En dag precis som alla andra

En dag precis som alla andra, vaknade jag av skuggan som föll i min dröm. En människa så långt borta, famlar efter ett ljus som jag bär, i mina händer. Behöver ett ljus, ska löda ihop ett gammalt sår som inte vill läkas. Ska med våld trycka ihop det, tills fingrarna blånar och allt är glömt. Glömt är det som inte längre finns, det som en gång bara var, förträngt och bortblåst. Flyger en strimma av ljus i elden, jagar den och ger den en kall kram som sedan blir varmare och varmare. Det slår lågor om mina kläder och mitt hår, jag brinner i atmosfären utan syrgas. Uppvärmd och tinad ur en lång frusenhet tar jag mina första vacklande steg in i den nya världen. Världen som skapades av oss som ingen ville ha. Vi, de ignorerade och oupplysta. Men vi har en egen värld nu, så kommer det alltid att vara. Våra vägar kanske korsas någon gång, men vi kommer aldrig, aldrig fullt och hållet höra samman. Bara i korta frekvenser och fragment av våra liv. Livet är till för att levas, välkomnas med öppen famn och man ska ge det en stor kyss mitt på munnen. För det förtjänar det, ge det en chans. Vilket liv du vill leva bestämmer du helt och hållet… spelar egentligen ingen riktig roll hur. Bara du gör. Låt livet blåsa på ditt kyliga hjärta, smälta det i mikrovågsugnen tills allt blir en pöl. En stor röd pöl av ett hjärta, hur stort tror du att ditt kalla hjärta kan bli när det smält? Vi kan ha en tävling, störst pöl först vinner en resa till ett liv som har tagit slut. Största upplevelsen du kommet att få, men lika gärna du ignorerar mej och mitt erbjudande. Ingen kommer ändå inte tro dej när du berättar, och vad är det då för vits med att göra saker ingen annan har gjort, om man måste hålla tyst och vara ensam om det? I mörkret vakar ensamheten. Kryper fram ur alla öppna vrår, så täpp till överallt. Isolera med dina vänner så du slipper den mörkaste kylan. Tro inte alltid på skogens bockande granar. Spring ibland förbi tallarna så att dom inte våldtar dej. Och tro för allt i våran värld inte på folk som älskar dej. De använder dej, och du kastas sedan i närmaste container med en brännare och en kolv i ett sista försök att laga alla dina trasiga hjärtan som ligger i pölar på ditt golv.

Skriven av: Mikaela