Emma och Anna

I dag ska vi alla samlas för att sörja Anna emma karlsson
alla älskade vi henne...
Jag la en ros på hennes grav en tår fall ner på kinden..
vi hade varit kompisar så länge.
de värsta var att jag var den sista som såg henne vid liv.



De var den 1 Oktober 2003
solen hade ennu inte gått ner
skrattet från bergen hördes..
två tjejer på 14 års åldern kom skrattande från skogen..
Emma det var här vi träffades försat gången
ja de var de sa jag
vi skulle sova över i torpet som låg här på ängen.
Anna hade med sig mackor och drika ja hade med mig chips och godis.
vi pratade lite om livet att vi altid skulle vara vänner.
hon tog min hand och hålde den hårt och sa till mig.
Jag måste säga dig en sak!
vad då?säg det
Jag sa Canser!
jag kunde inte säga nåt..
Emma sa att hennes föräldrar hade försökt allt dom kunde.
Men du är ju så ung ska jag..
du har hela livet på dej,du får inte dö!
jag var ju besviken på att hon inte hade sakt nåt och ledens på samma gång.
varför just du av alla
jag klarar inte av detta sa jag!
Jag var så ledsen så jag inte kunde tänka
efter denna kvällen tänkte jag på hur allt skulle vara fall hon dog.
mamma och in till mig titade mig i ögonen.
jag förstår att de inte är lätt
du har vetat de hela tiden va ?
ja
varför har du inte sakt nåt?
mamma sa att hon inte vill såra mig
då sa jag :nu sårar du mig ännu mer.
jag träffade inte Anna på en vecka men tillslut fick jag mod att gå dit.
jag knackade på dörren!
ingen uppnade var van att lilla Pontus kom och uppnade.
då ringde min mobil..
det var Annas mamma hon sa:
hej Emma hej sa ja.
du Anna fick just en atak vi är inne på akuten
jag började grina hade aldrig vare så ledsen förut
Annas mamma sa att jag fick komma om jag ville
jag sa att ja värkligen skulle de
jag la på och
ringde mamma och sa att hon måste komma till Anna nu.
hon kom.hon ville så gärna veta men jag sa inget..
jag gick så fort jag kunde in till Anna hålden henne i handen
då presis vaknade hon
jag frågade hur hon mådde
jag mår inte så verst
du då?
jag mår inte alls bra.
jag hålde hennes hand och sa
varför gör Gud så härm mot mig?
varför just du och inte ja?
du får inte dö Anna!
utan dig kan jag inte leva.
jag sov på sjukhuset
mitt i natten vaknade jag av att Anna sa till mig Emma kom,
jag skyndade mig fram till henne
hon sa:nu ser jag Farmor
jag grät och sa du får inte dö
jag älskar ju dej...
du får inte glömma mig
emma hålden min hand hårt och grät,de är ett brev åt dej på bordet där borta..men du jag kommer aldrig gömma dig,Emma kom i håg det, jag kände att hennes hand blev kal och så var hon borta

Nu är hon död kommer aldrig gömma dig Anna..
Ni vill väl veta vad som stog i brevet
Det får ni inte veta
fören jag dör
då kommer jag till dig Anna och svara på brevet...

farväl mamma farväl pappa och alla på Jorden nu kommer jag Anna



I dag ska vi alla samlas för att sörja Emma anna Petersson
alla älskade vi henne fast hon tog livet av sig för Annas skull..
hoppas dom har kul där uppe

Just de Anna nu är jag här hos dej vi kommer altid vara vänner!

Skriven av: Ronja Mårtensson