Publicerat
Kategori: Novell

En förrädisk kyss

Thor slickade sig om läpparna. Han hade precis druckit ett glas jordgubssaft och skulle just ställa undan glaset, när det ringde på dörren. Efter en snabb blick i titthålet såg han att det var en av hans flickväns kompisar. Han öppnade och mötes av en leende Alex i blåjeans och navelkort t-tröja. Hon var nästan lika lång som Thor, vilket var en och åttio i strumplästen på morgonkvisten. Alex hade blå för att inte säga förföriskt blå ögon med tillhörande mörka ögonfransar, vilka hon gärna klippte med. Hon visste att Thor ibland blev lite osäker när hon fick fäste med sin blick i hans. Hon frågade om Natalie var hemma och Thor svarade.
« Hon borde komma när som helst. Hon skulle bara ner till affären. »
« Kan jag vänta på henne här ? » Frågade hon, samtidigt som hon klippte med ögonfransarna.
« Visst », sa han snabbt och han bad henne stiga in och vänta så länge utan att titta för djupt i hennes blå skimrande ögon.

Efter ett tag satt de i soffan och pratade så smått. Han hade bjudit på något drickbart ty Natalie tycktes dröja. Men så hörde de det rassla till i dörrlåset, Natalie var hemma. Plötsligt kastade sig Alex över Thor och kysste honom vilt. Han blev helt överaskad av att få munnen full av Alex och insåg samtidigt i sitt inre den annalkande katastrofen. För från ytterdörren såg man lätt in i vardagsrummet och soffan de satt i. Så när Natalie kom in i korridoren såg hon naturligtvis Thor och Alex intimt sammankopplade. Hon blev enormt häpen de första två sekunderna men sen vände hon i dörren och sprang därifrån med en begynnande förtvivlan, vilken växte lavinartat. Thor som nu hade slingrat sig ur Alex amourgrepp sa lätt stammande och förebrående till henne.
« Vad , vad håller du på med. Är du inte riktigt klok.» Och sprang sen efter Natalie för att försöka förklara och reda ut situationen. Han insåg att det inte skulle bli så lätt.

Väl ute i friska luften nedanför trappan började Thors tankar mala. Varför hade Alex gjort så ? Var hon kär i honom, nu så där plötsligt pang på ? Nej, det måste vara någon annan orsak till det inträffade. Var hon arg på Natalie och använde honom som verktyg för att ge igen. Tankarna fortsatte samtidigt som han tänkte på sin stackars Natalie.

Borta vid kaféet, där man kunde köpa dundergoda kanelbullar av gigantisk storlek och så här års, på sommaren, välsmakande hemgjord glass, fick han syn på sin gråtande Natalie. Hon hade tydligen saktat in sina steg och stod nu passivt och stirrade in i skjultfönstret, vilken skuggades av en dekorativ markis. Då hon såg Thor komma springande gjord hon ett halvhjärtat försök att ta till flykten. Men han var snabbt ifatt henne. Eftersom Thor var andfådd var det Natalie som kom till orda först. Hätskt sa hon.
« Det trodde jag aldrig om dig ! Och med Alex den apan ! »
Innan han fick mål i mun, sparkade hon till honom på smalbenet och sprang olycklig därifrån. Thor tog sig åt sitt onda ben och linkade så gått han kunde efter. Men sen stannade han tvärt. Det var kanske bättre att ge henne lite tid, så hon hann fundera igenom vad som hänt, fast inte för länge förstås, resonerade han. Han öppnade den vackra glasdörren till kaféet och gick in och ställde sig att titta på bakverken. En förförisk syn i vanliga fall men idag var det inget som lockade honom. När det blev hans tur köpte han bara en Ramlösa på burk och gick sen slokörat därifrån. Expediten hade sett lite fundersamt på honom. Hon var van att se honom på ett betydligt gladare humör.

Thor gick sakta på trottoaren med en oro, som sved hårt i magen och irrade runt i huvudet. Då stannade Nils till och han hade intressanta upplysningar att ge. Han hade sett Natalie vid Kastanjelund när han hade cyklat igenom där för bara fem minuter sen. Nils cyklade vidare och Thor gick med nya friska steg för att leta upp sin allra käraste.

Natalie satt på en bänk i den skuggiga parken av mindre kastanjeträd. Hon hade sen ett tag så smått börjat sansa sig och tänka mer i logiska banor. Thor stannade den här gången fem meter ifrån henne. Ett visst säkerhetsavstånd var nog säkrast resonerade han. Och eftersom han även hade funderat på vad han skulle säga tidigare under letandet efter henne, sa han direkt.
« Du får naturligtvis tro vad du vill men faktum är att Alex helt plötsligt bara kysste mig precis när du öppnade dörren. Och jag blev minst lika överaskad som du. Jag har funderat på varför och det lutar mest åt att hon vill skada och såra dig. Vilken himla scen. »
Natalie satt lätt ihopsjunken och med en ångerfull ton i rösten, sa hon.
« Förlåt att jag sparkade dig på benet. Gör det ont ? »
« Det är inte så farligt. » sa han milt överseende.
« Du får ursäkta men när jag såg er två tillsammans brast det bara inom mig. »
« Jag förstår, men det var bara elakt skådespel från din så kallade kompis. Men jag måste medge att jag var rätt skraj ett tag. »
« Du menar att du var rädd att hon verkligen skulle lyckas förstöra vårt förhållande ? »
« Ja. » sa han lite ledsamt.
« Nog känner vi varandra bättre än så. Vi vet väl rätt bra var vi har varandra. Fast det var ändå uppenbart att jag blev överraskad, eller hur ? »
Nu småskrattade de båda åt alltihop och de föll i varandras armar. De satt så en lång stund och den kroppsliga närheten gav dem tröst och stöd. Därefter gick de tillsammans hand i hand hem igen till lägenheten, vars dörr fortfarande stod på glänt. Alex hade försvunnit sedan länge. Den förädiska kyssens verkningar hade skapat lite turbulens. Men hade släckts ut av ömsint förlåtande kärlek.

SLUT.

Skriven av: Carl-Henrik

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?

Snabba insättningar med Visa och Mastercard - casino med kortbetalning utan svensk licens!

Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Fredrik Trulsson

Inga stordåd, böcker, eller barn, men förhoppningsvis ett gott hjärta och en någorlunda intakt ryggrad. Allt gott till er alla som besökt, läst och övertygat mig! Är du mer nyfiken, samt modig,…

Fredrik Trulsson

På andra plats denna veckan: Anders Berggren