En kvalmig natt i Bangkok / 8

En kvalmig natt i Bangkok / 8

Westerlund gjode en paus. - Är jag för detaljrik frågade han? Jim och jag skakade på våra huvuden. - Nej, det är bra svarade jag, berätta precis som det var! - Jaa, fortsatte Westerlund, nu när jag sitter så här, och tänker tillbaka på det som hände den där kvällen i New Orleans, så står står allt så klart och tydligt framför mig. Det är nästan som om det hände i går. Han öppnade tre nya öl och fortsatte sin berättelse.

Det var skönt att komma ut från den rökiga och stojiga baren. Sakta promenerade vi alla fyra upp mot de franska kvarteren. Det var mycket folk ute på gatorna och de ljumma vindarna nerifrån floden drog dofter med sig, ända långt upp i stan, dofter som man bara kan uppleva i New Orleans.

Det var inga dåliga brudar som vi hade med oss. Folk vände sig om och tittade, och både Katie och Belinda verkade att trivas med uppmärksamheten. Tjejerna rekomenderade en restaurang som låg högst uppe på ett tak i centrum av Royal Garden, där Kvist och jag hade varit tidigare på kvällen. Det var en bättre restaurang, inredningen var sober och mjuk och där var tyst. Ingen skrällande jukebox var gömd i något hörn och det fläktade skönt däruppe på taket.

Våra vackra damer var igenkända. Det märkte vi på hur kyparna reagerade och såg på dem. Men kyparna var proffisionella, och de servade oss alla fyra med största respekt. Vi fick ett bra bord med utsikt ner över floden. Tjejerna beställde naturligtvis ostron. Ostronen var ju hela det berömda Royal Gardens alldeles speciella begivenhet men Kvist och jag som hade ätit ostron innan på kvällen, vi delade på en grillad hummer.

Men som sig bör i staterna, börjadee vi naturligtvis måltiden med immiga cocktails. De serverades i spetsiga glas med något grönt i, samt de oundvikliga, veckade parasollerna som stack upp bland isbitarna i glasen.

Det var tyst och skönt däruppe påp taket och sakta började vi alla fyra att slappna av och gå ner i varv. Tjejerna blev lugnare, och först nu kunde vi börja att prata med varandra på ett vettigt sätt. Brudarna var trevliga och lättsamma och de smälte bra in bland alla de andra gästerna däruppe på taket. Belinda satt mitt emot mig. Det var lätt att förstå henne, hon ansträngde sig för att tala tydligt men trots det så bröt hennes mjuka varma sydstatsdialekt igenom. Det var nästan något sensuellt och passionerat i hemnnes mjuka röst, i hennes härliga dialekt.Vi nalkades varandra sakta men säkert, och det låg löften i hennes varma leende, och jag kände att jag ville ha henne.

Maten kom in och den var fantastiskt god. Vi åt och trivdes och skålade i vitt vin. Brudarna blev fnittriga och uppspelta och vi hade verkligt roligt däruppe på restaurangtaket. Men, vi skulle ju hinna med annat också, så vi bröt upp från bordet och tog oss glatt, och nu något ostadigt, in i den lilla hissen som tog oss ner till entreplanet.

Skriven av: Boris Söderberg