinderbanorna och skjutbanorna. Bakom en av skjutbanorna fanns det en dörr. In genom den gick Mark tätt bakom kom sedan Kate. När dom hade gått in i rummet så tändes 2 starka lampor i taket. Det tog ett tag innan Kate vant sig vid det starka ljuset från lamporna. När hon väl gjort det så såg hon att rummet var fyllt med vapen från vägg till vägg.
– Vad menas med det här!? Sa Kate halvt skrikande.
– Lugna ner dig ett hekto va´. Väste Mark. Det kan ju höras från gatan.
Du skrev på ett kontrakt, eller hur?
– Mmm, sa Kate. Men jag hann inte läsa det.
– Ja, ja, bla, bla, och där står det att du ska göra som jag säger, annars kanske du råkar ut för en olycka. Sa Mark samtidigt som han såg på Kate med en ondskefull blick.
– Är jag en agent eller vad då? Sa Kate.
– Hur visste du det? Frågade Mark.
– Jag trodde faktiskt det. När jag var liten så var min stora dröm att bli en hemlig agent. Jag var lite pojkig när jag var yngre. Sa Kate stolt.
– Då ska du bara välja ett eller flera vapen från hyllorna här (han pekade mot väggarna) och prova någon klädsel som du vill ha.
På hyllorna fanns det allt ifrån pilar till sniper rifle (det är ett gevär). När hon kom ut från provrummet så var hon täckt av en svart skinnoverall med 2 stycken Magnum 44 (pistoler), som satt fast vid benen, en kulspruta på ryggen och några handgranater som satt fast vid bältet och förstås många magasin till vapnen.
– Du ser snygg ut! Sa Mark. Kom med ut så ska jag visa dig en överraskning som du kommer att använda väldigt mycket. Han visade ut henne till trottoaren och då såg dom en kille som försökte tjuvkoppla en motorcykel som var svart med eldflammor på båda sidorna. Killen hade inte sett dom när dom kom så han fortsatte att försöka att starta den. Mark tog upp sin pistol och slog ett perfekt slag mot nacken och killen svimmade direkt.
– Jag tar hand om honom senare. Sa Mark. Här är din överraskning. Är den inte fin? Du får den helt gratis bara för du har börjat jobba hos mig.
– Får jag prov köra den? Frågade Kate längtansfullt.
– Inte än, du måste ha ett pass. Sa Mark samtidigt som han gav ett förfalskat pass till henne.
– Får jag prov köra nu? Frågade Kate.
– Visst, men skulle det inte vara lättare om du hade nycklarna? Frågade Mark med ett flin.








Kap 2 Den nyfikne vännen

Vinden blåste genom håret när hon, med en hastighet på 280 km/h körde på motorvägen till Las Vegas. Hennes tvivel om det var rätt jobb hon hade valt försvann. Allt stressande och all tvivel bara försvann som om man tömmer en burk med vatten. Det blir inte en droppe kvar. När hon såg en skylt, där det stod ”Välkommen Till Las Vegas”, så förstod hon att hon har kommit fram till Las Vegas.
– Jag måste nog återvända hem nu. Tänkte Kate.

Väl hemma så parkerade hon motorcykeln i garaget under baren och gick och bytte om till vardagskläder men hon sparade en pistol och satte fast den vid foten så den inte syntes.
– För säkerhets skull bara! Tänkte Kate.
– Där är du ju. Sa Mark lättad. Jag började bli orolig för dig. Dom pratade om en tjej som hade kört våldsamt fort upp till Las Vegas. Först trodde jag att det var du, men sen kom jag på att du inte kanske skulle köra så långt.
– För det var väl inte du, eller? Sa Mark samtidigt som han såg på henne med en granskande blick.
– Jag måste nog erkänna att det var jag som tog mig en, lite för lång och snabb, runda. Erkände Kate.
– Du får inte göra om det igen, utom när jag säger det eller om du måste. Sa Mark. Okej?
– Okej! Sa Kate.
– Bra, jag har ett uppdrag till dig! Sa Mark. Det är att du måste gå in i militärens högkvarter och se om du hittar något intressant. Dom kanske har tystat ner något och förvara det i högkvarteret. Det skulle nog folket vilja veta. Då får vi allmänheten på vår sida om linjen. Sa Mark upphetsat.
– När ska jag in i högkvarteret? Undrade Kate
– Om 1 h, 58 min och 3,6 sek exakt NU! Sa Mark. Du kan väl gå ut och shoppa lite så länge. Här har du lite stålar att handla för. Sa Mark samtidigt som han gav Kate 4000 kronor.
– Okej, tack för pengarna! Tackade Kate Mark samtidigt som hon gick ut från baren.
– Vad ska jag slösa upp alla pengarna på? Tänkte Kate. Jag vet, jag bjuder min väninna på fika.
Kate ropade på en taxi och en taxi kom precis efter det att hon ropat.
– Kör mig till HeadStreet 12.


Efter cirka 15 minuter så stannade taxin utanför dörren till HeadStreet 12.
– Vänta ett ögonblick, jag ska bara hämta Ashley, jag kommer strax. Sa Kate.
– Ja, ja… mumlade taxichauffören. Alltid likadant, varenda dag.
Strax därefter kom både Kate och Ashley ut till taxin.
– Till Park Caféet. Sa Kate glatt.
– Vad är det du ska säga? Frågade Ashley till Kate.
– Det får du veta när vi kommer fram till caféet. Sa Kate. Föresten visste du att Park Caféet har världsberömda cappuccino.
– Nej, det visste jag inte för jag har aldrig varit på det där fördömda caféet. Sa Ashley, sur för att hon inte fick veta det fören dom kommer till caféet.
– Här är det. Sa taxichauffören. Det blir, fram och tillbaka, 238.90 kronor.
– Här har du 500 kronor, behåll resten. Sa Kate.
– Tack så hemskt mycket. Sa han stumt.

När dom hade hittat ett ledigt bord som låg precis vid fönstret så frågade åter Ashley vad det var som Kate ville berätta.
– Lugn lite nu, va´. Sa Kate irriterad. Du ska få veta när vi beställt 2 världsberömda cappuccino.
– Kyparn, kan vi få 2 cappuccino? Frågade Ashley snabbt.
– Kommer strax! Sa Kyparn.
– Det är ganska kallt ute idag! Sa Ashley till Kate.
– Ja, det är det verkligen. Sa Kate. Tur att det är -19 grader istället för -29 grader, då skulle man ju frysa ihjäl.
– Varsågod! Sa Kyparn när han ställt ned en cappuccino till var och en.
– Tack så mycket. Sa Kate.
– Tack. Tackade Ashley. Vad var det du skulle berätta?
– Jo, det är så här att jag rymde hemifrån och när jag gått till ett nytt kvarter, som jag aldrig har varit vid, och där såg jag en kille som klättrade ut från ett fönster. Och när han nästan klättrat ner från repet så halkade han och föll i en 2,5 meters snödriva. Sedan sprang han till motsatta håll, precis som han hade sett mig, och då sprang jag in till en bar och beställde en öl. Kort därefter så jobbade jag åt han som ägde…
– Så du jobbar som en bartender? Fnissade Ashley.
– Nej, nej. Jag hade fått jobb som… du lovar väl att inte berätta detta jag kommer att säga till dig?
– Nej, absolut. Jag kommer inte att säga ett knyst. Sa Ashley.
– Okej! Jag fick jobb som agent. Viskade Kate samtidigt som hon visade Ashley ett falskt pass. Här har du bevis.
– VA!! Är du en… hmmppf. Sa Ashley.
Innan Ashley hann säga mer så hade Kate satt för munnen på Ashley med sin hand.
– Är du inte klok!! Folk kan ju höra vad vi säger. Vässte Kate samtidigt som hon sneglade på en kille, runt 20 års åldern, som verkade lite för mycket intresserad av vad dom snackade om.
– Kom, vi går härifrån. Sa Kate samtidigt som hon slukade cappuccinon med en klunk. KOM SA JAG.
– Ja, jag kommer. Sa Ashley.
När dom hade gått ut från Caféet så stoppade Kate en taxi och åkte iväg utan Ashley.
– Vaa! Vänta på mig!! Skrek Ashley. Men taxin bara fortsatte att köra därifrån. Kate satt i taxin och kollade på sitt armbandsur. Det var bara en halvtimme kvar till hon skulle in i militärens högkvarter.
– Undra om jag hinner? Sa Kate tyst för sig själv.
– Vi är framme, sa taxichauffören till Kate.
Kate betalade chauffören och slank in till baren.
– Skynda dig och byt om. Sa Mark precis när Kate kom innanför ytterdörren. Kate sprang upp till takvåningen, som Mark gav till Kate, och öppnade garderoben. Hon tog på sig sin skinnoverall och sina vapen. Strax därefter tog Kate sina mc-nycklar och sprang ner till garaget. Hon startade skönheten och körde iväg. Det tog några minuter innan hon hittade högkvarteret. Innan hon hittade det så hade hon kört fel ett fåtal gånger. Med nästan ingen gas alls så körde Kate sakta in bakom en buske och parkerade. Hon tog upp en liten kikare och kikade runt. Det kom en vakt var 45 sekund. När en av vakterna gått runt knuten på huset så sprang hon ännu närmare. Precis vid elstängslet fanns en buske. Kate letade efter en elbomb och en laserskärare. När hon hade hittat dessa två saker så kastade hon elbomben på stängslet femtio meter bort. Där hon kastat bomben så samlades all el. Hon tog kvickt upp laserskäraren och brände bort ett hål som var stort nog att hon kunde krypa igenom. Hon stoppade in laserskäraren i en rutten gren som fanns i busken. Då märkte hon att elen börjat försvinna från bomben. Hon tog sats och slängde sig genom hålet.


Denna novell är inte slut ännu, men jag orkar inte vänta tills jag skrivit klart den!!!

Skriven av: Sebastian Lundh