En dam och prinsessa del 2.

Elizabeth tryckte sig mot yterrdörren, hennes kalla, bleka hand vilade på handtaget.
- Aldrig, sa hon med klar röst, men det var inte längre så ljuv.
Nicole, Elizabeths mamma tittade på henne, hon mötte deras blickar.
- Så du påstår att hon är din dotter, men inte jag? frågade Elizabeth.
Hon skulle inte gråta, hon hade aldrig behövt gråta.
Att känna att två ynka tårar hotade med att bränna tolererade hon inte!
- Jag är ledsen, Elizabeth, sa Nicole.
Alla gånger hon skrikit på henne.... alla gånger hon sa '' älskling '', var inte påriktigt!
Cristine reste sig upp.
- Då är du min mamma!
Till och med när dem reste sig upp eller vad i chocktillstånd, var de rakryggade.
De tittade båda på varandra, Nicole nickade.
Samtidigt som Elizabeth svimmade av kastade sig Cristine runt halsen på sin riktiga mamma.
- Birgitta! sa hon. Varför sade du aldrig något?
Hon var lyckig, ja, hon mistar ingenting, eller kanske en person, och får någonting mycket dyrbrare, sin riktiga familjemedlem.
För Elizabeth var det värre.
Hon förlorade någon viktig och fick bara något oäkta, en syster.
Nu förstod hon också varför Cristine och mamma var lika och varför hon var så olik Nicole.
Elizabeth vaknade efter någa minuter.
- Vi tar med Cristine hem, sa Nicole, sedan ska pappa få prata med er.
Elizabeth kände på nytt tårarna, men lät dem inte hota fram.
Hon drack upp sitt te under tystnad.
Ja, hon ville ha en förklaring, helst en mycket BRA förklaring.

Författare:

Publicerat

Dela: