Publicerat
Kategori: Novell

Ekon



Ekon


”Köp Clearezx Tvättmedel” Stod det på banderollen som sakta gled efter flygplanet. Jag stod ett tag och stirrade dumt på hur planet gled igenom luften och kom sedan på mig själv med att göra så. Planet flög iväg och min blick gled ner från den missfärgade himlen bakom köpcentrets glastak och jag granskade den stora grå massan som sakta rörde sig över det blänkande plastgolvet.
– Jag tror jag ska köpa en ny väska, var det någon som sa i den grå massan. Detta meningslösa köpande av fel saker, köp tvättmedel istället! Vänta… känner inte jag den personen? Men det var bara ännu ett ansikte. Jag kollade på personerna som gick förbi, men det var ingen i den svallande massan som jag kände igen. Min blick möttes för en kort stund med en annans och jag tyckte att jag kände igen mig själv i dens ansikte och till synes på dess ansiktsuttryck tyckte den nog likadant. Ännu en reklamskylt uppenbarade sig framför mig. Jag slängde en blick på den.
”Dirt Doom tvättmedel, när du vill få din tvätt ren!”

Ett surr kom uppifrån. Vad var det? Jag riktade min blick uppåt mot taket på en affär i köpcentret. Det var en övervakningskamera, en av många. Vad gör den där? Vem är det som kollar? Vad kollar den på?.
Den ansiktslösa folkmassan började tala med en mässande röst som stegrade sig. – Förstör den!, Förstör den!, FÖRSTÖR DEN! Varför det?
- Gör det bara, dom kanske kollar, sa en i massan som hade vänt sitt tomma ansikte mot mig. Pratar hon med mig? – Då löser vi det på ett annat sätt!, skrek ansiktet. Jag kände hur min käke gled ner och hur jag stod och gapade när två personer hjälptes åt att rycka ner kameran. Den ene av dem, en kille, böjde sig ner och den andre, en tjej, satte sig på dennes axlar. Med en ansträngning lyfte killen upp henne och hon ryckte loss övervakningskameran utan besvär. Hon lyfte upp den triumferande i luften och kastade ut den över den upphetsade pöbeln. Jag blundade och skakade på huvudet. När jag sedan öppnade ögonen igen gick folket som vanligt igen i sitt ordnade kaos och inget verkade ha hänt, men där kameran hade suttit hängde bara lösa kablar. Jag såg en ledig bänk och slog mig ner på den. Den kändes nästan för mjuk, och jag synade den närmre. Den var helt i vitt och på bänkens rygg satt det ett pösigt kuddliknande material.
Svagt från bakgrunden spelades en glad melodi från någon av affärerna.
”… Gör din tvätt ren… skinande ren…”

En kliande känsla ilade i pannan av den stekande solen. Jag kollade upp mot köpcentrets glastak, konstigt nog var himlen också vit. Solen var som en ilsket röd plastboll och skenet från den var lika ilsket. Värmen från den var dödande. Jag kollade runt och hittade en tidning bredvid mig och höll den över huvudet i ett försök att skydda mig ifrån den. Men försöket gav ingen effekt, värmen var fortfarande där som ett plåster. Drickfontänen såg lockande ut. Jag reste mig upp och tog mig den långa och mödosamma vägen dit. Jag vred på kranen och började dricka det svalkande vattnet. Sedan stängde jag av vattnet och började gå mot bänken. På väg dit stötte en man i vit rock ihop med mig. Han där, vem är han? Känner jag honom? Vinkar han åt mig? Jag tog tidningen under armen och följde efter honom. Varför har han en vit rock på sig? Han böjde av och gick mot stadsparken. Människorna runt omkring mig började springa det motsatta hållet. Varför springer alla? Mannen jag följde började också springa och han försvann ur mitt synfält. Jaja, lika bra det, han är säkert ingen bra vän i alla fall. Jag struntade i honom och fortsatte mot parken. Fortfarande springer alla ifrån mig och jag ser ännu fler ansikten som jag inte känner igen.

Vinden som blåser krusar vattnet i den lilla anlagda dammen i parken och jag sätter mig ner på en gräsplätt inte långt därifrån. Sedan kommer jag ihåg tidningen i min hand och vecklar ut den och kollar på framsidan. ”Tvättmedels företag i konkurs, ägare vansinnig!” Parken börjar snurra och byta färg, men slutar snart att snurra. Hela parken antar en blandning av svart och gult och inte en levande själ syns till längre. Vart tog folket vägen? En kvinna i en vit rock materialiserar sig en bit ifrån mig och kommer gående mot mig. Hon ler och visar fram en bricka med ett glas vatten och ett stor svart piller och säger: - Här, ta ditt piller nu.

Jag åt pillret och mina tankar försvann som ekon i ett möblerat rum.
Men damen i den vita rocken bara fortsatte att le, ett kallt leende som inte riktigt nådde upp till ögonen.


A.E Butler

Skriven av: A.E Butler

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?

Snabba insättningar med Visa och Mastercard - casino med kortbetalning utan svensk licens!

Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Fredrik Trulsson

Inga stordåd, böcker, eller barn, men förhoppningsvis ett gott hjärta och en någorlunda intakt ryggrad. Allt gott till er alla som besökt, läst och övertygat mig! Är du mer nyfiken, samt modig,…

Fredrik Trulsson

På andra plats denna veckan: Anders Berggren