En helt vanlig dag på jobbet

Han var lång och smal, en av de längsta han kände. Han var trött på livet och hans inre var rispat av alla de strider som hade pågått i hans bakhuvud .
Hon var kort, rund och alltid lika glad. Hon hade aldrig några bekymmer och inget att oroa sig för. De var så olika man kunde vara, men ändå hade de hållit ihop så länge.
Det fanns inte speciellt mycket att göra för dem. De umgicks ofta med sina vänner - något som hade blivit mer självklart än underhållande. Något som de alla hade gemensamt var att de hade gjort deras livs största resa, över världshav, till ett nytt och spännande land. Och här var de nu...utan att veta vart de skulle ta vägen, men de visste alla vad som skulle hände dem en vacker dag.
Och den dagen kom fortare än de hade tänkt sig. Plötsligt var den bara där.
Det började en tidig måndagsmorgon, solen hade precis gått upp. Från deras trånga vrå såg de hur snön som kommit över natten sakta började smälta och tunga droppar droppade från hustak. Plötsligt hörde de röster...de lät närmare än någonsin tidigare och de kröp försiktigt ihop bredvid varandra. Mörka skuggor avbildades hotfullt i den smått mörka lokalen.
Rösterna kom närmare och närmare, plötsligt slocknade allt.
När han vaknade upp hade det blivit mörkt ute, och ingenting runt om honom var som förrut.
Hans vänner var borta, och så även den friska doften av hem som alltid hade funnits där tidigare. Nu hörde han någon viska lågt...det var hans älskade, hon var fortfarande där!
Denna vetenskap fyllde honom av värme och lättnad.
En lampa i rummet bredvid tändes, och skenet från den smög in genom dörrspringan. De såg nu var de befann sig - ett dunkelt och instängt rum, vad som ut att vara ett kök.
De började nu frukta för vad som skulle hända, vad skulle egentligen ske med dem?
Om detta var vad livet gick ut på, vad skulle det då vara för mening med livet? Varför..
Tankarna avbröts i det ögonblicket som lampan i köket tändes, bländade av ljuset stängde de fort ögonen, rädda för vad de skulle ha fått sett om de hade haft dem öppna.
Rösterna tilltog i styrka, och nu blev allt dimmigt. Han såg hur hans älskade tog ifrån honom, men kunde inte göra något för att hindra det. Helt parallyserad såg han på när hon...
Något i det dunkla köket gnistrade till, och innan hon hann reagera såg hon hur en kniv kom farandes som en pil, och träffade henne likt en blixt under en farofylld himmel
Smärta!
Hon hade aldrig känt en sådan brännande smärta förut, och det blev värre och värre.
Det värkte i hela kroppen, och bedövad av smärta kände hon hur hennes krafter sinade för att tillslut helt försvinna.
Han kände hur förståndet började komma tillbaka, och alla tankar for genom huvudet på samma gång. Han visste att samma öde väntade honom, men han var helt lugn...för att efteråt skulle aldrig något eller någon kunna skilja honom och hans älskade ifrån varandra.
Den sista tanken som slog honom var: Att vara gurka tjänar inget gott. Man slutar ändå sitt liv som en del av en grönsakssallad...

Skriven av: Ylvah Eriksson