En kvalmig natt i Bangkok / 7

En kvalmig natt i Bangkok / 7

- En rundresa tog ungefär fem veckor och vi brukade ligga vid kaj i New Orleans tre, fyra dygn. Ibland fick vi vänta ute på floden. Men den här gången, min andra resa med båten gick vi rakt in till kaj. Kvist och jag gick tidigt i land den här fredagskvällen. Naturligtvis skulle vi också upp till Magazine Street men först hade vi tänkt äta en bit mat därinne i New Orleans mest berömda stadsdel, i de gamla franska kvarteren, i Storywille. Vi tog oss direkt fram till de kända restaurangerna i det området som kallas för Royal Garden. Där ligger alla de berömda ostron och skaldjursrestaurangena. Därinne, i en härlig grön berså åt vi en alldeles utmärkt måltid. Efter maten, när vi satt och njöt av kaffet och konjaken, frågade Kvist om vi hade tid att gå bort till Saint Louis Street. Han ville gärna lyssna en stund på de där gamla gubbarna som satt och spelade blues där någonstans,på någon restaurang.

Vi knallade dit och blev väl kvar där någon timma, sedan var det lagom tid att förhala ner till Magazine Street och tjugofyratimmarschappet. De steppande smågrabbarna därute på trottoaren fick sin dollarsedel och sedan gav vi oss i väg ner mot floden.

Klockan var väl runt nio, när vi steg in genom dörrarna till det välbesökta sjömansschappet. Därinne var det fullt hålligång som vanligt. Jukeboxen dånade och Chubby Checker vrålade fram sin ' Lets Twist Again ' och i dunklet såg vi hur folk dansade, vilt och uppsluppet, där framme vid jukeboxen.

- Hello boys! Where have you been? Det var Kvists brud som lösgjorde sig någonstans innifrån dunklet och cigarettdimmorna. Hon slängde sig om halsen på honom och drog i väg med oss bägge två in i dimman varifrån hon kommit. Westerlund gjorde en paus och tände en cigarett, sedan fortsatte han: - Tjejerna på schappet håller naturligtvis reda på när båtarna kommer in och när de går därifrån. Det är ju viktigt för dem, helst skall det inte bli några kollisioner.Då kan det gå illa, och saker och ting kan bli väldigt komplicerade. Man kan ju förstå att det kan bli snärjigt för dem ibland. Men nu var det vi som låg vid kaj.

Kvists vännina var mycket vacker. Afroamericanska och i tjugoårsåldern. Hon var lång, smal och smidig. När vi slaget oss ner i alkoven en bit från jukeboxen vände hon sig till mig och sa något. Men jag kunde inte höra vad hon sa för något. Chubby väsnades och skrek från jukeboxen . Hon lutade sig då fram och skrek rakt in i mitt ena öra: - I have a friend for you, a real pussycat! I nästa sekund var hon försvunnen in i rökdimmorna. - Hon ordnar en brud till dig sa Kvist. Vänta skall du få se! Jag har sett en av hennes kompisar, och är det henne som hon skall para i hop dig med, ja, då har du det här shappets skarpaste tjej.

Jag kan ordna mina brudar själv sa jag, lite purken. - Ja, det vet jag väl svarade Kvist, men låt oss se vad hon kommer med. Jag var alltså beredd. Westerlund tittade på Jim och mig, beredd på att hon skulle komma tillbaka med en toppsnäcka , men den där tjejen som hon hade med sig när hon kom tillbaka, hon slog alla rekord.

Hon var outstanding! Absolut, en underbart vacker, ljusbrun tjej. Hon tryckte ner sig vid sidan av mig i den trånga alkoven och presenterade sig: - Hi, Im Belinda! Whats your name? Jag svarade så gott jag kunde. Fastän Kvist förberett mig var jag ganska omtumlad och överraskad. Kvist tjej, vars namn var Katie log i smyg mot mig och blinkade. - Vad var det jag sa! Kvist skrattade glatt, nu har du och jag de två snyggaste tjejerna i hela jävla New Orleans. Eller vad säger du? Han var uppspelt och glad och det hade jag också blivit. Visst fan var det två skarpa tjejer. Kyparn kom fram till alkoven där vi satt och vi beställde mera öl och whisky.

Vi skålade, och skjölde ner med öl. Det gick knappast att samtala därinne i alkoven. Play it load, kunde det ha stått på den färgranna jukeboxen som dånade ut den ena topplåten efter den andra, och när jag säger dånade, så menar jag det.Min tjej Belinda, var ganska försiktig så här i början. Hon kunde ha tryckt sig emot mig eller gett mig andra signaler, härinne i mörkret i den trånga alkoven. Men, det gjorde hon inte. När vi skulle till och beställa in en ny omgång av drickat såg jag hur Katie tryckte sin mun mot Kvists ena öra. Han såg på henne och nickade och sedan vände han sig till mig: - Hon undrar om vi kan förhala upp till stan, de vill gärna komma härifrån några timmar och du måste bekanta dig med Belinda. Här inne går ju inte att snacka. Man hör ju inte själv vad man säger!

Vad säger du om det frågade han? De bägge skönheterna såg undrande på oss. Vi talade ju svenska sinsemellan. - Visst, jag är med sa jag, men hur arranger vi det hela? Kvist vände sig till Katie. Hon såg glatt på honom och gav honom en kram. Han vände sig mot mig: - De skall egentligen vara här till klockan sex i morgon bitti. Nu är klockan tio på kvällen så det blir åtta timmar off for dem. De vill ha femtio dollar var. Hur mycket barägaren skall ha av det, det vet jag inte, men det är ju deras problem, eller hur? Vad säger du? - Det låter bra svarade jag, men vad skall vi hitta på?

I morgon är det ju lördag och både du och jag har stopptörn i maskinrummet sa jag. Jag går på klockan tolv och nockar inte av förrän klockan tolv på söndag middag fortsatte jag eftertänksamt. - Jag har efternatten sa Kvist, så jag går på på midnatt, jag tänkte på Baton Rouge fortsatte han. Men jag vet inte hur båtarna går?

- Nej, inte båtarna svarade jag, jag har dålig erfarenhet av dem. Dyrt är det också, vi stannar kvar i stan sa jag bestämt! Kvist skrattade glatt. - Ok, sa han, då drar vi upp i stan, låter brudarna bestämma vad vi skall göra där, och sedan tar vi in på ett skapligt motell.

Det låter mycket bättre sa jag. De båda tjejerna, som hela tiden intresserat lyssnat på oss, utan att förstå ett ord, blev naturligtvis jätteglada över vårt beslut. De försvann snabbt ut från alkoven, för att pudra sina små näsor. eller något annat.

Författare:

Publicerat

Dela: