En kvalmig natt i Bangkok / 1

En kvalmig natt i Bangkok / 1.

- Sextio dollar vill de ha, sa Jim! Det kan man ju inte säga något om, han vände sig om och såg på Westerlund och mig. Vi nickade och försten tog kvickt fram pengarna och räckte över dem till de bägge kvinnorna. Sekunden efteråt när de upptäckt att det var mycket mer i den där sedelbunten än vad de begärt exploderade de av glädje och kastade sig över den generösa förste maskinisten. Oväsendet fick tjejerna, som suttit kvar därute vid bordet att komma inrusande i huset. De undrade naturligtvis vad som stod på. Men när de blängde snålt på sedelbunten som en av kvinnorna fortfarande hade i handen skakade Jim avvärjande på huvudet och vinkade att de skulle gå ut. - Vänta därute! Vi kommer strax.

Några minuter senare befann vi oss alla nere vid strandkanten. En av kvinnorna plockade fram en oljelampa från ett litet skjul, fick eld på den och började signalera ut mot den svarta floden. Efter en kort stund var vi upptäckta och några minuter senare satt vi alla tätt, tätt tillsammans i den ranka kanoten.

Vi vinkade adjö till de bägge äldre kvinnorna och sedan bar det i väg ut på den kolsvarta floden. Nu var vi på väg in i sumpen, in i sumpen till Djungel Jims träd.

Båtgubben körde fort, det var full fart i mörkret och flodvattnet fräste runt den smäckra, utriggade kanoten.Flickorna satt tysta och stilla i båten och det gjorde vi andra också.Plötsligt fräste en annan kanot tätt förbi oss och för en kort sekund såg det farligt ut, men den smäckra,smala kanoten som vi plöjde Bangkoks kolsvarta flodvatten med, den där fötrollade natten, skar elegant tvärs genom svallvågen och faran var över.

Efter en tio, tolv minuter drog båtgubben ner farten och den långriggade proppellern gick ner i varv.Vi närmade oss sumpen där Jim bodde. Efter ytterligare några minuter började gula, fladdrande ljuspunkter dyka upp framför oss. Båtgubben drog ner farten till knapp styrfart. Vi var inne bland träden som växte i vattnet, i sumpen.

Flickorna vaknade till liv och började tjattra på sitt språk. Nib sade något till båtgubben och ett par minuter senare var vi framme. Man kunde inte se så mycket i mörkret men Nib hade rest sig upp och plötsligt sträckte hon ut armen och tog tag i ett rep som tycktes hänga fritt ner från någon osynlig övre region. Kanoten som gled fram helt sakta i det svarta vattnet, stannade och vi blev liggande stilla.

Jim tog tag i repet och Nib tycktes försvinna rakt upp i luften. Smålänningen vände sig om mot mig och skrattade: - Hon skall tända lamporna sa han, annars kanske vi drullar i floden. Några minuter senare syntes ljus rakt ovanför oss. Nib syntes däruppe, i den ena handen hade hon en annan lampa som var fastsatt i ett tunt rep. Sakta firade hon ner den flämtande oljelampan och Jim tog försiktigr emot den. Han klättrade upp någon meter på den lodräta stegen som ledde upp till själva huset och gjorde fast lampan. - Varsågoda, han slog ut med sin en hand och log: - Var så goda och klättra upp till mitt enkla hem! Kliv upp bara! Damerna först! Vigt klättrade de bägge thailändskorna uppför den lodräta stegen. Sedan blev det förste maskinistens tur. Det gick bra det också och när han kommit upp och försvunnit in i huset däruppe ropade Jim något till Nib och hon kom ut med en tygsäck, som hon lät falla rakt ner i kanoten. Vi stoppade ölflaskorna i säcken och Jim sa åt mig att klättra upp.- Jag skall bara betala gubben sa han. Förresten tillade han, vilken tid skall ni törna till i morgon bitti? - Klockan åtta, svarade jag. - Bra, då skall jag säga till honom att vara här vid halvåtta tiden. Upp med dig nu!

Skriven av: Boris Söderberg