En gammal omodern hund

Tikens tragedi var att den blev så himla gammal. En jättegammal utlevad collietik med det löjliga namnet Nosferato. Nosferato hade varit modern och omsvärmad på 70-talet. Nu var hon gammal, skabbig och luktade illa ur käften. Halt på högra baktassen dessutom.
Redan i slutet av70-talet var hon omodern. Och nu, på 90-talet, var hon bara en antikvitet, fast inte en intressant antikvitet utan en påminnelse om en förgången tids smaklöshet. Kort sagt en belastning.
Husse och matte planerade mordet under barmhärtighetens täckmantel, som hussar och mattar gör. Vi ska ta bort Nosferato, vi ska låta Nosferato somna in. Nosferato ska slippa lida.
I själva verket var de trötta på Nosferato, som de dessutom tyckte var bortskämd. Bara hackad lever dög i matskålen. Är man så tråkig. gammal och obsolet ska man inte ställa krav. Ät Vov du, brukade matte säga. Själva håller vi tillgodo med pannkakor ibland och du din gamla luggslitna jävel ska ha hackad lever. Fy skäms! Gå och lägg dig utan mat.
Men Nosferato tänkte: De yttersta skola bliva de främsta. Pendeln ska svänga tillbaka. Vid kvarn och kross ska man säga: Det är det gamla som är det nya. En collie ska åter hyllas som den föregångare den är. Bara jag håller ut lite till. Bara jag blir lite äldre får jag uppleva colliens renässans. Människorna kommer att ångra sin hjärtlöshet, de ska klappa mig och be om förlåtelse. Och jag i min storsinthet ska förlåta dem. De ska ställa fram hackad lever överöst med grädde morgon, middag och kväll.
Men drömmar är drömmar och snus är snus.
Den nya lekfulla pit-bullvalpen Mabuse blev inte bara husets utan kvarterets älskling. Mabuse kunde göra vad han ville, tugga sönder husses tofflor. Bita Nosferato i örat. Heja Mabuse, på’n bara! Både husse och matte, grannarna och smittades av Mabuses härligt ungdomliga energi. Till Nosferato sades inte längre ett vänligt ord.
En vacker dag sa matte till Nosferato: Nu ska vi åka till veterinären så ska du få en spruta. Mot hundpest. Jaså, har du inte hört talas om hundpest. Dumma, gamla Nosferato. Alla gamla skabbiga jyckar riskerar att få hundpest. Men nu ska matte och husse kosta på dig en spruta.
Så sattes Nosferato i baksätet. Genom Huyndains bakruta såg Nosferato för sista gången husse, Mabuse med sin skadeglada uppsyn, huset, tomten, grannkatten med triumferande blick, grannflickan och brevbäraren. Med avståndet blev allt mindre och mindre och mindre… Snart skulle hunden vara död och efter ett tag nästan bortglömd.

Skriven av: Lars Schulze