Publicerat
Kategori: Novell

En på miljonen

Jag låg med huvudet på Jimmys mage och väntade på att Henke skulle komma. Adde satt vid sin dator och spelade mp3:or. Jimmy smackade med sitt tuggummi och läste en serietidning. Jag var lagom uttråkad, vi skulle till Lilla Eken, det enda dansstället där vi kom in. Henke hade bil, så vi skulle åka med honom.
- Nej ska du med ut och röka, Manda? frågade Adde plötsligt. Jag reste mig direkt.
- Japp, sa jag direkt. Jimmy märkte knappt att jag reste mig. Vi gick ut på balkongen från hans rum. Det var så varmt ute än och ganska ljust. Adde tände ciggen, vi sa inget. Han verkade lite uttråkad han med.
- Åhh vad segt det här är! Ska vi verkligen dra? sa han. Jag log, sådär sa han alltid innan vi skulle iväg någonstans.
- Ja det klart, vad ska vi annars göra? sa jag. Då hörde jag en bil komma, musiken hördes också högt. Det var med all säkerhet Henke.
- Vi frågar Henke vad han tycker? sa Adde. Jag log bara, han körde in på tomten och stängde av. Sen öppnade han dörren och klev ur, han såg oss.
- Du, ska vi verkligen dra? frågade Adde.
- Ja, var inte sådär nu, sa han glatt.
- Där hör du, sa jag och gick in. – Jimpa, kom igen, nu drar vi, sa jag. Han tittade upp och la ifrån sig tidningen.
Jag gick ner först utan grabbarna, Addes familj satt i vardagsrummet.
- Nu drar vi till eken, sa jag.
- Jaha, vad kul. Hoppas det blir roligt, sa hans mamma. Jag nickade och log. Sen skyndade jag mig ut till Henke. Han satt i bilen med öppen dörr, jag passade på att sätta mig där fram.
- Tjenare tjejen, sa han glatt. Han verkade i alla fall vara på bra humör.
- Hej, sa jag. Han klappade mig lite på kinden och ändrade musiken. – De kommer snart, fortsatte jag.
- Vad är det med Adde? Är han grinig eller?
- Jag vet inte, han är väl uttråkad bara, precis som vi alltid är, sa jag. Han skrattade lite. Jag tittade på honom, han såg bra ut som vanligt. Ibland undrade jag varför vi gjorde slut.
- Vi ska väl dansa i alla fall? frågade han glatt. Jag nickade bara. Då kom Jimpa och Adde. De var så sega.
- Amanda, du sitter på fel plats, skojade Jimpa.

Resan till eken tog bara tjugo minuter, när vi kom fram så parkerade vi som vanligt. Det verkade vara mycket folk. Det satt stora affischer med kvällens band och det hördes musik ända ut.
- Vi ska väl ha oss en jävel innan vi går in, sa Jimpa och drog fram en plunta ur fickan. Jag var inte förvånad, men jag tog inget. Han och Adde tog, sen gick vi mot entrén.
Vi satte oss i den vanliga hörnan och kollade läget lite. Jag kände igen alla, så det var inget nytt alls. Nu var det fyra timmar dansband och samma stela människor som gjorde bort sig.
- Manda, hänger du med till baren? frågade Adde. Allt var ju roligare än att sitta still, så jag hängde med. Vi hälsade på nästan alla. Bartendern Gustav var kompis med min pappa, så han visste mycket väl vilka vi var.
- Nämen tjenare ungdomar, sa han glatt.
- Hallå där, sa Adde.
- Har du något att bjuda små stackars uttråkade ungdomar på? sa jag och log. Ibland funkade min charm. Han skrattade lite.
- Den alltid lika söta Amanda, sa han. Jag log. – Tyvärr, chefen är här. Men senare kanske, sa han. Jag tittade glatt på Adde.
- Okej, fyra öl, så länge då, sa Adde och tog upp pengar ur fickan. Gustav började fylla upp fyra glas. Jag såg mig omkring och fick syn på min beundrare, det var en envis kille som alltid hade gillat mig.
- Nej, nej, nej, sa jag och ville bli osynlig. Adde såg bakåt och förstod vad jag menade.
- Den lilla bondpojken, sa han. Jag suckade lite. Han var alltid så envis och ville dansa, trots att jag sa nej varje gång. Efter några sekunder så knackade det på min axel. Jag vände mig om.
- Hej Amanda, sa han och log.
- Hej Klas, sa jag och log. Han tittade på mig och såg lycklig ut. – Jag vill inte dansa idag heller, sa jag. Han nickade lite bara.
- Mår du bra? fortsatte han. Jag nickade bara. – Vad bra, jag med. Då sträckte Adde fram en öl framför näsan på mig. Jag tog den.
- Måste gå, sa jag. Adde gav mig ett till glas, så vi bar två var bort till de andra. Klas såg som vanligt lite besviken ut. Varför kunde han inte bara ta ett enkelt nej, han var verkligen envis. Henke och Jimpa hade fått tag i ett bord i ett hörn, så vi satte oss där. Vi hade bra koll mot dansgolvet där.
- Åh vad jobbig han är, sa jag och satte mig ner bredvid Henke och ställde fram ett ölglas.
- Vem då? Klas? Jag nickade bara och suckade lite. De log och visste precis hur han var. Henke kramade om mig lite. Jag tog en klunk öl, den var kall och god. Vi satt och tittade på allt folk som gjorde bort sig på dansgolvet.
Efter ett tag var det dags att ta första dansen, den tog jag med Henke. Vi brukade alltid göra det, istället för att bara sitta o glo. Adde och Jimpa ville bara bli fulla, så de drack mycket och fort. Efter att ha dansat länge så var jag alldeles trött och törstig. Jag och Henke gick direkt till baren och köpte öl. Vi brukade turas om att bjuda, först var det Adde, nu Henke, sen Jimpa och till sist jag. Men Adde och Jimpa köpte alltid mycket mer. Detta gjorde vi bara varje fredag och lördag. Annars skulle vi bli ruinerade.
- Fyra öl, sa Henke till Gustav.
- Kan du komma till oss med fyra drinkar sen när chefen har gått? frågade jag tyst. Gustav nickade lite bara och log. Det var kvällens höjdpunkt, gratis sprit.
Sen satte vi oss vid bordet igen. Jimpa och Adde verkade lagom berusade. Vi satt och snackade ganska länge, sen fick jag en dans med en ganska full Jimmy. Han bara snurrade och snurrade, tills han började må illa.
Klockan ett stängde de, bandet plockade ihop sina grejer och försvann till baren. Vi hade äntligen fått våra gratisdrinkar och satt och smuttade på dem. Det var nästan tomt med folk just då, alla hade gått hem.

Det gick en vecka till, det var fredag igen. Jag hade jobbat i hårsalongen som vanligt. Lite ödsligt, men som tur var hade jag ju tre killkompisar som ofta ville klippa sig. På fredags eftermiddagen tittade Henke in, han log så att jag nästan blev bländad av hans vita och charmiga leende.
- Hej, sa han och satte sig ner i en tom stol. Jag var själv i salongen, eftersom det var så dött ändå. Jag gick fram dit, han såg på mig i spegeln. – Hur har dagen varit? frågade han.
- Jodå bra, sa jag och satte på honom ett skynke. – Din då? Mycket trasiga bilar? sa jag leende.
- Ja, alltid, sa han leende. Jag drog händerna genom hans hår, det var blont och mjukt. Jag älskade hans hår, det var lite halvlångt och passade honom så bra. Han jobbade som bil mekaniker på andra sidan vägen, så vi träffades alltid på lunchen vid grillen. Jag började blöta hans hår med vattenflaskan. Jag visste ju hur han ville ha det. På kvällen skulle vi åka en bit längre för att gå på ett annat uteställe.
- Du vill inte färga håret då? skojade jag. Fast det ville inte jag, jag älskade hans blonda hår.
- Vadå, gillar du det inte? sa han och log. Jag nickade bara och började kamma det lite. Så tog jag upp saxen. – Är inte din moster här? frågade han. Jag skakade på huvudet.
- Nej jag får stänga idag, hon skulle iväg över helgen, sa jag. Då plingade dörren till, jag såg i spegeln. Det var Jimpa. Han såg trött ut.
- Tjena! sa han och gick och satte sig i stolen bredvid Henke.
- Hej, sa vi samtidigt. Han såg alldeles matt ut. – Vad är det med dig då? Är du sjuk? frågade jag.
- Jag är så jävla trött, jag vet inte om jag orkar gå med ikväll, sa han och drog bak håret. Jimpa var känd som den trötta av oss, men han sa alltid så varje fredag, sen hängde han med ändå för att det inte fanns något annat att göra. Så vi lyssnade inte så mycket på vad han sa.
- Jimpa, ryck upp dig. Det är ju helg, sa Henke. Han nickade lite och suckade.
- Akta så jag inte klipper till dig, sa jag och klippte med saxen i luften. Han log lite.
- Jag går och köper nåt att äta, ska ni ha nåt? frågade han och reste sig. Jag skakade på huvudet, Henke sa nej. Jimpa gick ut.
- Muntergöken själv, sa jag leende.
- Du vet hur han är, sa han bara. Jag nickade och koncentrerade mig på klippningen. Henke brukade bli nöjd. – Har Adde hört av sig idag? frågade han.
- Nej, men han dräller väl in här han också snart, sa jag och tittade på väggklockan. Alla affärer utom grillen stängde samtidigt, Adde jobbade på posten, som låg precis bakom salongen.
- Vem ska vi ses hos sen då? fortsatte han.
- Jag vet inte, jag är ju ensam till klockan sju, sa jag. Han nickade.
Mycket riktigt så kom Adde in två minuter över fem, han var däremot lite gladare än Jimpa. Henke var klar och väldigt snygg. Medan jag räknade kassan och höll på så satt grabbarna och snackade.
- Vill ni äta hos mig? frågade jag plötsligt. De såg på mig, Jimpa hade ju redan ätit, så han svarade inte.
- Middag hos Manda, gärna, sa Henke.
- Okej, sa Adde.
- När ska vi dra dit då? frågade Jimpa och snurrade i stolen.
- Vi kan väl åka vid halv åtta, sa Henke. Jag sa inget, utan lät de bestämma.

Killarna fick fixa mat i mitt kök, medan jag satt vid köksbordet och försökte sminka mig. Jimpa satt och undersökte mina sminkprylar och verkade väldigt intresserad av någon underlig anledning. Han öppnade allting och tittade.
- Jimpa, ska du pröva det där eller? frågade Adde och skrattade.
- Du det luktar bränt, sa han tillbaka och log. Jag log, de var som små barn när de tjafsade.
- Det luktar gott, sa jag. Då tittade de på mig och log.
- Bra, det ska bli gott också, sa Henke som var mästaren i mat. Han hade pluggat till kock, men sen fanns det inga matställen han kunde jobba på, så då fick han bli bil mek istället.
- Vad är det här till för? frågade Jimpa och höll upp min ögonfransböjare. Då kom Adde och la sig i också.
- Pucko, det är ju en sånhär, sa han och tog den och började fippla med den i ögat.
- Precis, sa jag och log.
- Kolla, killen med kollen, sa Henke.
- Jaja, sa Jimpa och tog den igen. Adde tittade länge på mig, jag höll på med kajalen runt ögat.
- Kittlas inte det där? frågade han.
- Näe, sa jag bara.
- Dåså mina vänner, tror jag det är klart.

När vi kom till dansstället så var det ganska mycket folk, men in kom vi. Det var ganska bra drag där. Vi såg två tjejer som bodde i grannhålan, de brukade tyvärr dyka upp här och var. De var lite småkära i Henke. Vi tyckte att de var jobbiga, eller som Jimpa alltid sa: ”Nu kommer våra fästingar”. De var omöjliga att göra sig av med, då fick man åka därifrån i så fall.
- Vi ser till att bli riktigt fulla, så ignorerar vi de, sa Jimpa. Jag log. Det hade ju aldrig funkat, men det var väl värt ett försök.
- Vi satt vid ett bord och tittade på fulla folk som dansade och gjorde bort sig.
- Näe vad säger du gumman, ska vi ta en svängom? frågade Henke. Jag log och drack ur glaset. Sen gick vi mot det trånga dansgolvet. Vi dansade ett tag, sen var det dags för lite skvaller och dricka med de andra. Vi fick vara ifred i typ tio minuter, sen kom ”fästingarna” Eller Jessica och Malin som de hette.
- Hej på er, sa Malin. Det vara bara Jimpa som hälsade. – Henke, vill du dansa? frågade hon igen.
- Nej tack, jag har precis dansat, sa han och log. Jag reste mig för att gå till baren, jag orkade inte med de, så fick jag Adde efter mig nästan direkt.
- Jaså, du med? sa jag bara och log. Han nickade. Vi hittade två tomma stolar vid baren, där vi satte oss ett tag. Bartendern Ola kom fram.
- Hej på er, sa han glatt. Jag tittade på Adde.
- Ja, jag vill ha en stor stark, sa han och såg på Ola och sen på mig.
- Och jag tar ett glas vitt vin, sa jag. Han nickade och gick iväg. Adde började ta upp pengar. – Det är så bra att känna tre killar, man behöver aldrig betala, sa jag glatt.
- Klart du inte ska betala, du är ju tjej, sa han och log. Han var så snäll jämt. Jag klappade honom på kinden.
- Åh vad go du är, sa jag och skrattade till. Våra glas kom in, Adde lämnade pengar.
- Skål snygging, sa han och höjde glaset. Jag log och gjorde detsamma.
Vi satt kvar där och pratade ett tag, jag såg att brudarna hade satt sig ner hos Henke och Jimpa.
- Kolla, nu blir väl Jimpa vansinnig, sa jag och log. Adde tittade bak.
- Oj då, ja. Men i värsta fall kommer han väl hit, sa han leende. Jag nickade och tog en klunk vin. En kvart senare så satt vi fortfarande kvar, Jimpa kom fram.
- Lämnar du stackars Henke ensam med de där två? sa jag.
- Ja, men han klarar sig nog, sa Jimpa och beställde en öl han med.

Några öl senare och några hundringar fattigare så var alla lagom fulla. Henke var som vanligt nykter, eftersom han var chaufför. Han hade lyckats dumpa brudarna också. Så vi åkte hem.
- Taxi Henke, till er tjänst, skojade Henke när han släppte av Jimmy först, sen Adde. Till sist på tur var mitt hus. Det såg mörkt ut, ingen verkade vara hemma. Henke stängde av bilen.
- Är ingen hemma? frågade han och tittade mot huset.
- Jag vet inte. Vill du följa med in? frågade jag leende. Han såg länge på mig och log.
- Vill du det, så gör jag det, sa han. Jag log och öppnade bildörren.

I mitt rum var det mörkt, så jag fumlade i mörkret bort till fönstret och tände lampan där. Henke hade redan satt sig på sängen och börjat gosa med min kisse Tussen. Jag gick också bort och satte mig. Klockan var kvart över ett på natten, jag var inte så trött. Jag kom på att jag kunde ringa och höra var mamma och pappa var. Jag satte mig ner vid skrivbordet och ringde, samtidigt som jag satt och tittade på Henke. Han gosade med katten och såg så fin ut.
- Hallå, svarade mamma med skratt på rösten.
- Hej! sa jag glatt. – Var är ni?
- Hej gumman, vi är nere på campingen med Jimmys föräldrar, sa hon. Det var ett himla liv i bakgrunden, så jag antog att de hade kul. – Är du hemma?
- Ja, jag kom precis hem. Henke är här och håller mig sällskap, sa jag. Då tittade han upp och nickade mot mig.
- Vad bra, ja vi kommer väl snart tror jag. Är Tussen inne?
- Ja, han ligger på min säng, sa jag.
- Vad bra, då ses vi sen då.
- Japp, hej då, sa jag och la på. Jag satt kvar ett tag, sen satte jag på radion.
- Kom, sa Henke.
- Du gosar ju bara med katten, skojade jag.
- Ja, för att du inte är här ja, kom nu, sa han. Jag log och gick bort till honom. Jag lyfte upp Tussen och höll honom i famnen, han var så slö så han rörde sig inte. Jag la ner honom i soffan istället och sen gick jag tillbaka till Henke. Jag la mig ner och kände mig lite slö, men ändå inte trött.
- Hallå där, är du oartig mot din gäst? skojade Henke.
- Du är väl ingen gäst, du är ju bara… du, sa jag och skrattade till lite. Han la sig ner på mage, så vi hade ögonkontakt. Jag rörde hans hår lite, det kändes konstigt att ligga där med honom. – Kommer du ihåg när vi låg här för fyra år sen, nykära och allt var så bra, sa jag och tänkte tillbaka. Han log och nickade.
- Ja, det tänker jag ofta på, sa han. Det var lite överraskande att höra.
- Jaså, gör du? Jag trodde inte att killar kom ihåg sånt. Han såg bara glad ut. – Men du är ju inte som andra killar, sa jag igen.
- Åh tack. Han tog lite av mitt hår mellan fingrarna. Vi tittade länge på varandra, ingen sa något. Jag kände att något skulle hända. Och så bara hände det, han kysste mig. Det kändes precis som förut, det var skönt.
- Oj, sa jag leende.
- Oj, sa han. Jag smekte honom i nacken med ena handen, men vi sa inget. Det var bara blickar, jag visste inte vad han menade med kyssen. Kort därefter fortsatte vi, ganska länge. Jag hoppades att det kunde vara en nytändning, jag tyckte verkligen mycket om Henke.

Nästa dag vaknade jag vid tolv, Henke låg bredvid mig. Vi hade inte gjort något, bara haft det mysigt. Vi var tillsammans igen och det kändes bra. Han sov, jag pussade honom på kinden sen gick jag upp. Jag hade inte hört när mamma och pappa kom in, så de måste ha varit tysta eller så sov jag så hårt. Jag gick ut och hörde ingen, jag gick ner i den knarrande trappan. Det var ingen inne, då såg jag att de satt på terrassen, Tussen låg i soffan och sträckte ut sig. Det var soligt ute, men de satt under markisen.
- Nämen hej, sa mamma glatt.
- Hej, sa jag och satte mig, Jag var så glad över min och Henkes återförening.
- Så Henke är här? sa mamma som hade identifierat hans bil. Jag nickade bara.
- När kom ni hem då? frågade jag bara för att byta ämne. De såg på varandra.
- Halv fyra tror jag, sa pappa och tittade upp från tidningen. Jag nickade. – Ni då? Vart var ni förresten? fortsatte han.
- Vi var i Bergsjö, vi kom väl hem vid ett. De stänger ju så satans tidigt överallt, sa jag. De nickade. – Men det var drag på campingen?
- Ja, herregud, sa mamma och skrattade till. Jag log. Det ringde. Jag svarade.
- Manda!
- Tja, sa Adde glatt.
- Hej, sa jag och reste mig. Jag gick in till Tussen och satte mig där för att prata ostört.
- Vad händer? frågade han. Jag log.
- Vaknade precis, vad gör du då?
- Har precis duschat, vet du var Henke är? Han svarar inte hemma eller på mobilen. Jag log lite bara, vad skulle jag säga.
- Ingen aning, sa jag bara. Han suckade bara.
- Ska vi hitta på något?

Jag och Henke stod och kysstes vid hans bil, han skulle åka hem och duscha och byta kläder. Så skulle vi ses senare.
- Så Adde misstänkte inget? Jag skakade på huvudet och kittlade honom i nacken. – Jag kör ju förbi hans hus, han kommer ju se att jag har varit här, sa han. Jag log. Det kändes kul att hålla det hemligt.
- Vad gör det då? sa jag. Han ryckte på axlarna. – Kom hit sen när du är klar, Adde kommer väl snart, sa jag. Han nickade.
Han åkte, jag satte mig på trappan och tittade efter honom. Jag var nykär igen, det var underbart. Det värsta var att Henke hade så mycket tjejer efter sig, fast han var inte intresserad. Men det störde mig lite ändå. Jag reste mig för att gå in och kolla till getterna, men de var utsläppta i hagen. Pappa höll på med traktorn, mamma såg jag inte till. Ganska snart efter så körde en stor bil in, det var Addes amerikanare, öppen så jag hörde musiken.
- Tja gullet, skrek han. Jag gick fram, den var så fin.
- Fin bil, så den är äntligen klar? sa jag. Han och grabbarna hade jobbat på den i flera månader.
- Hoppa in, sa han. Jag öppnade och satte mig ner. Det var sköna säten. Han sänkte volymen på stereon. – Schysst va? sa han leende. Jag nickade bara.
- Nu kan du glida och ragga brudar överallt, sa jag. Han nickade.
- Jag vet, sa han kaxigt. - Where to miss? Jag log.

Vi gled omkring lite här och där, ner till campingen och runt lite. Då kom jag ju på att Henke skulle ha kommit. Jag kunde ju inte säga något om det, eftersom jag hade sagt till Adde att jag inte hade hört av Henke.
- Nu drar vi till mig, sa jag lite diskret.
Mycket riktigt så stod Henke där och lutade sig mot sin bil när vi kom. Han var så fin, nu fick det räcka med en kram så länge.
- Så den rullar, trevligt att se, sa Henke och kom fram.
- Ja, så jävla skönt att äntligen ha en kärra, sa Adde lyckligt. Jag hoppade ur och gick bort till Henke.
- Hej snygging, sa jag och kramade om honom. Han gjorde detsamma. Adde märkte ingenting konstigt alls, han var så inne i sin bil.

Vi segade oss igenom dagen, vi solade, badade och åkte omkring i Addes älskade bil. Han ringde Jimmy och erbjöd sig att hämta honom till campingen, men han var så seg så han orkade inte. Det var så typiskt honom.
På eftermiddagen satt vi hemma hos Adde och slöade. Han surfade och spelade musik från datorn, medan jag och Henke låg på varsin ände av hans säng. Vi låg mest och bara tittade på varandra, Adde satt med ryggen mot oss, så vi kunde ju göra vad som helst. Henke vinkade dit mig, jag satte mig försiktigt upp och hoppade närmare honom. Vi kysstes några gånger, sen satte jag mig tillrätta igen.
- Jaha... sa Adde och vände sig om. – Hur länge har ni varit ihop då? Jag förstod inte vad han menade, så jag tittade bara på honom och sen på Adde.
- Vadå ihop? sa Henke.
- Jag såg er, det speglas i datorn, sa han leende. Vi var avslöjade. Jag rodnade nog lite. Adde väntade på svar. – Och varför har ni inte berättat för mig? sa han glatt. Jag flyttade närmare Henke igen, nu behövde vi inte smyga för honom.
- Jag sov över hos Manda, så vi blev ihop i natt, sa han och såg på mig.
- Jaha ja, myspys, sa han. – Vet Jimpa?
- Nej, bara du vet, sa Henke.
- Mina föräldrar var väldigt skumma i morse, de såg din bil, sa jag till Henke.
- Var han hos dig? sa Adde. Jag nickade. – Manda! sa han. Han var glad hela tiden.

Henke hade fått reda på att det var en privat fest cirka två mil från oss, så vi alla åkte utom Jimmy, han hade ingen lust. Adde ville åka i sin nya fina bil, så vi tog två bilar.
Vi åkte till hålan som hette Hovtorp, den var ungefär lika stor som våran. Henke visste vart det låg, han kände tydligen de som hade den. När vi stannade så var det ett himla liv, utanför stod killar och jämförde sina bilar. Det var så typiskt killarna här på landet. Henke var den populära av oss, så han kände folk i lite andra hålor. Jag höll mig nära honom och kramade hårt hans hand. Nu skulle alla få se att vi var tillsammans igen. Många som var där kände jag igen från skoltiden. Henke pratade med nästan alla innan vi äntligen kom in i huset. Där drällde det var folk överallt, många kände jag igen även där. Det var ingen som jag direkt hade längtat efter att prata med, jag hade ju mina grabbar. Jag fick en öl som Adde hade hittat, den var oöppnad. Jag satte mig ner med honom, medan Henke sprang runt och hälsade på alla. Jag kände mig lite bortglömd, jag bara satt och tittade på honom.
- Jag valde fel kille av er tre, skojade jag och såg på Adde. Han log och nickade lite.
- Du kan ju alltid byta, sa han. Jag undrade vad han menade med det, men han skojade säkert bara. Jag tittade mig omkring, men jag såg bara massa larviga fjortisbrudar. Det var ingen rolig fest.
- Det är ju bara ungar här, sa jag.
- Ja, vad tror du det här är då? sa han och höll upp ölburken. Det var bara folköl.
- Suck, sa jag och ställde bort den innan jag öppnat den. Adde drack lite, men grimaserade mest. Den var säkert varm också. Då såg jag att Henke var på väg mot oss, han hade också hittat en burk öl.
- Och hur roligt har ni? frågade han.
- Henke, det här suger ju. Vi kan ju inte stanna här, sa Adde. Henke såg orolig ut.
- Jaså, har du något bättre ställe att vara på då? frågade han. Han skakade bara på huvudet. – Älskling, sa han och kramade om mig. Jag kramade honom tillbaka.
- Det är tråkigt, sa jag.
- Jaså, sa han och tittade på mig länge, så kysste han mig några gånger. Och då kändes det genast bättre. – Vad vill du göra då?
- Vet inte, åka hem till mig och mysa, sa jag leende. Han såg glad ut åt det.
- Ingen dum idé. Ska vi dra då? frågade han. Jag nickade bara.

I bilen på vägen hem så fick jag dåligt samvete att jag hade dragit iväg honom från festen som han hade bjudit med oss på. Vi körde in hos Adde också, för att säga hej då. Klockan var halv tio.
- Men vi ses väl i morgon? sa jag.
- Ja risken finns, sa han leende och lutade sig ner mot min dörr när han pratade. Jag klappade honom på kinden lite. – God natt, sa jag.
- God natt på er, sa han.
- Bye bye, sa Henke och vinkade lite. Adde backade och vinkade. Vi backade ut och körde mot mitt hus.

Vi låg i min säng och lyssnade på musik och pratade mellan hånglet.
- Men du är inte arg på mig då, för att jag ville dra hem?
- Nej, det är helt lugnt. Det var ju rätt segt där, sa han. Jag nickade lite.
- Fjortisfest var det, sa jag. Han log. Då kom jag att tänka på stackars Jimmy. Jag tog telefonen och slog hans nummer. Henke la sig på rygg och tittade i taket.
- Hallå, svarade han med knagglig röst.
- Hej, sa jag.
- Tjena, sa han och harklade sig lite. – Är ni redan hemma?
- Ja, det där var ingen vidare fest, sa jag.
- Nähä, okej. Vad gör ni nu då?
- Ja, Adde är hemma och Henke är här. Vad gör du då? sa jag.
- Jag gör inget speciellt, sitter vid datorn, sa han. Han lät lite trött.
- Ska vi hitta på något i morgon då? Gå ut i skogen kanske, med getterna? frågade jag. Henke stirrade på mig som om jag vore galen. Jag log bara.
- Javisst, det kan vi väl göra. Ska jag komma bort till dig då?

Nästa dag åt jag och Henke frukost medan vi väntade på att Jimmy skulle komma. Vi skulle gå ut och gå.
- Ska du åka bort till Adde eller? frågade jag.
- Jag kanske gör det, så han inte tvättar bort sin kära bil, sa han. Jag skrattade. Ända sen han fick sin bil så hade han tvättat den hela tiden, han var verkligen rädd om den.
Jag tittade ut mot hagen, där våra djur gick omkring. Vi hade en del djur, jag hade katten Tussen och geten Åke. Jimmy hade också en get, han hade Åkes syster Greta. Mina föräldrar var bästa kompisar med Jimmys föräldrar, så vi gav bort en get till dem. Jimmy och jag brukade gå ut i skogen med de, det tyckte de om. Henke hade bara en hund som hette Jackson.
- Jag kanske kan sova hos dig i natt, så får jag närmare till jobbet i morgon? sa jag.
- Jadå, det får du mer än gärna, sa han och log. Jag nickade glatt.

Sen gick jag och Jimmy iväg, det var varmt men ändå ganska behagligt i skogen. Getterna var ivriga, men sen stannade de nästan överallt för att äta. Så vi stod stilla mycket och bara snackade.
Vi kom ut på tomten där ett tomt hus stod. Det var till salu, men ingen hade flyttat in.
- När ska de flytta in här då? frågade Jimmy.
- Ja, det kan man undra. Det är väl ingen som flyttar hut frivilligt precis, sa jag leende. Det var ett stort fint hus, ungefär lika stort som vårt, med stor hage och mycket mark.

Del 2
Det gick några veckor, jag var nere på jobbet och hade inte så mycket att göra. Jag lyssnade på musik och bläddrade i några tidningar. Då hörde jag dörren knarra, så jag tittade upp. In kom en mörkhårig, söt kille i min ålder.
- Hej! sa han glatt. Jag la undan tidningarna.
- Hej, sa jag och log lite. Han tittade sig omkring.
- Har du tid att klippa mig? frågade han.
- Javisst, absolut. Varsågod, sa jag och pekade mot stolen. Honom hade jag aldrig sett förut, han var väldigt söt. Jag kunde inte sluta titta. Han satte sig, jag gjorde i ordning allt och frågade hur han ville ha det. Hans frisyr påminde om Henkes.
Jag började pilla i hans hår, det var mjukt och fint. Han ville bara att jag skulle jämna till det lite. Jag var så nyfiken på vem han var, så jag frågade.
- Jag har inte sett dig här förut, är du nyinflyttad?
- Ja, det är jag faktiskt. Jag har köpt enplans villan som var till salu där borta, sa han. Jag blev glatt överraskad, det var huset som låg bakom skogen från mig.
- Jaha, okej. Jag bor precis på granntomten där, bakom skogen, sa jag.
- Jaså, kul. Granne med frisören, sa han leende. – Vad heter en så söt tjej som du då? Jag log och kände mig lite generad.
- Amanda, du då?
- Niklas, sa han.
Efter en stund så såg jag att Henke kom in, det var nog dags för lunch.
- Tja, sa han.
- Hej, sa jag. Då såg han Niklas, han kände inte igen honom.
- Har du tid med lunch?
- Om tio minuter, sa jag. Han nickade. – Jag kommer ut. Han nickade igen och gick ut.
- Din kille? frågade han leende. Jag sa inget utan log bara.

Lite senare mötte jag Henke vid grillen, det var bara han och jag där. Adde brukade komma ibland. Henke vad väldigt nyfiken på vem Niklas var.
- Jag har aldrig sett honom förut, vem är det?
- Han har nyligen flyttat hit, sa jag. Men jag visste ju inte heller så mycket om honom, mer än att han hette Niklas.
- Är han från Stockholm eller? frågade han och verkade lite sur. Jag tyckte att han var larvig.
- Ja, jag tror det, sa jag. Han nickade lite. Då såg jag att Adde kom också.
- Tjenare, sa han bara och gick direkt till luckan och tog sin vanliga lunch. Henke verkade vara lite nere. Då kom Niklas ut från affären mittemot och fångade mitt intresse. Han bar på en kasse, som han verkade bära ganska lätt mot sin silverfärgade Volvo.
- Vem är det där? frågade Adde. Henke sa inget.
- Han är ny här, Niklas heter han. Adde såg förvånat på mig. – Han var inne och klippte sig hos mig, sa jag igen. Han nickade.
- Rik jävel om han har en sån snygg bil, sa han. Det var så typiskt hur killarna reagerade på något eller någon ny. Adde fick sin mat, sen satt vi där och åt. Henke verkade lite sur, eller irriterad, så han pratade inte med mig. När Niklas körde ut på vägen så vinkade han åt mig, det var inte populärt. Jag höjde bara handen lite, jag visste vad Henke tyckte.
- Är det din nya kompis? frågade Adde.
- Sluta larva er, han är ny här och kanske vill ha lite bekanta, sa jag.
- Bekanta, den där killen lär nog vilja lite mer än så, sa Henke.
- Lägg av nu för fan, sa jag och blev förbannad. Men jag visste vad de höll på med, de ville bara beskydda mig, så var det alltid. Jag var deras lilla ängel som ingen fick skada eller ens beröra.

Jag fick sluta redan vid fyra, men då tog jag cykeln hem direkt, utan att stanna hos Henke. Det var bara jobbigt när han var så sur och misstänksam. Sen tog jag en promenad i skogen själv.
När jag kom tillbaka så satt Henke med sin hund på trappan, jag såg pappa i ladan.
- Tjena, sa han.
- Hej, sa jag och satte mig bredvid honom.
- Skön promenad? Jag nickade. Jackson låg helt utmattad framför Henke. Det var varmt ute. – Jag vill be om ursäkt för att jag var så konstig förut, sa han. Jag sa inget, utan tog hans hand.
- Sluta vara så svartsjuk bara, sa jag. – Han är ny här och ville ju bara…
- Jag vet, det är okej, sa han. Jag nickade och hoppades att han menade det också. Jag lutade mig emot honom. Då knarrade dörren, vi såg bak. Det var mamma.
- Där är du ja, kan inte ni åka ner till affären innan de stänger?
- Javisst, vad ska du ha? frågade jag.
- Bakpulver och mjöl, jag tänkte baka, sa hon. Jag nickade lite bara. Hon sträckte fram en femtiolapp. Jag tog den, så reste jag mig upp. Vi gick till Henkes bil, Jackson hoppade in i bakluckan.
När vi kom ner till affären så vad där ganska öde och lugnt.
- Var håller Jimmy hus då? Jag har inte sett honom på hela dagen, det är väldigt ovanligt, skojade jag.
- Han gick hem tidigt från jobbet, han mådde dåligt, sa Henke.
- Jaha, det var inte bra. Ska vi lämna lite godis till honom?
- Ja kanske det, sa han och skrattade lite.
Vi åkte direkt hem sen och lämnade varorna till mamma, sen åkte vi ner till Henkes jobb.
Han mekade med någon gammal bil, medan jag satt och sjöng med till radion. Jag hade väl inte jättekul precis. Jag tittade ut genom fönstret och efter en liten stund såg jag en silvergrå Volvo, det var nog Niklas. Jag var tvungen att hitta på något för Henke. Han låg under en bil, så jag såg bara fötterna på honom.
- Du, jag går och köper en cola, sa jag.
- Okej, hördes det. Jag skyndade mig ut, innan han hann in i affären. Han såg mig när han stängde av bilen.
- Frisören, sa han bara. Jag log och gick fram.
- Hej, hur är det? Trivs du bra i huset? frågade jag.
- Ja, det är jättebra, sa han. - Lite ensamt kanske, men det går bra. Jag log. – Är du här med grabbarna? frågade han och tittade sig lite omkring, men han såg ingen.
- Henke ligger under en bil där inne, sa jag och nickade bakåt med huvudet. Han nickade lite.
- Har du lust att hänga med hem på lite middag? frågade han leende. Det var smickrande, men jag hade ju Henke. Hur skulle jag göra med det? Jag ville ju, samtidigt som Henke och grabbarna troligtvis skulle bli sura.
- Jag borde ju inte… egentligen, sa jag.
- Men, sa han. Jag tittade mig omkring lite, sen nickade jag bara.
- Okej, varför inte.

Inne i huset var det större än jag trodde, han hade inrett det riktigt modernt och snyggt, trots att det var så gammalt.
- Vad fint du har det, sa jag imponerat.
- Tycker du, tack, sa han och kom snabbt fram med ett glas vin i handen som han gav mig. Jag tackade och smuttade lite på det. Han gick in och satte på stereon. Sen satte han sig i soffan. – Kom och sätt dig, sa han. Jag gick försiktigt in och satte mig. Vi satt och småpratade, jag fick veta allt om honom.
- Jag heter Niklas Andersson, är tjugoåtta år, har bott i Stockholm hela mitt liv. Jag har en mamma och en pappa, samt två små systrar. För fem år sedan startade jag och en kompis en egen firma, som han senare lämnade. Så jag driver ett Internet företag själv, sa han. Det var mycket information att ta in.
- Oj, sa jag bara. Han skrattade till.

- Så nu vet du allt om mig. Då såg jag att en katt kom gående, det var en unge.
- Nämen åh, utbrast jag som älskade katter. Han såg den också. Den var alldeles lurvig och tigerrandig.
- Lilla skorpan, sa han. Kissen kom emot mig och hoppade upp. Den var så liten och söt.
- Har du fler eller? frågade jag och började stryka den lilla krabaten.
- Jag fick kattungar samtidigt som jag flyttade in här, hon fick tre stycken. Känner du någon som vill ha de, så säg till. Jag kan inte ha de, det räcker med den stora kissen för mig, sa han.
- Jag har ju tyvärr redan en stor kisse jag med, så jag tror inte att jag kan ta några. Men så underbart söt, sa jag.
- Jaha okej, sa han. Jag blev ju självklart sugen på att ha en liten unge också, men Tussen skulle nog inte gå med på att få en kattkompis, han var väldigt svartsjuk av sig.

Vi satt och drack vin länge, han tände en brasa och vi hade det trevligt. Kattungarna låg mellan oss och sov, det var helt underbart. Min mobil var på vibratorn och den hade vibrerat massa gånger under kvällen. Det var troligtvis Henke som undrade var jag var.
Vid halv elva, så började jag gå hem, han följde med genom skogen. Vi var lite halvfulla och nästan snubblade på alla kvistar och rötter. När jag såg mitt hus, så sa vi hej då med en lång kram. Det lös på verandan, jag skyndade mig. Då såg jag billjus tändas, jag tittade dit. Det var Henkes bil, han stängde av. Jag gick dit och klev in bredvid honom.
- Nämen hej, vad gör du här ute? frågade jag.
- Du var liksom inte hemma, sa han och verkade arg.
- Nej jag var hos…
- Niklas, ja, sa han. – Jag såg er. Jag sa inget.
- Henke, du behöver inte vara orolig, jag är hans vän, det är allt, sa jag. Han såg på mig med bitter min.
- Du är med honom mer än någon av oss, sa han och tog min hand. Jag kramade den hårt.
- Han är ingenting emot dig, sa jag leende. Han log och kysste mig. Jag var glad att han inte var så långsint. - Ska du sova över då?

Nästa morgon satt jag på jobbet och drack kaffe som vanligt. Min moster var där och klippte sina stammisar. Jag svarade i telefonen bara. Jag tittade ut genom fönstren, det var tråkigt väder. Jag såg in på macken där Henke och Jimmy jobbade, jag såg ingen som rörde sig. Men det var snart lunch, då skulle vi samlas vi grillen. Då öppnades dörren, jag tittade dit. Det var Niklas.
- Hej min sköna, tack för i går, sa han och drog fram en blombukett bakom ryggen. Jag log stort.
- Oj! sa jag. Min moster tittade bak och log stort. Han gav mig den, jag blev alldeles bubblig i kroppen. – Tack, vad fina, sa jag.
- Allt väl med dig? frågade han.
- Ja, nu är det jättebra, sa jag och log.
- Jag tänkte bjuda dig på lunch, går det för sig? sa han och tittade på både mig och min moster.
- Det går väl för sig, svarade hon. Utan att ens tänka på vad Henke och grabbarna skulle säga, så tackade jag ja. Vi åkte iväg i hans bil, han hade köpt mat på ICA, så vi åkte hem till honom för att äta. Jag tog med blommorna, för att lämna de hemma.

Vi hade så roligt, han var duktig på att laga mat. Han berättade roliga skämt hela tiden, jag skrattade så jag fick hicka.
- Nej oj jag måste tillbaka, sa jag och tittade på klockan. Han tittade på sin också. Den var nästan halv två, jag brukade börja ett.
- Okej, jag kör dig, sa han. Jag log.

Innan jag gick in på jobbet, så rusade jag bort till verkstan och kollade efter grabbarna. Jag såg Henkes ben under en bil.
- Henke! ropade jag. Han skramlade till, men kom inte ut. – Kan du komma fram? Då kom han fram. – Förlåt att jag inte kom, sa jag. Han reste sig upp och sa inget. Nu var han uppenbarligen sur. Men jag började förstå honom.
- Kan vi inte ses ikväll, du, jag, Adde och Jimpa?
- Har du tid med det då?
Vi hade videokväll hemma hos Jimmy. Det var längesen jag var där, men det var sig likt överallt. Det var roligt att vara med grabbarna, som vanligt. Sen körde Henke hem mig vid halv elva tiden.
- Det där var ju kul, som vanligt, sa jag.
- Vad bra, kommer du och käkar med oss i morgon? frågade han. Jag log bara.
- Ja, det gör jag. Han nickade. Vi kysstes några gånger, sen sa vi god natt. Jag hittade min lilla halvfrusna katt på trappan som ville in. Jag tog upp honom i famnen och låste upp dörren, så gick vi in. Han sov med mig den natten.

Det gick några dagar och det blev helg igen. Den här gången hade vi bestämt att Niklas skulle följa med oss till Lilla Eken, för att se hur roligt det var där. Det märktes väldigt tydligt hur svartsjuk Henke var, för han släppte inte taget om mig på flera timmar. Sen insisterade jag på att gå till baren utan honom, men jag kände hur hans blick brände hål i nacken på mig. Kanske för att Niklas stod i baren.
- Nämen, fången är släppt, skojade han. Jag skrattade bara först.
- Ja jag känner inte igen Henke ikväll, han brukar inte vara såhär, sa jag. Han nickade lite bara.
- Han kanske behöver lite konkurrens, skojade han. Jag tyckte det var ganska gulligt att Henke var så svartsjuk, men mest var det jobbigt.
- Ja kanske det, han är inte van vid det. Det brukar ju bara vara jag och de tre grabbarna, sa jag och vi såg ditåt. Han nickade. Jag tittade efter Klas också, han var ju såklart inte glömd. – Och han där, sa jag när jag fick synd på honom. Niklas skrattade lite. – Klas, stackaren. Jag nobbar honom jämt, men han fattar inte piken, sa jag.
- Aha, ja en sån finns det väl alltid överallt, sa han. Jag nickade. – Får jag bjuda dig på något? fortsatte han. Jag tvekade.
- Jag borde inte nu när han tittar, sa jag. Han nickade.
- Okej jag förstår, sen kanske? Jag nickade lite. – Jag går tillbaka nu innan han blir grinig, fortsatte jag. Niklas nickade bara. Jag log bara lite innan jag lämnade honom där. Henke såg sur ut, men försökte dölja det, genom att börja prata med Adde. Precis när jag skulle sätta mig så reste sig Jimmy och log gulligt mot mig.
- Får jag lov? Jag sa inget, utan tog hans hand bara.
Vi dansade och jag passade på att fråga ut honom om Henke. Fast Jimmy började fråga ut mig, om Niklas.
- Jaha, hur är han då… stockholmaren?
- Vadå? sa jag och log.
- Ja, du har ju dissat oss nu i flera veckor, han måste verkligen vara något speciellt, sa han. Jag nickade lite och skrattade.
- Är det Henke som har hållit på nu igen? sa jag.
- Nej jag tänkte bara ändå, kom igen du kan säga till mig, sa han leende. Jag skrattade till, han var så rolig.
- Säga vadå, sluta nu Jimmy.
- Okej, sa han. Under dansen så kunde jag inte låta bli att titta på Niklas borta i baren. Han tittade på mig med. Det höll definitivt på att hända något mellan oss.

Vi lämnade stället sist av alla, Henke och Adde pinnade på för att slippa gå med Niklas, medan Jimmy var lite vänligare mot honom. De gick direkt till bilen, Niklas bil stod på ett annat ställe, så vi stannade upp för att säga hej då.
- Ja tack för ikväll, det var roligt, sa han.
- Ja det var det, det får vi göra om, sa jag glatt. Jag tittade bort mot Henke, han såg inget, så jag gav Niklas en hastig kram.
- Okej, hej då, sa jag.
- Hej då! sa han. Jimmy nickade lite bara. Sen småsprang vi bort till bilen.
Jag lyssnade inte på vad de sa, jag var i min egen värld. Jag lutade mig mot Jimmy och blundade, jag var lite trött.
- Henke, kan du släppa av mig först? Jag är så trött, sa jag.
- Inga problem, sa han kort. Jimmy kramade om mig. Han verkade inte längre vara så mycket på Henkes sida, vilket var bra. Jag och Jimmy hade ändå känt varandra sen blöjtiden. Han träffade Henke och Adde på mellanstadiet.

När jag hoppade ur så stod jag och kramade på Jimmy en stund, jag trodde knappt vad han sa.
- Jag tycker att du ska gå till honom, nu. Jag sa inget, eftersom Henke kunde höra.
- Vi ses i morgon, sa jag och släppte honom. Han log och hoppade in igen. Henke var sur, så jag sa inget till honom. Jag tog upp nyckeln ur fickan.
- Sov gott gumman, sa Adde och log. Jag vinkade bara. Sen körde de väg. Jag var glad att han inte hade lyckats dra med Adde och Jimmy i hata Niklas klubben. Jag låste upp och gick in, så ställde jag mig bara mot dörren och funderade snabbt. Klockan var visserligen två, vad skulle han tro om jag kom mitt i natten.
- Manda? hörde jag mamma.
- Ja, det är jag, sa jag tyst.
- Okej, sov gott, sa hon igen. Jag sa inget, utan tog av mig skorna och tassade in i köket. Från ett fönster kunde man se mellan skogen om det lös hemma hos Niklas. Jag såg ett svagt sken mellan träden. Skulle jag gå dit? Vad skulle han tänka? Jag bara fann mig själv le hela tiden, klart jag skulle göra det. Jag tassade upp för trappan för att säga till mamma att jag försvann ut igen.
- Mamma, viskade jag. Det prasslade till. – Jag går ut igen.
- Jaha, okej. Med Henke eller?
- Nej jag går till Niklas, sa jag. Hon mumlade något bara. – Jag låser, vi ses i morgon.

Sen sprang jag den korta biten genom skogen, då såg jag att det lyste lite här och var. Jag skyndade mig fram. Bara han inte tänkte att jag var galen som kom mitt i natten. Men han var en smart kille, han kunde nog räkna ut vad jag ville.
Utelampan var tänd, jag knackade lite bara. Jag hörde steg. Han öppnade, han hade samma kläder på sig. Han log och fnissade lite när han såg mig.
- Hej, sa jag lite generat.
- Hej, sa han och vinkade in mig. Jag klev in och tog av mig skorna.

Vi satte oss i soffan och han hade en skiva på lågt i bakgrunden. Vi sa inget speciellt. Han borde förstå hur jag tänkte. Jag lutade mig emot honom, det kändes bra.
- Det var ju en överraskning att se dig här mitt i natten, sa han då. Jag sa inget. – Jag som skulle gå och lägga mig. Du kanske vill följa med, fortsatte han. Jag log för mig själv och blev alldeles varm i kroppen. Han strök mig på armen. Jag satte mig upp och tittade på honom.
- Jag är faktiskt lite trött, sa jag leende. Han log och tog fjärren till stereon och så stängde han av den.
- After you, sa han. Jag reste mig och började gå. Han släckte ner överallt. Jag började hitta bra i huset, efter alla mina besök där.
Han hade en stor och fin säng, jag stannade vid dörröppningen och bara beundrade alla söta katter som låg där. Han kom bakom mig och kramade om mig.
- Åhh vad sött, sa jag.
- Jag försöker få de att inte ligga här, sa han och gick förbi mig. De hade en liten plats nere på golvet som han hade ordnat så fint åt dem. Medan han pratade gulligt med dem så gick jag och satte mig på sängen.
- Äh, det är lika bra att de får vara i andra rummet, så de inte hoppar upp på oss och så, sa han och tog två ungar i varsin hand. Sen gick han iväg. Jag hjälpte honom, så jag tog den sista. Mamman kom efter direkt då och jamade. Hon trodde väl att vi skulle ta hennes ungar i från henne.
Sen stängde han dörren efter sig, jag la mig ner på rygg och blundade lite.

Nästa dag så vaknade jag av mig själv, jag gäspade och sträckte på mig. Då prasslade det till bredvid mig
- Morrn, sa Niklas utan att titta. Jag log lite men sa inget. Jag tittade på klockan på bordet bredvid. Den var halv elva. Jag kände mig trött.
- Jag måste hem, sa jag och satte mig upp. Jag tittade vart mina kläder var, de låg precis nedanför fötterna. Jag drog snabbt på mig allt och kände mig otroligt dum. Niklas halvlåg på ena armen och tittade sömnigt på mig.
- Kommer du senare? frågade han. Jag gick och satte mig igen.
- Jag måste hem och snacka med Henke, jag hör av mig sen, sa jag. Han klappade mig på benet lite och nickade.

Jag gick i rask takt genom skogen och hoppades att inte Henke skulle vänta utanför som sist. Precis när jag kom fram så kom pappa gående.
- Hej, sa jag.
- Nämen hej. Han skulle mata getterna i hagen. Jag stannade till lite.
- Har någon ringt till mig?
- Inte vad jag vet, men jag har varit ute i två timmar, sa han. Jag nickade, då visste ju inte han om någon hade ringt. Så jag gick mot huset istället. När jag kom in i hallen så luktade det bröd, mamma bakade igen.
- Hej, sa jag och smällde igen dörren.
- Hej, hörde jag henne. Jag gick in i köket och satte mig vid bordet. Hon såg på mig med ett leende.
- Vad tittar du på? sa jag lite oroat.
- På dig, du är så fin, sa hon. Jag nickade lite och log. Det var något konstigt med henne. Jag tog ett äpple och började gnaga på.
- Kan du säga till när det där är klart, så man får lite frukost, sa jag och reste mig igen.
- Ska bli, sa hon bara. Jag gick upp till rummet, för att få mig en stor överraskning. På skrivbordet stod den största bukett rosor jag hade sett och i skrivbordsstolen satt Henke och log. Jag förstod ingenting.
- Men gud… sa jag tyst.
- Hej, sa han charmigt. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Jag satte mig ner på sängen och kände mig lite yr. – Är du trött? frågade han. Jag nickade bara. – Var det jobbigt att gå? fortsatte han. Då förstod jag inte vad han menade.
- Vadå?
- Ja, din mamma sa att du var ute och gick, var det jobbigt?
Perfekt, nu hade mamma hittat på en lögn också, det var väl därför hon såg så konstig ut.
- Va… ja det var det, sa jag förvirrat. Han satte sig nedanför mig på golvet och tog mina händer.
- Gud vad fin du är, sa han. Jag log lite. Det kunde han ändå inte mena. Jag var bakis och blek som en albyl i ansiktet. Jag stank sprit och hade haft sex med en annan kille. Jag ville bara ta en dusch och lägga mig ner och sova.
- Vad gör du här så här tidigt? frågade jag och klappade honom lite på kinden.
- Vi har något att fira, sa han leende. Jag funderade, men gav snabbt upp. Jag kunde inte komma på något som vi firade.
- Blev du den miljonte kunden på ICA eller? skojade jag.
- Nej, sa han leende och rotade i fickan. Han hade sin hand knuten. Jag var för trött för att gissa eller hålla på. Han öppnade handen och där låg en ring. Jag tittade bara på den.
- Henke, vad håller du på med? frågade jag.
- Idag är det precis fem år sen vi träffades för första gången, sa han. Jag sa inget. Han bara log och verkade må jättebra.
- Henke, jag är jätteledsen, men jag kan inte ta emot någon ring. Och jag mår inte så bra just nu. Kan inte vi prata om det här sen? Han blev ledsen.
- Okej, sa han bara och reste sig igen.
- Förlåt, sa jag bara. Han sa inget, utan gick bara. Jag kände mig dum. Sen rev jag upp täcket och la mig ner.
Jag vaknade en timme senare. Då tog jag en dusch och piggnade till lite.
Resten av dagen var jag bara hemma och funderade hur jag skulle göra med allt. Vid fyra så ringde jag Jimmy och frågade vad han gjorde. Som vanligt så gjorde han absolut ingenting, han kom över med sin get, så gick vi ut med de i skogen. Han var nyfiken.
- Jag gick dit som du sa, sa jag.
- Va? Till Niklas? Vad hände då? Jag sa inget utan log lite bara. – Näe, Manda… sa han lite förvånat. Vi stannade.
- Jag kan inte se Henke i ögonen, jag får skuldkänslor, sa jag. Han nickade.
- Vad ska du göra då?
- Det är det jag har tänkt på nu hela dagen, jag vet inte, sa jag.

Vid middagen satt jag tyst medan mamma och pappa diskuterade våra djur. Jag funderade på hur jag skulle göra. Telefonen ringde, jag släppte besticken och reste mig. Mamma och pappa blev tysta.
- Manda, sa jag bara.
- Hej, sa Henke. Jag sa inget. – Hur är det?
- Jo sådär, sa jag.
- Har du lust att ses? frågade han. Jag ville ju både och.
- Jag tror inte det, jag måste vila, jag är jättetrött, sa jag.

Senare så gick jag upp till rummet och låg och kramades med Tussen en stund, sen tog jag mod till mig att gå till Niklas igen. Jag var tvungen att säga vissa saker.
Jag plingade på, han öppnade kort efter.
- Nämen hej, vad kul att se dig, sa han leende. Jag log och gick in.
Vi satte oss, han märkte att det var något med mig. – Har det hänt nåt, eller?
- Vill du att vi ska vara tillsammans? frågade jag lugnt. Han såg allvarligt på mig.
- Du har ju Henke? sa han.
- Den senaste tiden har jag fått känslor för dig som jag trodde skulle gå över, sa jag. Han nickade lite.
- Samma här, sa han leende.
- Jag är beredd att göra slut med Henke… i så fall, sa jag. Han såg fundersam ut.
- Är du? Är det riktigt säkert? Jag nickade.
- Jag har tänkt på det hela dan, jag är så säker som jag kan bli, sa jag.
- Bra, sa han. Jag log och kände mig lättad.

Det var lika bra att ta tjuren vid hornen och ge sig på Henke också. Jag letade hos alla grabbar, men han var tydligen nere och mekade. Han var på jobbet oftare än han behövde. Det lyste, så jag gick bara in.
- Adde? frågade han.
- Försök med Amanda, sa jag. Han kom fram och reste si gupp.
- Hej, vad roligt att se dig. Mår du bättre? sa han leende. Jag log och nickade.
- Jag vill prata lite med dig, sa jag och tog hans hand. Vi gick in i fikarummet.
- Det där brukar sluta illa, sa han och log. Jag sa inget. – Har det hänt nåt? Det var svårt, jag tog ett djupt andetag och kände hur det tog emot.
- Henke, vi ska inte vara tillsammans längre. Han såg allvarlig ut och nickade lite. Jag såg att han blev lite ledsen.
- Niklas va… sa han. Jag sa inget. Han verkade ta det hela bra ändå.
- Jag tror att vi är bättre som vänner Henke, sa jag. Han tittad sig omkring, jag såg att han nästan blev tårögd.
- Jag förstörde allt med den där ringen, eller hur? Jag skakade på huvudet.
- Det hade inget med ringen att göra, sa jag.







Del 3

Jag och Niklas var tillsammans och det var så bra. En månad senare hade det blivit regn och rusk, oktober månad. Nu var hösten här. Jag satt hemma och skrev på min dator, regnet öste ner utanför. Det knackade löst på min dörr, jag sa inget. Dörren öppnades, då tittade jag bak. Det var Jimmy.
- Tja, sa han.
- Hej, sa jag glatt. Han satte sig i min soffa och la fötterna på bordet.
- Fan vilket väder det är. Vad gör du?
- Lite jobb som jag fick av Niklas, sa jag. Han nickade. – Vad gör du här då?
- Måste man ha en anledning att komma hit nu? sa han leende. Jag retades ju bara, det visste han. Jag gick och satte mig bredvid honom. – Det luktar gått därnere, din mamma måste vara bäst på att laga mat, sa han. Jag fnissade.
- Ja, det vet du väl, sa jag. Han nickade. Han åt ofta hos oss när vi var yngre.
- Jag har en dejt på lördag förresten, sa han och sken upp. Jag blev glad.
- Vadå? Vem då? Han log bara.
- En tjej, vi träffades på Internet. Hur stor är chansen att man träffar någon från Hovtorp på nätet? En på miljonen typ, sa han.
- Jaså, hon är härifrån, men är det ingen som vi känner då? frågade jag. Han skakade på huvudet.
- Nej, hon flyttade hit för två veckor sen, sa han och log. Jag nickade. – Hon är grymt söt också.
- Jag visste väl det, sa jag retsamt. Han såg nästan kär ut. Då knackade det på min dörr igen, pappa kikade in med ett stort leende.
- Hej på er, ska vi äta? frågade han.
- Japp, det ska vi, sa Jimmy och klappade ihop händerna när han reste sig. Jag skrattade. Sen tog han mina händer och drog upp mig.

Jag var med Jimmy resten av kvällen också, vi tittade på video och åt popcorn. Sen pratade vi halva natten. Jag hade bara träffat Henke en gång sen vi gjorde slut, så jag var lite nyfiken på hur det var med honom.
- Han har inte varit sig lik sen dess, sa Jimmy. Jag nickade. – Han är helt frånvarande typ och så fort man nämner ditt namn så går han eller pratar om något annat. Jag nickade, det var inte roligt att höra. – Ibland är jag riktigt orolig, fortsatte han.
- Ja, det kan jag förstå, sa jag.
- Är allt bra med Niklas då? frågade han. Jag log, det var alltid roligt att tänka på honom.
- Ja, det är så bra det kan bli. Det är ju väldigt skönt att jobba hemma också, sa jag. Han puttade lite på mig. Jag hade slutat i salongen och börjat jobba hemma hos Niklas. Han höll på med grejer över Internet, så jag hade fått sköta lite av det. Det trivdes jag riktigt bra med.

Nästa morgon gick jag i regnet över till Niklas. Jag satt med en laptop i hans vardagsrum. Det var väldigt skönt. Lagom till eftermiddagsfikat så kom Niklas med en stor kopp te och lite kakor. Sen tog han undan datorn.
- Så, nu ska vi mysa, sa han leende och satte sig ner bredvid mig. Jag log, det hade jag inget emot. Vi satt och kramades och småpratade lite, då satte han sig plötsligt upp.
- Jag måste säga det, jag kan inte hålla mig, sa han glatt. Jag sa inget, men jag var nyfiken vad han skulle säga.
- Vad nu då? sa jag förvånat.
- Ett företag i Stockholm har gett oss jobb, om vi vill, sa han. Jag log, mer jobb var alltid bra.
- Ja men vad bra, sa jag.
- Det enda jobbiga är att det ligger i Stockholm, sa han och såg fundersam ut. Jag nickade lite och var tveksam. Han tittade länge på mig.
- Nej, nej, nej! Absolut inte, sa jag och reste mig upp. Han ville att vi skulle flytta. Att jag skulle lämna kvar grabbarna var otänkbart. – Flytta gör jag bara inte, sa jag och reste mig. Så började jag gå fram och tillbaka. Hur kunde han bara säga en sån sak.
- Varför inte? Det är världens chans, vi får jättebra betalt. De fixar en lägenhet… sa han och log. Jag var förvånad, men visste inte vad jag skulle säga.
- Nej, det går inte, sa jag bestämt. Han nickade lite.
- Synd, i så fall får jag flytta själv, sa han. Jag såg allvarligt på honom. Så han skulle hålla på sådär, att hota.
- Lägg av med sånt där snack, sa jag. Han ryckte bara på axlarna lite och sjönk ner i soffan. Tankarna for genom huvudet i världens fart. Jag visste inte vad jag skulle säga eller göra.
- Du kan väl tänka på det i alla fall, sa han med lugn ton. Jag nickade lite, men jag visste ju vad jag ville.
På kvällen låg jag bara hemma med katten och funderade. Ville jag verkligen vara kvar i hålan? Det här var ju som Niklas sa, världens chans. Jag kunde få ett jättebra jobb och en lägenhet i Stockholm.
- Mamma! ropade jag. Efter en stund öppnades dörren.
- Ja, vad är det? frågade hon.
- Kom, sa jag som ville att hon skulle sätta sig ner och lyssna. Det gjorde hon. – Niklas vill att vi ska flytta till Stockholm.
- Va? Varför då?
- För att tydligen är det något dataföretag som han har jobbat för, som vill erbjuda oss fasta jobb där. Hon nickade. – Jag vet inte hur jag ska göra.
- Nej, det förstår jag. Att flytta är ett stort steg. Speciellt sådär långt, sa mamma. Jag nickade bara.
- Jag både vill och vill inte, sa jag.
- Ja, det där kan bara du bestämma. Men det klart vi skulle bli väldigt ledsna om du flyttade ända till Stockholm, sa hon leende. Det var just det jag trodde hon skulle säga.
- Jag kanske behöver flytta, komma bort från den här hålan, sa jag då. Det var tvärtemot vad jag tänkte förut.
- Ja, det kanske är så, sa mamma.

Senare så gick jag till Niklas med rask takt, jag var tvungen att få ur mig massa saker som jag hade grubblat på. Han öppnade och jag trängde mig in.
- Du kan inte begära att jag ska flytta med dig till Stockholm, bara sådär. Jag har ett liv här! sa jag.
- Hej på dig också, sa han och såg förvirrad ut. Jag stirrade bara på honom. – Har jag verkligen begärt det från dig. Jag sa att du kunde fundera på det. Och det har du uppenbarligen gjort, sa han. Jag sa inget.
- Jag är ledsen, men jag kan inte flytta. Så är det, sa jag bestämt. Han nickade.
- Okej, då frågar jag dig. Vad är det som håller kvar dig här? Det behövde jag inte ens fundera på.
- Min familj, mina tre bästa kompisar, min katt, sa jag. Han nickade.
- Det finns ingenting att göra här, eller hur var det du sa? Ni åker till ett ställe som spelar samma musik hela tiden. Tänk på saken igen Manda. I Stockholm finns allt, jag menar allt, sa han. Jag orkade inte lyssna.
- Jag kanske inte vill ha allt. Jag vill ha mitt liv, det som finns här, sa jag och gick mot ytterdörren igen. Om jag inte var arg innan, så var jag det definitivt nu.

Dagarna gick, jag träffade inte Niklas. Jag ville ha tid att tänka och komma fram till ett beslut innan jag sa något. Jag snackade med Jimmy om det, han hade verkligen blivit som en ny människa.
Jag var ute och krattade löv med mamma, som vi sedan eldade.
Då hörde jag en bil köra upp på uppfarten, jag tittade dit. Det var Adde. Jag trodde jag drömde, han och jag hade inte pratat på jättelänge.
- Adde, sa jag bara och släppte krattan, så gick jag dit. Han klev ut och hade sett mig. Han såg ut som vanligt.
- Tja, sa han.
- Hej, det var inte igår, sa jag. Han skakade på huvudet och log lite.
- Jag vet, förlåt mig. Henke har nästan tvingat mig att vara med honom varje dag, sa han. Jag log lite
- Jag har ju haft Jimmy, men jag har saknat dig, sa jag. Han såg glad ut. Vi satte oss på trappan, fast det var lite kallt där.
- Jag hörde att du kanske ska flytta, sa han. Ryktet hade alltså spridits.
- Nja, jag vet inte. Jag tvekar, sa jag.
Senare på kvällen kom också den sista som fått reda på ryktet. Jag blev förvånad att se honom efter så lång tid. Jag satte mig upp i sängen, han kom fram och satte sig. Jag visste inte vad jag skulle säga.
- Så du ska flytta? sa han bara kort och såg lite på mig.
- Jag tror nog att jag ska det, sa jag. Men ändå fast det lite tveksamhet kvar. Han nickade lite.
- Vi kommer sakna dig grymt mycket, sa han och log. Jag fnissade lite.
- Ja, jag vet. Jag kommer sakna er så himla mycket också, sa jag. – Men det går tåg och buss, sa jag leende. Han nickade.
- Ja det gör det.
- Jag vill inte att vi ska skiljas som ovänner Henke, vi har känt varandra för länge för det, sa jag. Han höll med.
- Det vore hemskt att inte ha dig här i närheten, sa han. Jag blev glad att han sa så.
- Ni tre är ju mina vänner för alltid. Vad som än händer. Jag kommer ringa er varje dag, blir inte det bra? sa jag.
- Jo, det blir jättebra. Jag nickade och tog hans hand. Han såg lite ledsen ut. – När blir det av då? Är det bestämt något?
- Nej jag har ingen aning.

En vecka senare hade vi min avskedsfest. Både sorgligt och roligt. Dagen efter skulle jag bege mig till Stockholm. Niklas pappa skulle komma upp med en lastbil och hämta oss och alla våra saker. Jag var helt säker på att jag skulle flytta nu.
- Sista natten med gänget då, sa Adde som var lagom full. Vi satt hemma hos honom alla fyra och hade det trevligt. Jag skulle verkligen sakna de. Vi tog en massa kort, så vi hade något att titta på. Jag hade säkert tusen kort på grabbarna genom åren, men nu skulle jag få användning av dem.
- Ni ska veta att jag älskar er så himla mycket, det kommer jag alltid att göra, sa jag och började känna mig lite tårögd.
Sen någon gång så somnade vi alla där hos Adde. När jag vaknade hade jag nästan ångest att jag skulle flytta. Jimmy vaknade när jag satte mig upp. Han vinkade lite och såg helt död ut. De andra sov som stockar. Det luktade hemskt i rummet. Jag reste mig och rättade till alla kläder. Jimmy satte sig upp och såg trött ut.
- Jag måste hem, sa jag tyst. Han nickade och reste sig motvillig tupp.
- Ja, jag drar nog också, sa han.

Vi hade ungefär en kvart var att gå, vi bodde åt olika håll.
- Vid sju ikväll åker jag nog, sa jag. Han nickade och tog mina händer.
- Vi kommer över sen. Jag nickade. Sen kramade jag honom länge och så skildes vi åt. Jag funderade en massa på vägen hem. Gjorde jag verkligen rätt som flyttade ifrån de. Skulle jag klara det?
När jag kom hem så stod det massa kartonger nedanför trappan. Jag fick lite ont i magen att se de. När jag kom in hörde jag mammas röst. Jag smällde igen dörren, då stack hennes huvud fram från köket.
- Hej gumman, sa hon glatt. Jag gick in, Niklas var där.
- Hej, sa jag och log lite.
- Har ni haft det roligt? Jag nickade, det var ju sant.

Fem timmar kvar, vilken minut som helst skulle Niklas pappa komma med lastbilen, då var det bara att flytta grejer.

Killarna och alla hjälpte oss att flytta, jag hade inte lika mycket saker som Niklas. Han hade mycket möbler och sånt. Medan jag hade mer saker.
När det var dags att åka så hade alla tårar i ögonen, mamma och pappa ville inte släppa mig. Jag ville inte lämna Tussen heller. Men mest av allt skulle jag sakna grabbarna.
- Jag kommer snart tillbaka, då ska vi ha kul, sa jag.
- Ja och kommer du inte tillbaka, så kommer vi ner och hämtar dig, skojade Adde.
- Ja, i din fina bil, skojade Henke. Jag gav Adde en bamsekram.
- Se till att Henke hittar någon, viskade jag i hans öra. Han fnissade till bara. Jag tittade mot Niklas, han stod och pratade med sin pappa. Han respekterade att jag ville ta ordentligt farväl till alla.
- Hoppas du får det bra därnere, trivs du inte så får du komma tillbaka, okej, sa Henke.
- Det vet jag, jag kommer tillbaka i alla fall, sa jag leende. Sen fick han en lika lång kram, men jag viskade inte något till honom.
Till sist Jimmy, som jag hade kommit närmast de senaste veckorna.
- Hur gick dejten förresten? frågade jag. Han log lite generat.
- Det gick jättebra, hon var helt underbar. Vi ska ses igen, sa han och nickade.
- Åh, men det var väl bra. Bara två singlar kvar, sa jag och tittade på de andra två. De log lite misstänkt bara.
Jag begav mig sakta mot bilen. Det var svårt att gå. Jag tittade mot dem hela tiden. Avsked var det värsta jag visste.
- Är du redo? frågade Niklas. Jag nickade lite bara, sen såg jag på honom.
- Så redo jag kan bli, sa jag och log. Innan jag klättrade in i bilen så tittade jag en sista gång mot alla. De vinkade. Jag log och kände tårarna, sen gick jag bara in. Resan kunde börja.
- Är du säker på att du vill det här nu? frågade Niklas och tog min hand.
- Ja, det är bara jobbigt just nu, sa jag.
Efter en stund i bilen så kom jag på en sak jag skulle göra, som framkallade ett leende på mina läppar.
- Jag måste stanna till vid ett ställe, sa jag. Niklas såg förvånad ut. - Det går fort, jag lovar. Han nickade lite.
Lilla Eken hade precis öppnat, jag drog med mig Niklas in. Jag tittade mig omkring, men jag såg inte det jag letade efter.
- Gumman, vad gör vi här? frågade han. Jag gick bort till baren, Gustav såg mig.
- Hej, har du inte flyttat än?
- Måste ju säga hej då till er här också, sa jag leende.
- En öl, gratis? frågade han leende. Det var frestande, men jag hade ju egentligen inte tid.
- Tror inte det. Har du sett min beundrare?
- Klas? Ja, han var här nyss, sa han och tittade sig omkring. Typiskt, när man väl letade efter honom då fanns han inte. Niklas kom fram.
- Vad gör vi här? frågade han igen.
- Jag måste göra en sista sak, sa jag bara. Då såg jag Klas nere på dansgolvet. – Vänta här, sa jag till Niklas, sen skyndade jag mig ner. Han såg mig inte, så jag knackade honom på axeln. Han såg minst sagt chockad ut när han såg att det var jag.
- Hej Klas, vill du dansa? frågade jag leende. Han fick inte fram ett ord. Jag placerade hans ena hand i min och den andra på min rygg.
- Har du ramlat och slagit dig? frågade han. Jag skrattade bara.
- Du har väl hört att jag ska flytta härifrån? Han nickade bara. – Sista dansen det här, sa jag. Han log lite.
- Hoppas du får det bra i Stockholm då, sa han.
- Det är jag övertygad om. Efter bara en minut så tackade jag för dansen, jag var tvungen at åka. Niklas stod och väntade. Jag gav till och med Klas en kram, han höll på att svimma. Jag bara skrattade. Jag vinkade åt Gustav, han höjde handen och såg glad ut. Jag tittade runt i lokalen en sista gång, sen åkte vi. Nu fanns det inget stopp. Livet skulle ha ny fart i Stockholm.

Skriven av: Camilla Wallén

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?

Snabba insättningar med Visa och Mastercard - casino med kortbetalning utan svensk licens!

Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Fredrik Trulsson

Inga stordåd, böcker, eller barn, men förhoppningsvis ett gott hjärta och en någorlunda intakt ryggrad. Allt gott till er alla som besökt, läst och övertygat mig! Är du mer nyfiken, samt modig,…

Fredrik Trulsson

På andra plats denna veckan: Anders Berggren