En man gick av tåget

En man steg av tåget

Det var en kall och bister november morgon då Eskil steg av sitt
tåg. Alla som stod på perrongen tittade lite underligt på honom.
Alla dessa personer som stirrade på honom gjorde att han kände
sig väldigt ovälkommen. Det var där, på stationen i Boden som han
fattade sitt livs hittills mest dumdristiga beslut, han steg på tåget
igen.
Eskil var en liten tanig man i 50års åldern, han hade helskägg
och glasögon, ett väldigt bistert ansikte, djupa ögonhålor med
bruna ögon och hans ögonbryn var igenvuxna. Han hade på sig en
brun kostym och svarta skor, han såg inte mycket ut för världen.
När han hade stigit på tåget igen, som nu fortsatte hela vägen
upp till Gällivare utan ett endaste stopp, så trängde han sig igenom
de trånga korridorerna till en tom kupé. Där inne skulle han få vara
ifred från de andra passagerarna, han skulle kunna sitta där och
läsa en bok och röka på sin pipa. När han precis har tänt sin pipa,
som för övrigt var en släktklenod som gått i arv i generationer, så
kommer det in en kvinna i kupén, hon har en röd kappa, och en röd
kjol, med svarta skor, hennes ansikte är runt och hon ser ut som en
riktig mormor. Hon sätter sig och börjar titta ut genom fönstret,
efter ett tag så börjar det rycka i hennes ansikte och hon säger 'Kan
du släcka pipan?, jag tål inte rök', hon hostar demonstrativt. Eskil
som absolut inte ville släcka sin pipa säger att om hon nu inte tålde
rök, så borde hon inte ha satts sig i en kupé för rökare. Han pekar
med pipan mot en skylt där det påvisas att det är rökning tillåten.
Hon hostar lite till och reser sig med en väldig fart och rusar ut ur
kupén.
Eskil fortsätter att läsa, men efter ett tag så kommer kvinnan
tillbaka. Hon ser ännu argare ut nu än vad hon gjorde när hon
lämnade kupén. Hon utbrister 'Jasså! Ni har inte gått än, och röker
gör ni fortfarande ser jag'. Eskil tittar över bokkanten med en
undrande blick och säger 'Varför skulle jag flytta på mig? Jag trivs
så bra här där jag kan röka min pipa och läsa min bok, dessutom så
är detta en rök kupé', han pekar på skylten igen. Hon svarar att han
borde flytta på sig för att hon kom hit först och att det är hennes
kupé. Nu ser Eskil ut som ett frågetecken, han lägger ned boken i
knät och frågar om hon är som hon ska i huvudet, för det första så
kom hon inte in i kupén först, och för det andra så tillhör denna
vagnen med tillhörande kupéer SJ, och alltså inte är hennes. Hon
blir upprörd och går ut ur kupén en andra gång. Eskil fortsätter att
läsa och röka som om ingenting hade hänt.
Efter någon minut så kommer kvinnan tillbaka, hon säger
ytterligare en gång 'Röker ni fortfarande?!', Eskil svarar ingenting
utan pekar på skylten, och fortsätter att röka. Då tar kvinnan upp en
tjock svart filterpenna och drar ett diagonalt sträck över skylten.
Hon säger 'Så!, nu är det inte tillåtet att röka längre, så nu får ni
allt ta och sluta!'. Eskil tappar hakan av förvåning och bara tittar
på henne, han höjer rösten och utbrister 'Men så där kan ni inte
göra förstår ni väl!, det är ju olagligt och oacceptabelt'. Eskil blir
förbannad och går därifrån.
När Eskil har letat runt halva tåget efter en ledig kupé så stöter
han på en konduktör, han berättar vad som hänt, och om den
hysteriska kvinnan. Konduktören bara skrattar och berättar att den
där kvinnan heter Agata, och hon är inte riktigt som man ska vara i
huvudet. Konduktören visar Eskil till en ledig rökkupé. Eskil sätter
sig och tänder sin pipa igen och börjar läsa sin bok. Han kikar ut
genom fönstret och tittar ut på det kala bergslandskapet, han har
inte sett ett enda hus på nästan en timma. Det verkar vara väldigt
öde, här skulle man inte vilja bli lämnad ensam, halvvägs till
Gällivare. Eskil har inte suttit stilla så länge innan Agata kommer
indundrandes och börjar skälla på honom, 'Jaså, sitter du här nu
igen och röker, att ni aldrig lär er, jag har ju sagt åt er att detta är
min kupé!'. Hon drar ned fönstret, griper tag i Eskils pipa och
slänger ut den. Eskil blir rosenrasande och ställer sig upp och
börjar skrika åt henne, han håller säkert på i tio minuter och
babblar på om hur galen hon är och hur mycket den där pipan var
värd, och för att inte tala om hur mycket den betydde för honom.
Agata bara fnyser och vänder sig om och går iväg helt oberörd.
Eskil sitter och skakar i cirka en kvart innan han kommer att tänka
på sin reservpipa som han alltid har liggandes i väskan ifall han
skulle av någon konstig anledning glömma sin vanliga pipa.
Eskil börjar nu vandra genom alla vagnarna för att försöka
komma fram till bagagevagnen, vägen är lång och det är mycket
folk i rörelse. Bagagevagnen är den sista vagnen på tåget, och
naturligtvis så låg hans kupé i den första av de 20 vagnarna som
sitter fasthakade på de två lok som driver dem framåt. Efter många
om och men så kommer han fram till vagnen, och till sin förfäran
så upptäcker han att den är avskild från de andra vagnarna, han
måste alltså göra ett litet hopp för att komma över till
bagagevagnen. När Eskil slutligen tagit sig mod nog för att hoppa
så gör han det, han känner hur han faller och faller, men då öppnar
han ögonen och märker att han faktiskt kom över och att han är
oskadd. Han går in i vagnen och börjar leta febrilt. Det är då han
hör ett klickande ljud, han skyndar sig till dörren och tittar ut
genom den lilla gluggen. Till sin förfäran så ser han att Agata står
där ute och försöker koppla loss vagnen från det övriga tåget. Han
försöker komma ut genom dörren, men den är låst, det var
antagligen det som var det klickande ljudet. Han hör hur Agata
pratar med sig själv, han uppfattar inte så mycket av vad hon säger
men en sak uppfattade han klart och tydligt, det var nästan som
hon ansträngde rösten lite till bara för att säga det så att han hörde.
Hon sa 'Så!, nu kan han i alla fall inte störa mig mer!', det är då
han känner hur vagnen börjar sakta ner, och han ser hur det övriga
tåget åker iväg från han. Han sätter sig ner på alla väskor och
tänker.
-Å herre gud! Varför gick jag inte av i Boden?!

Skriven av: Shogun