Egoistisk berättelse om ingen kärlek

Hon är den bästa tjejen jag vet. Snygg i vad än hon klär sig i.
Hon är så jordnära som folk sällan är.
Hon vågar tala och säga till som inte alla vågar.
Hon är så perfekt att prata med.
Hon ser direkt när jag är nere och hon är så trevlig så att man direkt kommer på bra tankar igen.
Hon är min kompis flickvän.
Dom ska förlova sig, snart, på midsommar afton. Hon tycker att det är lite tidigt!
Det kunde kanske ha varit jag som skulle förlova mig med henne.
Jag som skulle kyssa henne. Jag som skulle skratta med henne.
Jag som skulle dela nätter med henne.

FAN HELVETES FAN. Jag borde inte ens tänka som det sista jag skrev.
När min kompis blev ihop med henne så var jag borta från skolan i några dagar.
Efter det hade jag intalat mig själv att jag tyckte om henne som en kompis. Inget mer.
Jag vet inte hur det föll sig men jag tror jag blev kär i hennes rumskamrat. Maria
Men Maria är så olik sin rumskamrat. Tyst, säger nästan aldrig något. Men så söt och snäll. Dom är varandras olikheter.
Jag pratade med Anneli ( den underbara flickan som är ihop med min kompis).
Jag pratade med henne såsom kompisar brukar. Hon hade innan undrat om jag var kär i Maria. Jag erkände, men jag sa också att jag försöker glömma henne för att hon inte alls verkar intresserad av mig. Det stämde också, att jag tyckte hon inte var intresserad alltså. Och att jag var intresserad men jag tror såhär i efterhand att jag blev lite små kär i Maria så att jag skulle vara närmare Anneli och göra henne svartsjuk, precis som hon gör mig. Så jävla lågt av mig i så fall. Eller var det för att göra Anneli svartsjuk igentligen? Jag vet faktiskt inte. Men jag var nog verkligen kär i Maria ett tag, men det var likt förbannat taskigt av mig. Inte bara mot Maria utan det var inte bra för någon. När jag kom på att det var väldigt dåligt och att hon kanske inte var så perfekt som jag tyckte, Maria alltså. Hon är ju rätt så tyst av sig. Lite spinkig är hon och spretig liksom till sättet. Men hon är framför allt tyst, väldigt tyst av sig. Ibland rädd av sig men framför allt fullkomligt ointresserad av mig.
Om vi gick lite på stan och pratade och det blev tyst en liten sekund så saktade hon in så att dom andra skulle hinna ikapp så att hon kunde prata med dom istället.
Om man sa något till henne svarade hon bara, inget mer.
- Vad tyckte du om filmen Maria ?
- Den var väl ok
Hon svarade aldrig med långa meningar, hon frågade nästan aldrig något. Hon var himla tyst.
När jag kom i hennes rum log jag alltid mot henne. Hon log tillbaka sedan kollade hon på den förbannade tv apparaten igen. Hon kan helt enkelt inte vara intresserad. På några av festerna som vi var på tillsammans, flockades det alltid killar runt henne. Och hon gillade det. Hon måste ha märkt mina svartsjuke blickar. Alla andra märkte dom visst, alla frågade om jag var intresserad av henne. Alla.
När jag sedan pratade med Anneli sa hon att jag inte ska tänka mer på Maria. Hon gick på festerna för att träffa killar hade hon sagt till Anneli. Precis som Marias och Annelis andra två vänner som också brukade festa, Helen och Johanna. På en av dom första festerna träffade Helen faktiskt en kille, dom är ihop. Han heter Jimmy och jag känner honom sedan mellanstadiet.

Maria hade inte sagt något om mig till Anneli. Det borde hon om hon var minsta intresserad av mig eftersom Anneli och Maria är barndomsvänner.
När vi pratade vidare sa hon tre andra saker som fick mina känslor att vaja.
Det var nu hon berättade för mig om deras förlovning, Jag blev nedstämd.
Att hon inte helt hade bra känslor för det. Jag blev glad tyvärr skadeglad. Det kanske finns en chans för mig, tänkte den usla låga och desperata delen av mig.
Den sista saken som kom fram när vi pratade var något som jag levde på i veckor framöver. Hon sa:
? Du är så bra. Du är den enda jag kan tala med om sånt här.
FFFAAANNN

När vi sedan åkte till Liseberg på julmarknad så vred allting till sig rejält. En annan kompis till mig, han är så? han är den siste som jag trodde skulle få en flickvän. HAN av alla människor hade med sig Anna. Anna är visserligen inte så trevlig snäll eller snygg men ändå. Att han skulle få en tjej det är otroligt.
Visserligen höll det inte länge. Ungefär två veckor men att han skulle bli ihop med någon var en chock. Det måste ju vara stora fel på mig. Jag tycker ändå att jag inte ser så hemsk ut. Jag luktar inte illa som han gör. Jag är trevlig och snäll. Men det är han som får en flickvän.
När jag gick där i Liseberg upplysta område, alla träden hade fina ljusslingor allt bänkte och folk log överallt. Anneli stod och kysstes nästan hela tiden och Henrik och Anna också. Jag har knappt känt mig så arg förut. Jag var nära att gråta. Plötsligt hatade jag allting. Snåla försäljare som tog ut mycket för varorna. Dåligt sandade gångar. Folk som trängdes. Samhällets alla skatter. Alla människor som inte förstår.
Allt jag inte förstår.

Allting såg fortfarande romantiskt ut med ljuset träden och jag hoppades på strömavbrott.

En annan sak hände på Liseberg. När vi gick därifrån så gick först Helen sedan jag. Vi gick efter varandra lite för att bana väg och för att det var väldigt trångt den kvällen i gångtunneln.
Efter mig gick Anneli och hennes kille, min klasskamrat och kompis. Plötsligt fångar Anneli min uppmärksamhet. Hon ville säga något. Det verkade vara hemligt eftersom hon tecknade åt mig att jag skulle luta mig bakåt så att hon kunde viska.
- ?Ska du inte ragga lite på Helen?? sa hon och små log sådär mysigt.
Trög som jag är fattade jag inget.
- ?Lägg handen där? sa Hans, Min kompis som har världens bästa flickvän, han sa det och pekade på Helens bak. ?Det tycker dom om.? Sa han och skrattade lite sedan små pussades han och Anneli.
Jag gick vidare svartsjuk och full av förundran. Vad menade hon? Är Helen intresserad av mig? Skämtade hon? Helen gick några decimeter framför mig och jag undrade om det var så att hon var lite kär i mig men hon har ju en kille, Jimmy.
Men Anneli hade inte skämtat. När jag pratde med Anneli någon dag efteråt, Helen hade sagt till henne att hon tyckte om mig.
Helen har dålig smak sa jag då. Självironiskt men ändå sant.
-? Nej då? sa Anneli och log när hon stötte till min axel.

Det skulle ju förklara varför hon skickar tonvis med sms. hela tiden.
Hon skickade ett meddelande fel en gång :


?*****, han har skickat till mig o han sa att han hade tappat telefonen o älskar mig. Han skickade. Han skickade från en annan telefon. Fan vilken lättnad det blev i mitt hjärta nu! Vi syns någon gång, om du vill kramiz?

****** är mitt namn, med stora bokstäver. Jag har naturligtvis inte sagt att jag älskar henne, jag har inte tappat telefonen

SMS analys: Det måste vara ett meddelande som var ett svar till en av hennes kompisar. Det låter som eftersom det börjar med mitt namn som ett svar på en fråga. ?Vem?? Risken finns att hon medvetet kan ha skickat detta till mig och låtsats att det var till en av hennes kompisar för att jag ska veta vad hon känner.
Hon kan ha skojat också och det kan vara någon som fått tag på hennes telefon.
Men varför står det att jag tappat min telefon? Så jobbigt. Jag tycker om henne. Hon är trevlig men jag är inte kär. Eller jag känner inget, mina känslor är lite avtrubbade nu med Annelis förlovning och Marias tysta nobb. Jag tycker bara om henne som en helt vanlig kompis. Men jag vill inte såra henne. Och inte hennes kille heller, han behöver en tjej. Jag skrev ett sms till henne.
?Jo på midsommar jag tror jag behöver prata med dig lite. Jag vill inte ta det på telefonen.?
Jag skulle säga som det var. ?Jag är inte intresserad, låt mig vara.? i mina korkade fantasier funderade jag på att hångla och spela onykter för att skylla på spriten dagen efter. Jag måste ta och skärpa mig.

Jag vet inte om jag har fått mina känslor tillbaka, men jag har stor lust att lära känna en som inte bor så långt ifrån mig. Hon är också söt och snäll. Och hon har ett så sött leende, men hon är vegan. Jag förstår mig inte på veganer. Jag blir nog mobbad av mina vänner om jag mot all förmodan skulle bli ihop med henne.
Och så finns det en till som är rätt så trevlig. Vi har kollat på film ihop några gånger och vi pratar lite då och då, men jag vet inte om jag har så stora känslor för henne. Men också hon är trevlig och jag skulle gärna vilja ha henne som en närma vän. Kanske mer senare när jag kan tänka klart. Men hon verkar ha lite skumma manliga kompisar. Jag vet inte om jag är hennes sorts människa. Antagligen inte så det skiter sig väl som allt annat. Jag får försöka lite mer med veganen när jag börjar skolan igen, problemet är att hon är vegan.




Midsommaraftonsfesten
Ett långt namn på en lång dag. För ovanlighetens skull var festen inte hos mig.
Det började med att jag kom några timmar försent. När jag väl kom fram hade Anneli förlovat sig. Jag var inte överlycklig eller överraskad och jag brydde mig inte om att spela det heller. Jag visste om förlovningen innan både Anneli och Hans hade berättat det för mig även fast dom hade lovat varandra att inte tala om det för någon alls.
Jag hade sagt till Anneli att jag fått ett konstigt brev ifrån Helen och det visste Maria och Helen om. Dom frågade mig vad det stod och Helen undrade vad jag ville tala om.
- ?Vi tar det senare? sa jag bara
Jag tänkte säga att även om hon var intresserad av mig så blir vi aldrig mer än vänner. Jag är verkligen inte kär i Helen. Hon har inte någon bra smak heller som går och blir kär i mig. Dessutom samtidigt som hon är kär i min kompis. Jättebra!
Festen var lite tråkig. Jag såg knappt Helen i ögonen. Jag kunde inte med det, undvek henne hela kvällen. Jag kunde inte med att ta upp det. Jag var för feg. Festen blev tråkigare. Så jag tog fram min halvliter och några av ölen.
Mest för att fly från den tråkiga festen och slippa Helen lite, kunna tänka på annat.
Jag var duktig på att hälla i dom andra lite för att liva upp stämningen, dumt nog. Och dom andra bjöd mig på en hel del också. Jag och några andra blev rätt så packade åtminstone. Festen tycktes bli rätt så rolig eller var det jag som tyckte att den blev roligare och roligare. När det var som roligast dansade jag och Henrik bugg på golvet. Det var rätt så roligt. Jag brukar inte dansa med killar men vi dansade inte på det viset. Det är svårt att förklara men vi försökte liva upp stämningen genom lite spex och samtidigt lära oss dansa bugg. Vi kämpade hårt med att misslyckas dansa snyggt.
Alla tyckte det var roligt så det blev många fler som buggade runt lite. Henrik och jag blev nog lite bättre på bugg, det var inte svårt för oss att bli bättre eftersom vi inte kunde något när vi började. Vi blev riktigt avancerade och jag kastade Henrik mellan benen och vände mig om snabbt och dansade vidare. Det såg nog rätt så illa ut men vi fick beröm för att vi var duktiga på att dansa. Henrik är killen som var ihop med Anna på Liseberg. Anna var inte med på festen. Efter att ha dansat i en lång timme till techno och lite andra artister som inte är perfekt att bugga till så tänkte jag vila lite vid bordet där stereon fanns. Och få Maria till att spela la Bomba en fest låt som vi ofta spelar och den brukar få igång festen om den inte redan är igång. Jag och Maria pratade lite.

Hon tyckte att jag och Henrik var riktigt duktiga på att dansa. Sa hon med ett leende. Hon var som vanligt attraktiv när hon pratade. Plötsligt blev allting så oattraktivt.
? ?Varför pratar du inte med Helen?? Sa Maria ?Du är väl kär i henne??
? ?Nej det är jag inte. Varför tror du det??
? ?Nää inget alls? sa hon och tittade bort och började prata med någon annan.
Varför tror hon det? Det måste skvallras ganska mycket hon dom. Maria och Helen
visste om att jag hade fått ett det där smset och jag hade bara sagt det till Anneli. Anneli visste om att jag var kär i Maria för länge sedan. Det visste Helen om. Det kan hon visserligen ha märkt på mig och mitt sätt. Trots utmattad och snurrig dansade jag lite till med Henrik och några av dom andra som tyckte det såg skoj ut. Efter flera groggar och några öl lugnade festen ner sig. Jag satt och pratade med Anneli eller försökte så mycket det gick hon hånglade mest med sin nyförlovade kille. Hon är så bra att prata med, vet inte hur vi kom in på det men jag och Henrik kom på att det skulle vara väldigt lätt att göra trosor och bh av metall.
Anneli skrattade högt och ärligt och hon gick med på att testa dom när vi kom igång med produktionen. Alla blev tröttare och tröttare klockan närmade sig fyra på morgonen.
Jag somnade till lite på ett liggunderlag som låg där någonstans, alla skulle sova i huset där vi hade festen så folk började bädda.

Jag mådde uselt, ont i magen, det senaste jag åt vad det nu var ville inte vara kvar i magen, rummet gungande. Jag spydde på toaletten.

Dagen efter var värre. Strömmen hade gått så toaletten fungerade inte men som tur var hann jag skölja ner spyan från i natt. Jag har nog inte varit så dålig i magen på flera år, men jag sa det inte till någon. Istället tog jag långa promenader dels för att nyktra till men mest för att det inte gjorde lika ont i magen då och man kände inte att man var tvungen att gå på toan som naturligtvis inte fungerade den här dagen pga strömavbrott.
När jag kom hem framåt eftermiddagen fick jag ett meddelande ifrån Helen.
?Jag tyckte så synd om dig när du var så bakfull så jag kunde bara inte fråga om vad det var du ville tala om. Jag kan ringa dig ikväll om du vill Kramiz Helen?
Visst fan tänkte jag, det var ju faktiskt det som ar det vikitgaste igår kväll. Jag somnade om igen fast klockan bara var 18:00. Jag hade inte lagt mig förrän vid klockan fem och min mage hade väckt mig klockan sju på morgonen. Det var då maten kom upp. När jag tänkte på att jag skulle behöva ta itu med det här med Helen idag på telefon vred sig magen igen. Jag spydde nästan igen.


Telefonsamtalet

Klockan 19:00 ringde telefonen.
? ?Hej det är *****? sa jag ganska rutin mässigt. Har aldrig gillat telefoner. Eller telefonsamtal det blir så opersonligt när man inte kan se ansiktet.
? ? Hej hur är det? Har du piggnat till nu?? Det var en hes Helen som var i andra änden.
? ? Jo nu är det bättre? Lögn ?Men du låter lite krasslig? Riktigt illa lät hon faktiskt som om hon kommit i målbrottet
? ? Ja jag blev lite krasslig när jag och Maria badade medan du var ute och gick. Men vad var det du ville prata om och vad stod det i smset ??
? ? j?? Feg som vanligt drog jag på svaret men sen kom det ur mig. ?Stämmer det att du vill vara mer än kompis? Det verkar som det åtminstone eftersom du skickade ett sms där det nästan stod så och Anneli sa det och du har skickat sms till mig nästan varje dag.? Lite lättnad blev jag att jag äntligen fick ur mig det.
? ?Vad har Anneli sagt?? Hon försökte slingra sig.
-? Hon sa att du ville vara mer än vän med mig stämmer ??
? ?Ja det gör det väl? Sa hon som så nonsens aktigt hon kunde få det att låta så att jag inte skulle tänka mycket på det.

Mitt hjärta började dunka rätt så snabbt. Det finns någon som tycker om mig. Otroligt. Tänk jag skulle kunna dela allt med henne, vi skulle kunna gå hand i hand på Liseberg, hångla lite överallt, och bara vara förälskad. Problemet var att jag inte var det minsta kär i henne. Hur illa är inte världen. Varför kunde jag inte bara bli lite förälskad i henne.
? ?Men jag vill inte var mer än kompisar tyvärr, så? klämde jag ur mig innan jag skulle få tunghäfta men det var försent jag sa det efter en liten kort tystnad som alltid är så pinsamma
? ?Ok? några sekunders tystnad som känns så långa främst för att en sekund i ett samtal kan vara ganska länge. ?Men det är ok. vi är väl vänner ändå ??
?Ja ja? Det blev så pinsamt så jag ville bara lägga på luren. ?Men?? Så säger jag alltid när det börjar bli dags att lägga på luren och säga hej då. ?Men? Vi ses väl på någon fest någon gång ??
? ?Ja? sa hon Jag vet inte riktigt vad mer hon sa men hon fortsatte prata om något helt annat. Förvirrad som jag var sa jag bara ?Ja? eller ?jo det stämmer ju? jag ville verkligen inte prata mer det kändes som om jag skulle spy vilket inte var omöjligt mest på grund av den bakfylla som fortfarande fanns kvar. Jag ville verkligen sluta prata.
-? Men som sagt vi ses väl på en fest någon gång?? sa jag igen och förstod hur genomskinligt mitt försök att bli av med henne var.
-? Ja det gör vi? Tror jag hon sa, det var vad jag ville höra.
? ?Bra hej då vi ses? returnerade jag. Hon sa nog hej då. Hon lät lite besviken. Jag orkade inte tänka mer på det. Jag somnade 4 sekunder efter att jag la på luren. Fan att jag kan vara så taskig. Men nu slipper jag tänka mer på det. Helen är avklarad.
Men jag skötte det inte snyggt i luren. Det var så pinsamt med all tystnad. Hoppas hon inte blev altför ledsen. Nej hon slapp mig hon är nog bara glad.
Nu finns det ingen anledning att umgås mod dom tjejerna igen.
Anneli Trevlig som vän och det är bara så jag vill ha henne. Även om hon skulle göra slut med sin kille så skulle jag aldrig kunna tänka mig att bli ihop med henne.
Jag undrar om Hans skulle försvinna helt ur hennes liv. Skulle jag då vilja vara ihop med henne. Det hon och Hans har kan jag nog aldrig komma upp till. Nej hon är så djupt förälskad i honom. Dom har haft väldigt mycket sex vet jag. Hans berättade det för mig. Jag undrar om jag skulle kunna bli ihop med en kvinna som är så erfaren.
Jag är ju oskuld. Vad ska hon säga om mig. Tänk om något skulle bli fel.

Maria är trevlig men inte perfekt. Även om hon är perfekt så gillar hon mig inte. Men vem är perfekt? Finns den perfekta människan? Om den perfekta människan inte finns så är hon bland dom bästa precis som Anneli.
Helen älskar visst mig men det är allt med henne. Jag älskar inte henne. Gör det något att jag inte älskar henne ? Är det helt fel att ?stöta? på någon som man inte helt och hållet älskar ? Nej Jag måste leta upp andra kvinnor att vara med. Där det kanske finns någon som jag kan vara mer säker tillsammans med. Och hur ska jag kunna vara med det här gänget det blir bara jobbigt. Jag var kär i Maria som tror att jag är kär i Helen som faktiskt är kär i mig. Fast Helen vet att jag var kär i Maria och i mitten står Anneli som en ängel.

(Tringeldrama räcker inte riktigt till för att beskriva det här.)

Vad fan tänker jag på. Anneli är ingen gudinna eller jo men det kan jag inte tycka.
Jag vill bara vara hennes kompis. Hon är bra att prata med. Det är det som gör det. Jag vill bara vara kompis med henne. Hon är inte särskilt attraktiv heller. Men om jag skulle känna mig lite nere någon dag så ser hon det. Om jag skulle vara sjuk tycker hon synd om mig. Kan man något annat än tycka om en sådan människa ?

Dom trivs för det mesta tillsammans Anneli och Hans alltså. Hon är lycklig med honom nu. Det antar jag åtminstone dom har sex ofta och kysser varandra länge och mjukt. Det ser romantiskt ut. Men varför ska Anneli som är så perfekt slösas bort på någon som min kompis nej så kan jag inte tänka han förtjänar en kvinna som Anneli. Det gör han verkligen. Han har sagt flera gånger att jag är den enda han kan lita på hur kan jag då svika honom genom att fundera på att Anneli skulle ha någon bättre. Det är väldigt lågt av mig och han är verkligen en som behöver en kvinna som Anneli. Punkt slut jag ska aldrig mera nämna hennes namn här hoppas jag.

Jag kommer att dö ungkarl och oskuld. Detta är mitt största problem just nu. Jag vill ha någon som älskar mig och som jag älskar tillbaka. Jag vill ha någon att bry sig om och som bryr sig om mig. Jag måste sluta att vara så feg. Jag tror tjejer gillar när man inte är så förbannat blyg och tyst. Jag måste nog vara lite mer hänsynslös. Jag måste nog ta för mig mer. Tror jag.
Egoistiskt men ändå jag vill ha en flickvän. Är det något fel med det?

Namnen och lite annat är ändrat
Annars är detta direkt från verkligheten.

Skriven av: Anonyma Andreas