En kopp te för alla

En skylt utanför ett hus. 'En kopp te för alla'.
Marken utanför fylls med klampande fötter. En dörr,
bankad på som aldrig förr. Entré. Gäster från öster och väster.

En, en röst hörs.
Då är det klart. Jag kokade nästan över. Det tog så
lång tid. Hoppas det ska smaka. Jaha, du är inte törstig.
Men lite sugen är du väl? Jaså. Du är inte den första som
tackar nej. Hade ärligt hoppats du var den enda och bara
en rebell som kanske inte tyckte om te. Te är ju så gott.

Alla får smaka. Ni är alla inbjudna på te. Varenda kvinna,
karl, unge som kan hålla i en tekopp. Men jag har bara en kopp,
så vi får turas om. Jag har inga kända sjukdomar. Det finns
gott om plats, ta med eget sittunderlag. För fakirer har jag
en rostig spikstol i garaget.

Hon tyckte om te. Ansiktet på tavlan där, kommer inte ihåg
vad hon heter och namnet på ramen är slitet. Det var ett
vackert namn. Hon var tvungen att ha det, skräddarsytt för
en vacker mänska. Inte hette hon Te, men hon var så speciell.
Herrens egen dotter, nedsänd för att belysa oss alla med
sin närvaro.


Det är därför vi är här idag, för att fira hennes minne på
det enkla sätt hon hade önskat. Hon lärde mig att göra te.
Hon är mor till våra barn. Det är det enda jag kan minnas,
kanske vill hon träffa mig på andra sidan. Nädu, vet du vad!
Där håller hon inte till! Jag vet faktiskt inte var hon håller hus.
Du där! Hon är inte kärring för dig! Vet hut! Förlåt att jag
brusade upp. Det skadar aldrig att vänta. En stund eller för
evigt gör mig detsamma. Jag tror hon har funnits.

Javisst, jag har sugrör här någonstans. Ett ögonblick,
gå ingenstans. Jag verkar visst ha tre stycken kvar. Ett hål
i varje. Jag är inte så snabb längre men jag tar mig fram,
lugn bara lugn!

Det är bra. Garanterat! Det här har jag gjort själv utan hjälp,
fast smaksätt gärna så som ni behagar. En bit socker, flera bitar
eller med honung. Bina stack mig, de menar ju inget illa.

Spreta gärna med lillfingret och sörpla för Guss skull inte.
Fikabröd? Så det suktas hör jag. De ljuvligaste kakorna står
på bordet. Hon har bakat dem. Se men inte röra.


Var snälla och skrik inte, fåglarna blir rädda. Kanariefåglar
är känsliga. De ska få flyga fritt igen en dag... men snälla ni!
Ni i hörnet, fönster är rätt lätta att laga i och för sig.
Glasmästaren är duktig ser ni, men jag har inte råd. Teet rinner
ut på golvet, ursäkta om jag är i vägen, ska bara torka upp.
Som ett slag i bröstet. Ouuf! Aaaamen, ska putsa, ska putsa
skon blank och finfin. Gå din väg nu och låt de andra få sig en klunk.

Mina barn var såklart inbjudna, men barnbarnen är allergiska mot
damm och något kallat 'tiowryl' som det finns gott om här tydligen.
Jag städar så gott jag kan. Prosit! Där ser man. Det kliar i
snoken sedan. Nä, jag ska inte tråka ut er med mitt prat.
Adjö då. Jag tänker; Ska jag säga på återseende? Jag klarar mig.
Jag säger; Tack för besöket då.

Tacka inte mig om ni inte vill så klart. Nähä... hej hej.
Kannan är tom. Har den blivit tömd?

Skriven av: Mattias Cedervall