En kvalmig natt i Bangkok / 5

En kvalmig natt i Bangkok /5

- Vad blev ni av med, vad tog de, frågade jag? Jim skrattade högt. - Ja, det är ju nästan det allra jäkligaste svarade han. Ingenting! Nej, ingenting från våra fickor. Bara påsarna med det där vi handlat. Allt gick så snabbt. Kjell berättade sedan för mig hur han uppfattat det som hände. När bilen stannat där i gränden hade dörrarna ryckts upp och Nisse och han hade slitits ur bilen innan de förstod vad det var fråga om. - Det gick så snabbt. Jim skakade på huvudet. När Nisse hade kommit upp från gatan hade han sparkat till den ena gubben i magen, sedan kom han inte i håg något mera, hade han berättat för Kjell.

Kjell som hade fått några ordentliga smällar av den andra banditen och låg och vred sig på gatan, hade lagt märke till att den ena mannen hade haft ett bollträ i handen. Jim skakade på huvudet.

- Dessa förbannade basebollträn! Westerlund öppnade en ny öl. Det var ett sådant som gjorde mig tandlös, eller nästan tandlös skrattade han bistert. - Vill du berätta frågade jag, spänd på svaret? Det gick ju så många historier om hur han förlorat alla sina tänder utom den där enda som fanns kvar. Att det hänt i New Orleans, det visste vi, men inte hur, eller på vilket sätt.

- Ja, jag skall berätta sa han. Men hur blir det med damerna? Vi såg på de tre halvnakna skönheterna som kvailat ihop sig skönt på filtar och kuddar mitt emot oss. - Skall jag säga till dem att de kan törna in? Jim tittade frågande på Westerlund och mig. Vi flinade lite lätt generade. - Ja, va fan sa Westerlund, vi hinner nog med vad vi skall. Eller vad säger du? - Jag nickade till svar. Jag ville gärna höra hans historia och vi skulle ju bli kvar här i Bangkok i minst tio dagar till. Den storväxte smålänningen var tydligen också intresserad av att höra förste maskinistens historia. - Klockan är bara halv två sa han. Ni hinner med mycket i natt! Och den där vetelasten som ni har ombord tar minst tio dygn till att få iland. Gillar ni tjejerna kan ni träffa dem här så mycket ni vill.

Han sa något till Nib och de två andra nickade, och log mot oss. De reste sig upp från golvet och kom fram till försten och mig, pussade och kramade om oss, sedan backade de leende och vinkande in i sina sovalkover. När de försvunnit in bakom draperierna vände sig Jim till Westerlund: - Jag förklarade för dem att du skulle berätta en ganska lång historia, en historia som vi gärna skulle vilja höra och att ni kommer in till dem så snart historien är färdigberättad. De vet att er båt skall ligga här länge och trivs ni med de här brudarna så kan ni få kanondagar här i Bangkok. Kan ni ordna en hel fridag så kanske vi alla kan åka ut till playan. Tjejerna älskar att vara där ute. Westerlund och jag nickade, vi förstod. Nib kom fram och sa godnatt, sedan försvann hon in i skuggorna i ett utav rummets dunkla hörn.

Elaka Westerlund kunde börja berätta sin historia, historien om hur han förlorade alla sina tänder, alla utom en, i staden New Orleans. Han öppnade tre nya öl, såg på oss, och blev med ens allvarlig.

Skriven av: Boris Söderberg