En måndagsmorgon

En måndagsmorgon

Långt in i Smålands djupaste skogar finns det ett rött hus som heter Bogård Norrgård. På husets norra gavel finns det ett fönster ca fyra m upp. Innanför detta fönster finns det ett rum med blå tapeter och snedtak på båda sidorna. Det första man ser när man kommer in igenom dörren till detta rum är den stora sängen under fönstret och de två bokhyllorna som står på varsin sida av denna träsäng.
I denna säng ligger det en helt vanlig måndagsmorgon en tjej och sover. Hennes täcke ligger i en knölig hög vid sängens fotända eftersom det är så varmt så att hon inte behöver det. Lite svårare är det dock att förklara varför en av hennes kuddar ligger på golvet, intrökad mellan sängen och en av bokhyllan, och att den andra kudden ligger någonstans mellan hennes fötter. Kuddens ställföreträdare har som vanligt blivit hennes händer som vilar tryggt under hennes högra kind.
Omkring 5.52 denna morgon stiger ett plötsligt ljud upp underifrån sängen.
-ZZZZZ,
Tjejen slår upp ögonen lagom till att brummandet slutar, men när det återvänder några sekunder senare suckar hon trött, slänger ner ena armen under sängen och drar i det första mjuka föremål hon får tag i.
Detta ”föremål” visar sig vara en svanstipp och tjejens svarta hund slutar snarka och går tjurigt ut igenom dörren.

Tjejen, som heter Nina, tittar med halvslutna ögon på armbandsuret och efter att ha forscerat en ca fem cm tjock mur av morgongrus från varje öga genom blinkning blir hon medveten om att mobiltelefonen kommer starta världens mest irriterande ljud om fem minuter.
Efter en kortare, och lättvunnen, överläggning med sig själv bestämmer hon sig för att ligga kvar dessa fem minuter och ”vila ögonen”. Detta uttryck kommer ifrån hennes pappa som alltid, när hon var liten, använde det när någon anklagade honom för att ha somnat framför Tv eller, Gud förbjude, mitt i godnattsagan. Då sa han alltid att han ”bara vilade ögonen”. Detta har hans enda dotter tagit fasta på och försöker numera vila sina ögon så ofta som möjligt, speciellt på morgonen när det är dags att gå upp.
Tillslut startar ändå det gälla pipandet från mobiltelefonen som ligger i den enda del av bokhyllorna som inte är täckt av böcker. Nina tar kvickt som katten upp mobiltelefonen för att så snart som möjligt få ett slut på lidandet hennes inneröra får utstå varje morgon. Självklart lyckats hon tappa telefonen i golvet eftersom de är i ett smått sovande tillstånd efter att ha blivit pressade under hennes huvud mer än halva natten.
När det eländiga ljudet väl stängts av är hon i alla fall vaken och har tagit sig ur sängen. Hon drar på sig den svarta kimonon som ligger slängd över det brunlaserade skrivbordet som står i jämte bokhyllan till höger om sängen. Därefter smyger hon ut genom dörren och börjar gå nerför trappan. Än så länge har ingen annan vaknat så hon hoppar över det tredje och fjärde trappsteget eftersom hon sedan gammalt vet att de båda knarrar.
Nedanför trappan finns ytterdörren och medan hon går förbi den så klappar hon i förbifarten hunden som har hittat en tryggare sovplats där hon får snarka hur mycket hon vill. Efter att ha klarat av även den andra trappan, (där hon hoppar över det andra och sjunde trappsteget) som ligger direkt under den första, så har hon inte många meter kvar till den välsignade morgonduschen.

När hon stått under den ångande vattenstrålen i minst en kvart och smörjt in både hud och hår i allt från solrosextrakt till havreprotein (självklart blandat med rent källvatten) så känner hon sig redo för att möta världen, fast det är måndag.
När hon dragit på sig kimonon för andra gången så går hon uppför trappan igen och in i köket. Där tar hon fram juice och yougurt ur kylskåpet, sedan öppnar hon den smutsiga skåpsluckan över kylskåpsdörren och tar fram ett paket flingor. Allt detta sätter hon på en bricka tillsammans med en tallrik och ett glas och sedan går hon ut på altanen på husets baksida. Efter att ha sagt God morgon till sina båda nyvakna föräldrar som sitter försjunkna i varsin tidningsdel så konstaterar hon än en gång att det inte kan finnas någonting på hela jorden som luktar godare än en svensk sommarmorgon. Det är en speciell lite söt doft som bara uppstår de tidiga varma mornarna då det är dagg i gräset.
Eftersom hennes föräldrar har roffat åt sig båda tidningsdelarna så sitter Nina och bläddrar i en Ikeakatalog medan hon äter upp sin yougurt och dricker sin juice. Därefter så diskuterar hon den kommande dagen med sina föräldrar, hon frågar om hennes mamma ska arbeta och i så fall hur länge och hon undrar om det är något som hon ska hjälpa sin pappa med när hon kommer hem. Efter en lång diskussion om huruvida hon ska hjälpa till med ensilaget när hon kommer hem eller inte går Nina upp till sitt rum för att göra sig i ordning. Då har klockan har hunnit bli 6.45.

När Nina kommer in i sitt rum så tar hon upp sin kudde från golvet och börjar bädda sängen som hennes pappa byggt åt henne. Hon avslutar med det blåa lapptäcket som hon sydde året innan och älskar. Därefter går hon fram till den stora vita garderoben direkt till höger innanför dörren. Där skjuter hon upp en av garderobsdörrarna för att välja en kjol från en av de många hyllorna som är fyllda av prydligt hopvikta kläder. Som alltid står hon några sekunder och förundras av de många par skor som står på garderobsgolvet, fast hon alltid har föredragit att gå barfota. Hon undrar var alla skor egentligen kommer ifrån.
Sedan går hon fram till sin byrå där hon hämtar ett linne och underkläder. När påklädningen väl är avklarad är det dags för henne att ta itu med det minst en decimeter för långa håret. Detta tar längre tid än påklädningen men efter många om och men är även det fixat i en någorlunda fin frisyr.

Efter det att hon har gått på toaletten så har klockan hunnit bli 7, då packar hon ner det hon inte kunde packa ner dagen innan i skolväska och så är hon klar för avfärd.
Det är bara det att det är ca 20 minuter tills hon ska ge sig iväg. Nina suckar tungt över att behöva vänta när hon inte kan gå och lägga sig igen men bestämmer sig för att läsa lite.
I hörnet till vänster om hennes säng står det en brun amerikansk gungstol. Där sätter hon sig nu och läser till tjugo över sju. Då går hon ner till sina föräldrar och säger - Hej då, sedan går ut till garaget för att hämta sin cykel. Eller ja, egentligen är det Ninas brors cykel men oftast är det hon som cyklar på den.
Efter att ha lett ut cykeln ur garaget så börjar hon med favoritmorgonsysslan, att cykla till bussen. Egentligen är det bara skönt när det är fint väder men eftersom det är det denna morgon så finns det inget härligare. Hon cyklar i lagom tempo så hon hinner känna doften av alla senblommande växterna i vägkanten men ändå känna vinden i håret. Den lilla kilometern ner till Bogårds missionshus, där hon går på bussen, tar slut alldeles för fort och nu är det bara att vänta.

Bussen brukar komma omkring halv åtta men innan dess kommer det två andra bussar förbi, en på väg till Eksjö och en på väg till Mariannelund. När bussen som är på väg mot Eksjö kommer så vinkar Nina åt Gittan och Mie som åker med den. Hon känner sig ganska ensam där hon står på missionshusets trappa eftersom hon fram till nu alltid har haft sällskap med sin kusin i väntan på bussen. Tyvärr har han just gått ut gymnasiet och Nina får stå själv och vänta.
Som tur är behöver hon inte vänta länge innan bussen kommer och hon stiger på. Hon är den första som går på denna bussen och hon sätter sig som vanligt på det tredje sätet framifrån på bussens vänstra sida. Där sitter hon och småpratar med busschauffören fram till nästa hållplats där Malin går på.
Som vanligt går Malin på sist och Nina skrattar år Davids dagliga grimas och sjuornas nervositet innan den bekanta Hej kompis-kommentaren kommer.
Nina och Malin sitter och kommenterar varandras nya kläder och pratar om vad de gjort i helgen på vägen in till stan. När bussen stannar vid Hultskolan hejar de på Cecilia som går på där. För en gång skull hamnar hon på en plats i närheten av de andra tjejerna och är snart invigd i diskussionen.
Tjejerna pratar om allt och ingenting hela vägen in till Eksjö, det enda som är likadant från dag till dag är att de försöker komma på så hemska adjektiv som möjligt när de åker förbi stans första rondell eftersom de allihop tycker att den är gräslig.
När Nina kommer fram till busshållplatsen i stan så går hon tillsammans med sina kompisar upp till skolan. Det första hon gör där är att slänga in jackan och böckerna till lektionerna efter lunch i skåpet. Sedan går hon tillsammans med Cecilia och Malin för att leta reda på Gittan och Ermina som antagligen sitter utanför 88.an där de ska ha handledning första lektionen.

Där hittar de också resterande del av tjejgänget och snart är de inne i en hetsig diskussion om helgen som tog slut alldeles för fort. Även diskussionen tar fort slut när Christina kommer springande, säger - God morgon och öppnar klassrumsdörren.

Skriven av: Nina