En desperat kvinnas jakt efter den rätte

Hur lång tid är det nu?! Det måste vara minst 2 år. Eller, för att vara exakt, 2 år, 4 månader, 1 vecka, 3 dagar, 5 timmar och 37 minuter. Jag har räknat, vad skulle jag annars gjort?
Ensamheten driver mig sakta till vansinne, hur kunde han? Han borde förstått bättre än att lämna mig ensam vind för våg. Men herregud, ska det vara så svårt att hitta någon ny, jag har ju testat allt. Bokstavlig talat!

- Speed Dating: Nej inget napp där, bara stress. ”Hej, jag heter Anna…” *pling*, ”Hej, jag är stenkåt…” *pling* ”Hej, vill du gifta dig med mig…” *pling*. Vem kom på detta fruktansvärda stressmoment?

- Kontaktannons: Är det bara desperata människor som svarar på sådana?! Antingen det eller galningar. ”Hej du blonda skogsvrå. Jag älskar uteliv och vill dela min yxa med dig…” Hjälp!!!

- Blind-Date: Men allvarligt, hade jag velat ha en hårig best med utstående ögon så hade jag för länge sedan gift mig med en varulv.

- Internet: Miljarder olika sidor men jag blev inte lyckligare för det. ”Beskrivning av mig själv, hmm, låt mig tänka… Snygg, singel, DESPERAT????”

- Dubbeldate: Jo, jag provade. Det var en väninna med tillhörande make, och jag med tillhörande mansgris. Men väninnemaken hade tydligen tyckt att han var ett kap. Låt mig säga såhär, en gris i fårakläder vore mer attraktiv än den varelse jag hade vid min sida. Katastrofen var med andra ord ett faktum.

- Krogbesök: Nej, i fyllan och villan går det mesta dåligt. Jag vaknade morgnarna efter med en hemsk bakfylla, fortfarande utan kap, dock med minnesluckor från kvällen innan. Nej vänta, jag glömde nämna herr hårboll som jag kastade ur sängen en morgon och sedan spenderade åtskilliga timmar över porslinsguden i ett försök att få ur mig all saliv han lämnat efter sig. Shit!

- Sista anhalten, Gayklubb: Satsar stenhårt på att hitta lyckan i "mitt eget" kön. Något måste ju ändå lyckas. Klär mig lagom utmanande, enligt mig. Enligt andra, förmodligen extremt naket.. Lägger en sofistikerad makeup, om sofistikerat innebär en centimeters tjockt spackel med milslånga ögonfransar. Just innan avfärd sätter jag på mig mina superstövlar med decimeterhöga stilettklackar. Får jag inte napp nu kommer jag aldrig få det.
Ramlar in i lägenheten en timma senare, utan kap, dock med makeupen på tvärsan och ena stilettklacken i handen.
Vad som gick fel?! Det visade sig att de enda besökarna på klubben var mät, icke heterosexuella och definitivt omöjliga att omvända, oavsett hur mycket jag än försökte. Och tro mig, jag försökte!
Tillbaka på ruta ett igen…

Det är nu man skulle kunna tro att jag ger upp, finner mig i min ensamhet och hänger mig åt ”icke-sökandet” som alla experter påstår är ”den rätta vägen”. "Du kommer inte hitta kärleken då du letar, låt kärleken hitta dig… bla bla bla". Sääääkert!!!
Finns det verkligen någon som går på det där skitsnacket???!

Dagen efter katastrofen på gayklubben lånar jag syrrans hund. Det sägs ju att kärleken kommer farandes då man är på promenad bland stinkande hundbajs och skällande monster… eller hur?!
Önska mig lycka till, nu jäklar ska jag hitta ”the One”!!

Författare:

Publicerat

Dela: