En enda sekund...

Vad var det egentligen som hände den där hösten för längesen. Det enda jag vet är att allt blev så fruktansvärt fel. Men det som är värst är ändå vetskapen om att det förflutna kan man aldrig ändra på. Det spelar ingen roll hur mycket man vill eller hur mycket man borde. Sagt är sagt o gjort är gjort, det är en sanning som jag vet är ofrånkomlig…

Varför kan inte hjärnan och hjärtat samarbeta, om en bara för en enda gång… varför måste hjärnan vara så förbaskat präktig och tro sig veta vad som är bra o dåligt? Vilket är egentligen värst…
- Att låta hjärtat visa vägen även om det medför en risk för att bli sårad…
Eller…
- Att låta hjärnan bestämma och låta din själsfrände gå… Medan du aldrig kan gå vidare…
Ja, svaret är enkelt… jag blir gärna sårad om och om igen för resten av mitt liv om jag bara kunde få dig för en natt, en timme, en sekund… jag skulle leva mer på den enda sekunden än jag kan leva nu, flera år av saknad och ånger…

En enda sekund med dig skulle skänka mig mer lycka en ett hav av pengar, en himmel full av vänner och en själ som är hel…
Du kan ta allt jag äger och har, du kan ta ifrån mig mina vänner och du kan döda min själ…
Men mitt hjärta kan du aldrig ta, ty du har redan fått det…
Den bit av ditt hjärta som jag har…är ömt bevarad i mitt innersta… det är den lilla, lilla biten som får mig att överleva… när det känns som om jag ska dö… jag kan känna den varje dag, en värme i mitt bröst. Jag kan höra den som om den viskar kom… men jag kan inte komma, det finns ingenstans att gå…

Jag önskar att vi kunde byta tillbaka bitarna så våra hjärtan blir hela igen… men det är omöjligt…
Viljan finns inte, önskan finns inte och möjligheten finns inte…
Det är för sent, allt är raserat… du lämnade mig ensam kvar… du gick för att aldrig återvända.
Det enda jag kan göra nu är att vårda den lilla biten i mitt hjärta som tillhör dig. Jag lovar dig att alltid låta den ha en plats där den borde vara… i mitt hjärta.
Jag älskar dig… för evigt.

Skriven av: Malin Svensson