Publicerat
Kategori: Novell

En kändis vän

-Hon bara mimar, sa jag självsäkert.
-Hur vet du det? frågade Susan med armarna i kors. Du har inte bevis!
-Min pappa är advokat och jag har gott om bevis hemma, sa jag skadeglatt.
Susan blängde på mig.
-Varför ska du jämt förstöra för andra? Du borde vara schysstare!
-Det borde veta, sa jag.
Alla var fulla av frågor, och det verkade som om det bara var Susan som inte trodde mig.
Men det VAR sant.
Amelia mimade visst!
-Men hejdå hallå, jag ska gå! höjtade jag och tog upp min ryggsäck.
Det var Onsdag eftermiddag och vi hade precis slutat skolan.
-Vänta, Jessica, vänta! skrek min bästa kompis Jeanette efter mig.
-Hejsan Anette, sa jag och flinade.
-Hej på dig du, log Jeanette. Och kalla mig helst Jane.
Vi gick tysta ett tag.
-Är det sant det dem säger? frågade hon till sist.
Jag stirrade på henne.
-Vadå? Tror du att jag ljuger eller? skrek jag.
Jeanette skakade oberört på huvudet.
-No way!
Jag tog taxi hem, med Jeanette.
Vi åkte under tystnad, till slut var vi framme.
-Hejdå! sa Jeanette.
-Hejdå, mumlade jag.
Väl hemma så gick jag raka vägen till pappas kontor.
-Jessica gumman? sa han när jag kom in. Ge mig en kram!
Med ett leende kramade jag om honom.
-Vad gör du? frågade jag.
-Åh, du kommer aldrig tro det, sa han lyckligt.
Jag blev misstänksam, jag levde dubbelliv och jag hoppades att det inte hade något att göra med dem, som han trodde var mina idoler.
Tyvärr!
-Joo.... Din mamma fick jobb med att hjälpa Amelia!
Han strålade av lycka.
-Det blir väl roligt? Hela höstlovet, dessutom.
Jag vill spyyyy!
-Det blir roligt, log jag.
Jag rusade upp på mitt rum och satte Rihannas S.O.S på höst volym.


Okej, stället var underbart vackert!
Men att träffa Amelia kanske inte var så roligt.
Det var Torsdag morgon, pappa hade berättat att vi skulle bo på Amelias och hennes föräldras hotell ''Discovy''.
Där stod hon, strålande vacker med ett fejkat leende.
-Välkomna! sa hon mjukt. Till Discovy. mr och mrs Jorgen.
Hon log självsäkert och räckte fram handen.
JAG tog den inte.
Osäkert drog hon den tillbaks.
-Men Jessie! sa mamma förfärat.
-Hon är förundrad, älskling, sa pappa. Amee är ju hennes idol, det måste kännas konstigt.
Ja, på ett negativt sätt.
-Jag kan visa dig runt, erböjd Amelia.
-Ja, en strålande idé! sa pappa åt mig.
Jag pressade fram ett leende.
så lämnade dem oss.
MIG ensam med HENNE.
-Var är disco rummet? snäste jag. Om ni ens har disco.
-Jag heter Disco-vy i efternman, skrattade Amelia. hotellet heter ju också så, klart vi har disko!
Hon ledde mig till ett sort rum.
WoooW! Om bara Jeanette var här och såg det här! Hon skulle bli grön av avund.
-Ja, eller hur? skrattade Amelia. Dina vänner skulle bli blå av avundsjuka.
Hon log lite sorgset.
-Vill du hänga med till studion lite senare? frågade hon.
Jag nickade, skulle bli ntressant.
-Nej, förresten, sa Amelia hastigt. Men EFTER?
Jag nickade igen, misstänksamt.

När jag några timmar senare väntade på henne var jag full av glädje.
Jag hade kommit Amelia, eller Amee riktigt nära de sista timmarna.
RIKTIGT snäll och rolig var hon, jag hade skrattat hela dagen, hon var toppen.
Jag fick ett sms, från Jeanette.
''Hejsan, Jebby, var är du?
Hur är hon? Är det hemskt, tycker synd om dig.
Tills vi möts igen.
Janet.''
Jag log.
Du skulle bara veta, Jeanette Willson!

Jag skakade och skrattade och rörde mig i takt med musiken.
Amelia hade händerna runt min midja och vi dansade tillsammans.
Alla tittade gillande på oss.
-Tack! log Amelia. För att du lärde mig dansa!
Jag log tillbaka mot henne.
-För all del!
Vi tog ett par läsk glas innan vi gick och dansade igen.
-Nu börjar karaoken, viskade Amelia. Ingen får se mig!
Hon fnissade förtjust.
Det var en del miffon där som inte kunde sjunga.
Jag beslutade mig för att prova själv.
Jag sjöng ''i love rock&roll''
DEt var riktigt trevligt.
Men när jag försökte mana Amee att sjunga så vägrade hon.
-Jag drar till mig för mycket uppmärksamhet, hade hon sagt.
Men jag tror henne inte, för jag vet varför.
Vi sov i samma rum och hon berättade en spökis.
-Jag sliter upp handtaget, sa hon och spärrade upp de blå ögonen.
Jag kurade ihop mig under täcket, det var såååå spännande!
-BUUU! skrek Amelia.
Jag skrek som en galning och ramlade ur sängen.
Hon tittade beskymrat på mig, innan hon brast i skratt.

-DEt är synd att du måste gå, sa Amelia med tårar i ögonen. Jag hoppas vi ses snart.
Jag nickade, vi had ekommit varanmdra nära den sista tiden.
Amelia var så underbar, och så bra kompis.
Jag gillade henne verkligen.
-Tänk att ha en kändis som vän! skojade jag.
Amelia gav mig en kram och grät mot mig.
Hon är inte alls som alla andra uppblåsa miffon, tänkte jag.
Hon är nåt alldeles extra, så ärlig!
Hon gav mig en sista kram innan jag steg på planet hem.....

-Hur var det? frågade Jeanette genast.
-Underbart, mumlade jag.
Jeanette såg missnöjd ut.
-Men du sa ju att.....
Hon avbröts av att jag fick ett sms, från Amee.
''Hejsan Jessie!
Hur är det? Jag har varit på tusen turneringar!
Tänk att det var en hel vecka sedan vi sågs!
Usch vad jag längtar efter dig, jag har en överraskning åt dig, du vet.
Vi ses nog snart! Amee''
Jag skrev snabbt ett svar till henne.
-Hejdå, måste sticka! sa jag och lämnade en sårad Jeanette efter mig.

''Vi ses'' ''vi ses'' ''vi ses''.
Orden snurrade runt i mitt huvud.
Det var omöjligt, tänkte jag sorgset.
Susan kom gående mot mig, mer skäll?
-Jeanette har berättat hur du blankt vägrade att berätta om att hon inte ville att du skulle följa med till studion, att du inte sa något om att hon vägrade att sjunga karaoke, sa Susan. Ledsen att jag inte trodde dig, men det gär jag nu!
Så stack hon.
Jag var förvirrad, Amelia mimade inte, eller?
Varför hade hon i så fall inte berättat nåt?

-Jag hatar morgonsamlingar, viskade jag till Jeanette.
Jeanette som var sur ville inte svara.
Vi tågade nedför trappan och satte oss på det kalla golvet.
-Vi har en speciell gäst idag, sa vår rektos Anna-Lisa. Amelia, heter hon.
DEt var knäpptyst.
Alla såg på varandra, Susan fnittrade nervöst.
Jeanette puffade på mig och glömde att vara sur.
-Herre gud, vad gör den där falska flickan här? frågade hon.
Jag k'nde hur .luften blev spänd.
Varför? Neej! Det kunde inte vara sant!
Skulle de andra föstöra allt för mig och Amee?
Jag ångrar att jag sa nåt om mimandet till dem... snälla guuud...!
Neeej det får inte vara sant!
Hon var en bra vän....
Amelia gick upp på scen och sjöng om oss.
Mig och henne, men ingen applåderade.
Amelia blev röd i ansiktet.
Henens röst had evarit klar, men man såg hur hon stängt munnen precis när rösten ändå hördes.
Alla började bua.
-Jessica har nog berättat! skrek Susan. Och jag TRODDE på dig, jag KÖPTE dina skivor!
Din viktigpetter!
Nu steg Jeanette upp.
-Hur kunde du? Vi bord vetat att du mimade! skrek hon. Jessie har nog berättat.
Amelia tittade på mig, slängde sedan mikrofonen på golvet och sprang därifrån.
Jag hade förstört Amelias överraskning, och jag kände mig hemsk.
-Anälla Amee vänta! skrek jag. Jag går och berättar för de andra att jag hade fel.
Amelia tittade mig i ögonen och jag såg smärtsam sorg.
-För du mimar väl inte, eller hur? frågade jag osäkert.
Nu blev Amelia arg.
-HUR VÅGAR DU LEKA MIN VÄN!? fräste hon. JA JAG MIMAR, NÖJD? NÖJD MED ATT DU FÖRSTÖRT ALLT FÖR MIG? SÅ ATT ALLA HATAR MIG OCH SÅ ATT JAG INTE KAN FÖRSÖRGA MIN FAR, VISST? MOR MIN ÄR JU DÖD MEN DET ÄR JU KNAPPAST DITT BESKYMMER! JAG MIMAR FÖR ATT JAG SKULLE ÖVERRASKA PUBLIKEN MED MIN RIKTIGA RÖST!
JAG BLEV FÖRSKYLD OCH KUNDE INTE SJUNGA PÅRIKTIGT! NÖJD NU? ÄR DU VERKLIGEN NÖJD?
Hon grät och skrek och sprang sedan därifrån.
Och lämnade mig skakad kvar.

Jag gick omkring i smärtsamma moln.
I alla tidningar stod det om Amelia, som valt att sluta med sin sång- karriär.
''Varför det? frågar den unga< reporten Dina nilsson.
-Jag har lust med det! fräste den uppfostrade Amelia.
-Ärdet sant som de säger? Att du bara mimar?
-Ja! fräser Amelia och blänger på Dina. Är det ett problem eller? DSet var ett projekt.... men min bästa vän, som jag litade på förstörde allt!''
Jag slängde ifrån mig tidningen, det här var nog ett sätt för Amelia att komma åt mig.
Plötsligt fick jag en idé.
Jag tog fram min skrivmaskin och började skriva.

''En kändis vän!
Hejsan allihopa därute! Jag heter Jessica och jag ska berätta om min vacka med min kompis, Amelia.
Jag tyckte inte alls om henne i början, hon mimar ju!
Men det visade sig vara en toppen-tjej som jag trivdes mycket med.
Vi sjöng faktiskt tillsammans, fast fjantade oss mest.
Vi ändrade våra röster till fyllos och skrattade.
Jag ångrade verkligen allt hårt jag sagt och gjort mot Amelia, och jag blev förkrossad, likväl hon, när jag var tvungen att resa.
Men jag ska aldrig glömma min, som det kändes i den där stunden, bästa vän, Amelia.
Hon var en sån rolig och snäll tjej.
Men före det, sa jag till min skola att Amelia bara mimar.
Jag ångrar mig bittert, fast det var sant!
Det var faktiskt alldeles sant, visade sig.
Men bara för en stund, eftersom Amelia ville överraska sin publik, med att snvände en ikke fin röst för att sedan använde sin rikstiga röst.
DEt förstod jag inte förrän nu, och jag tycker det är orättvist vad hon gjort, och vad alla andra gör mot henne.
Hon förtjänar ett bra liv!
Och jag ska aldrig, trots att vi inte längre är vänner, glömma henne och hennes skratt.
Mina dagar med en kändis, Amelias, vän!''

Dagarna gick, det var två veckor sedan jag lämnat in artikeln, men Amelia hade inte hört av sig.
E vanlig lördagsmorgon var jag ute för att leda cyckeln till ett s'krare ställe, så stod någon där ochg väntade på mig.
En flicka som jag aldrig sett förr.
En lång flicka i min ålder med smålockigt, lite vågigt hår, himmelsblåa ögon och ett leende som fick två smilgropar att blotta.
Vänta nu.... jag KÄNDE VISSTE HENNE!!!
-Amelia! Vad gör du här? frågade jag.
Amelia log.
-Jag har ett erbjudande till dig!

En månad senare bröt applåder ut när jag och Amelia lämnade scenen.
-WoooW! Du har lika bra röst som jag! skrattade Amelia.
Joo, det är sant som ni där hemma misstänker!
Jag är en toppenny sångerska och alla vgudar mig och Amelia.
Och viktigast av allt, vi är vänner igen!
JiPpIE!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Skriven av: Tamara

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?

Snabba insättningar med Visa och Mastercard - casino med kortbetalning utan svensk licens!

Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Fredrik Trulsson

Inga stordåd, böcker, eller barn, men förhoppningsvis ett gott hjärta och en någorlunda intakt ryggrad. Allt gott till er alla som besökt, läst och övertygat mig! Är du mer nyfiken, samt modig,…

Fredrik Trulsson

På andra plats denna veckan: Anders Berggren