Publicerat
Kategori: Novell

En hemsk födelsedag.

Maria plockar med bären, det är kallt och marken är hård, Maria huttrar.
- Dumma mamma, mutrar hon. Måste hon sätta mig och jobba? Mitt i hösten?
Okeju, det är höstväder, men det är början på våren.
Det är Marias födelsedag men hennes mamma har satt henne att +plocka bär, tre korgar har Mria med sig, men ohn ska bara plocka den ena full.
De andra tog hon med sig för att ha kappan och hatten i.
Telefonen ringer.
- Hallå? säger Maria och hoppas kinnerligt att det inte är mamma.
Sådan tur har hon tyvärr inte.
- Hejsan, äslkling säger mammas glada röst. Du, lilla gumman. Vi behöver mer jordgubbar och hallon, kian inte du plocka lite fler? Tog du inte med dig en korg till?
Nej! vill Maria skrika.
Men vad skulle hända då?
Hon hr i alla fal två mackor med sig.
- Okej då, säger hon.
Och när jag kommer tillbaka ska jag påminna dig om att jag fyller tolv idag,m tänker hon och sköär tänder.
- Bra, då ses vi, hejdå!
Maria lägger på i mammas öra, klickar på den lilla röda knappen och så är mamams röst borta.
- Okej, kör till. Men sen vill jag ha en RIKTIG födelsedag!
Maria börjar plocka i den andra korgwen.
Jag har ju en kiorg till att stättas kappan och hatten i, tänker hon.

Sådär, tänkerMaria en kvart senare när de båda korgarna är fulla. Nu går jag hem.
Hon reste sig upp när mobilen pep igen.
- Inte mamma, inte mamma, viskar Maria om och om igen.
Det är det inte, Maria blir överlycklig.
Med ett leende på läpparn sdvarar hon glättigt.
- Hejsan! Vem är det?
- Hej, Maria. Det är Lynn, säger hennes storasyster Lynn.
- Okej, skrattar Maria. Vile du nånting?
- Ja, säger Lynn. Värst vad du låter glad. Men hursomhelst har mamma bett mig säga att du ska plocka den tredje korgen med bär också.
Maria hejdade sig med mackan halvvägs i munnen och mked foten halvvägs i luften.
Först var honförvånad och ledsen sedan blev hon arg och ledsen.
- Gör det själv, fräser hon. Varför ska jag jämt göra allting?
- Ska jagberättaför mamma att du inte vill jobba? Hon kommer bli besviken, säger Lynn.
Maria kan nästanm se moderns besvikna min framför sig. Men henne sfödelsedag då?
- Nä, kom hit du! fräser och snäser Maria.- Kom GENAST! Plocka dem ruttna bären själov, jag tänkr gå hem.
Lynn bara skrattar, vilket gör Maria änu mer irriterad.
- Ha, tror dui ja, säger Lynn. Hejdå, snorrunge. Ses!
Så lägger hon på, vinden leker med Marias hår pch hon känner sig vansinnigt arg.
Hon faller på knä för att fortsätta plocka när hon plötsligt får jätekallt.
- Nå, ni bad om det, säger Maria tyst och tar fram papper pnn där hon skruver:

'' Mamma, pappa Jamie ( du tror du är en Spears, Lynn! ).
Jag har gett mig av, ni vet som jar alltid gjort.
Nu vill jag inte komma tillbaka, jag ska sticka dit någon bryr sig att en familjemelem fyllr tolv.
Inga presenter inte ens ett '' grattis '' har jag fått höra.
Jag kansle kommer tilolbaka, kanske inte. Det beror på.
Till dess kan ni börja oroa och sakna mig.
Älskare er! ( Inte! ).
Maria. ''.
Hon blev mycket nöjd med brevet.

- Var håller hon hus? frågar mrs Happy. Hon bore varit här för länge sedan,
- Jag ringde för en timme sen, säger Lynn. En timme minus fem sekunder.
Mrs Happy är orolig, varför hade inte födelsedagsbarnet kommit tilllbaka?
De hade hållit henne borta från huset för att fixa födelsedagskalas.
- Åh, Lynn. Jagkan inte vänta längre. Jag måste ut, ledsen.
Lynn ser lätt chockad ut, mrs Happy vet att Lynn sällan oroar sig.
- Kommer du med? Dnälla Ly, ber mrs Happy.
Lynn nickar och följer med sin moder ut, ädär hittar de tre korgar och....
- Titta, en lapp! skriker Lynn.

Det hörs ett steg, Maria nor runt menser ingenting, någon fnissar i mörkret.
- Herre gud, lägg av!
Men det hörs igen ett prasslande, ett skrik, och mer fniss.
Plötsligt blir Maria rädd, hon ser nåot svart kila mellan träden, som en svart litet hår och en vit klänning.
- Sluta då! säger hon åt sigsjälv. Du är löjlig!
Plötsligt hör hon steg, som förföljer henne!
Hennes mage vänder sig när hon tittar bakkåt, hon ser igeting men hon känner och hör.
Ett fniss alldeles vid hennes öra får henne att skrika till.
Hon sdnurrar runt i tre varv men hon ser ingenting, hon hör hur stegen kommer närmare.
SPRING! är hennes första tanke, och så gör hon.
Hon springer in i skogen, vilket kanske kulle bli en misstag.
Hon mindes filmen hon precis sett, måttejag drömma!
En vass gren rispar henne i ansiktet och får henne skrika högt av smärta, några händer griper tag om hennes midja och sedan blir allt svart.

- Vad ska vi göra med henne? Hon är inget att ha!
Det är en mansröst som pratar, Maria kan inte öppna ögonen, det är helt svart, hon ser ingenting.
- Flickan vaknade, tydligen.
Säger en kvinnoröst, sedan hörs ett skratt.
Det är tydligen tre personer i rummet, p+lus Maria.
Hon blir alldeles utom sig av rädsla.
- Vem är det? frågasr hon med darrig röäst och det hon har framför ögonen går bort, hon skriker.
De är det tre ördarna som polisen letat efter.
- Vännen, jag heter Leslie, säger kvinnan med ett hotfullt leende. Detta är Mark och John.
Hon kommer närmare, Maria vet inte vad hon ska göra.
- gör mig inte illa! får hon skrämt fram.
- Varför inte? frågar mannen som heter John. Det vore väl ett nöje?
Maria skakar vilt på huvudetr.
- Låt bli! snyftar hon.
Hon önskar hon aldrig gått hemifrån.
Kvinnan Leslie håller i en spruta som hon sicker in i Marias arm, hon skriker.
- SLUTA! gnäller hon med tårarna rinnande nedför kinden. Sluta då!
Leslie, Mark o0ch John skrattar de alla tre.
- Vi har henne i tre dagar, sedan ser vi vad vi gör med henne, säger kvinnan.
Maria sitter still, hon ville inte somna men det gjorde hon ändå.
Hela tiden var hon medveten om att hjärtat slog hårt i hennes bröst.
Bloder som forsade och dunkade i hennes öron, rädslan som fanns där som ett järngrepp, ändå sov hon, fast hon var så rädd.
Hon slog upp ögonen, det var mörkt.
- Tösen vaknade igen, säger Leslie. Ta ut henne.
Maria känner hur hon blir buren och strax därpoå vilarhennes huvud i vatten.
Maria får kippa rfter luft, vattnet fuyller långsamt lungorn, hon får panik.
PLötsligt fylld näsan av kallt luft igen, Maria hostar som en galning.
- Det var väl skönt emd lite bad? frågar Mark med ett leende.
Maria tycker dert är skönt att få friskt luft igen.
Men hon känner sig inte bra, plötsligt får hon syn på en trädgren.
Hontar tag i den och drämmer den hårt i Marks huvud så han skriker av smärta.
U! Maria börjar sprionga medan Leslie och John skyndar sig för att titta vad som hänt, de börjar spri9nga efter Maria.
Nu är hon mitt i ksogen och det viskas, röster viskar och fnissar och det hörs fotsteg.
Maria börjr gråta hysteriskt medan hon vadar genom högar av löv.
Hon känner sig tom och gråter, stora tårare rullar nedöfr henne kind.
Hon var hungrig och smutsiig, det hördes ett fniss rakt i hennes öra som fick hennes skrika och hoppa bakom en buske.
Där stod hon och lyssnade till hennes egna skräckslagna andetag.
Hon tryckte sig mot marken och vågade inte andas, hon var skräckslagen.
Hon hörde hur Leslieoch John kom poch plötsligt kände hon hur två zarmar lyfte henne, hon sparkade och klöste och fick något på foten, fullträff!
John föll till marken.
aria sparkade honom mot magenm och fasade över vad som skulle hända, men allt giock bra.
Plötsligt stirrade Maria in i Leslies blåa öpgon.
- Du kan inte varfa en mördare, viskar Maria. Snälla, låt mig gå...
Leslie tittar ner
- Om du inte berättar för polisen sakajag låta diggå, säger Leslie.
Maria ser upp på hennes ögon och ser till hennes förvåning att Leslie gråter.
- Jag lovar.
Hon är förvånad över att hon uttalat de porden.
Hon tar sin kappa i handen och springer, hon har varit borta i två dagar, men de hade känts oändligt långa.
Där! Tkill sin fölrtjusning såg Maria de tåvå korgarna ligga kvar, men den tredje var försvunnen.
Hon kände sig löättad och överlycklig, hennes ögon tårades och hon trodde hon aldrig skulle bli såhär glad. Hon trodde inte sån lycka existerade.
Maria börjar spr9inga hem, till trygga hem, där sitter mamma och.... gråter.
- Mamma! skriker Mariao9ch mrs Happy tittar upp.
- Maria! skriker hennes mamma glatt. Är du hemma?
Hon sprnger mot sin dotter och Maria berä'ttar allt, ohn säger att hon dödade Leslie också.
De firade hennes födelsedag och Maria skulle alltid komma ihåg den dagen när honsett Leslie i ögonen, hon hoppades att Leslie fortfarande levde, och det gjorde hon.
Långt långt inne i skogen, hade Leslie börjat ett nytt liv.

Skriven av: Tamara Mäntyniemi 10 år.

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?

Snabba insättningar med Visa och Mastercard - casino med kortbetalning utan svensk licens!

Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Fredrik Trulsson

Inga stordåd, böcker, eller barn, men förhoppningsvis ett gott hjärta och en någorlunda intakt ryggrad. Allt gott till er alla som besökt, läst och övertygat mig! Är du mer nyfiken, samt modig,…

Fredrik Trulsson

På andra plats denna veckan: Anders Berggren