Publicerat
Kategori: Novell

En grop i marken

När jag öppnade bakluckan på bilen försökte han skrika, men jag hade varit noggrann när jag tejpade hans mun och det enda ljud som hördes var ett dovt och kvävt mummel. Plastpåsen över hans huvud hade åkt lite på sned men hans händer och fötter var fortfarande ordentligt bundna. Med belåtenhet såg jag att jag hade lyckats knyta repen så hårt att blodet inte släpptes igenom och att händerna nu hade antagit en blålila färg. Hans annars starka fingrar såg ut som tjocka prinskorvar. Jag tog ut spaden och stängde bakluckan försiktigt, utan att göra för mycket ljud.
Inte alls långt från bilen hittade jag en plats där marken var tillräckligt mjuk. När jag med kraft körde ned spaden i den sandiga jorden kände jag en stark tillfredställelse och jag fortsatte gräva med iver och stigande spänning. Ulla Hau var det perfekta stället med stora sanddyner och avskilt läge. På två timmar hade jag hunnit gräva en tillräckligt djup grop, det var till och med svårt för mig att ta mig upp när jag var färdig. Klockan var snart tre och jag började få bråttom.
Från baksätet plockade jag fram presenningen och bredde ut den bakom bilen. Försiktigt öppnade jag bakluckan. Han låg helt stilla. Jag tror inte att han hörde mig. Med ena foten tog jag spjärn mot kofångaren och slet med ett ryck ut hans ben ur bilen. Överkroppen följde strax efter och huvudets dova duns mot marken var en skön hämnd, och jag tänkte ”Där fick du, din jävel!”.
Det var tungt men inte svårt att släpa presenningen till hålets kant. Han vred sig som en ål, och vid ett par tillfällen fick jag sparka honom i skrevet för att han skulle hålla sig stilla. Svetten rann och jag var andfådd, men sa inte ett ljud. Han var inte värd mina ord, han skulle bara dö. En enda knuff räckte för att han skulle börja rulla ned i gropen. Där nere var det så mörkt att jag inte kunde urskilja honom, men hans gnyenden började tillta vilket oroade mig, det fanns risk för att de hördes ned till vägen. För att tysta honom började jag skyffla ned sand över honom. Han måste ha försökt skaka den av sig för det kom upp små stänk av sand från gropen till en början. Men jag var snabbare och snart var gropen nästan helt täckt. Jag hämtade några stora grenar som låg en bit bort och la dem i gropen innan jag täckte över det sista. Bara toppen av dem stack upp. Jag viftade runt lite sand, skräp och kottar för att försöka dölja spåren efter oss. Hjärtat bultade av ansträngning och upphetsning. Allting var tyst. Stilla. Jag studerade noga marken framför mig och förväntade mig nästan att hans ursinniga huvud skulle komma upp och att han skulle komma efter mig och vråla ”Nu ska du få din förbannade hora! Den här gången kommer du inte undan!”. Men ingenting hände. Marken var bara stilla och ingenting alls rörde sig. Jag stod där i flera minuter och bara glodde. Det började sakta gå upp för mig att han kanske redan var död. Jag hade ju hållit på en stund och plastpåsen över hans huvud stängde nog luften ute. Sakta kände jag att musklerna började slappna av. Han kom inte upp. Han var död. Begraven. Borta.
Ett pip från en fågel bröt tystnaden och jag förstod att gryningen var på väg. Hastigt rafsade jag ihop presenningen och stoppade den i en sopsäck. Jag steg in i bilen och startade motorn, slog av lysena och lät bildörren stå på glänt medan jag försiktigt rullade ned till stora vägen. Där stängde jag dörren ordentligt, slog på helljuset och körde söderut genom den begynnande gryningen. Vid färjeläget väntade jag ett par timmar på att den första morgonfärjan till Fårösund skulle avgå. När den lämnade land och jag såg Fårö bli mindre och mindre akteröver fylldes hela jag av en upprymd känsla och jag drog djupt efter andan: jag var fri.

Skriven av: Maria W Bohlin

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?

Snabba insättningar med Visa och Mastercard - casino med kortbetalning utan svensk licens!

Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Fredrik Trulsson

Inga stordåd, böcker, eller barn, men förhoppningsvis ett gott hjärta och en någorlunda intakt ryggrad. Allt gott till er alla som besökt, läst och övertygat mig! Är du mer nyfiken, samt modig,…

Fredrik Trulsson

På andra plats denna veckan: Anders Berggren