Publicerat
Kategori: Novell

En sådan vän...!?

- Nej, hurså? frågade jag och drog bort en hårslinga från ögonen.
- Jag ska åka dit, erkände June och hennes himmelsblåa ögon mötte mina.
- Verkligen? frågade jag och tog ett steg mot henne.
Sedan pussades vi på kinderna.
Det gjorde vi ofta.
vi var allra bästa vänner.
- Jag kommer ju att sakna dig, July. Du är världens bästa väninna!
Jag log mot henne, våra ögon mötter.
Mina gröna och hennes blåa.
- Jag kommer sakna dig med, June. Du kommer ha det svårt, det är en farlig stad.
June skrattade och nickade.
- Du vet att jag alltid är försiktig!
Om hon bara visste!
Hur oroligt jag hade, hur mycket jag brydde mig om henne.
Jag var förälskad i henne, och det var något förbjudet.
Det skulle jag aldrig kunna berätta.
Det var inte rätt att vara lesbisk!
Äntligen skulle June åka härifrån så att jag slapp grubbla på det.
Men skulle det lätta eller tynga smärtan i hjärtat?
Jag pussade henne igen - på kinden.
Helt hade jag velar kyssa henne på munnen, men jag vågade inte.
June kramade om mig länge och sedan log hon så att smilgropen syntes.
- Dra på smilbanet nu, July, sa hon och log ännu bredare.
Undrar varför hon var så glad, tänkte jag förskräckt. Misstänkte hon mina känslor?
Jag drog överdrivet på smilbandet och fick henne att skratta.
- Hej då, July, viskade June.
Jag ville pussa henne igen.
Istället vinkade jag och kände mig illa till mods när June försvann tillsammans med bilen.
- Herre gud, vad är det med mig? frågadejag mig själv.
- Vadå rå? frågade grannpojken Scoop.
- Inget särskilt! fräste jag och vände på klacken.
- Det är bäst du släpper in mig också, sa Scoop och flinade.
Det där odrägliga flinet som jag verkligen hatade!
Jag rynkade ögonbrynen och granska honom.
- Glöm det! Varför skulle jag göra det? snäste jag sedan.
- För annars gör väl min mamma det, flinade Scoop.
Han pekade mot fönstret där hans mamma satt och drack te med min mamma.
Jag suckade uppgivet och släppte in honom.
Det var så typiskt mamma att bli kompis med min värsta fiendes mamma '' bara för att jag och scoop ska komma närmare varandra! ''.
Ibland tog vuxna rekord att vara arnliga och dumma.
När jag klätt av mi yterrklöderna sjönk jag in i mitt rum.

När kvällen närmade sig sju kom mamma in till mig.
- Du och Scoop ska dela rum, bestämde hon. Han ska sova över!
- Glöm det! snäste jag och vände huvudet.
- Försök inte, July! sa mamma hotfullt. Du skulle bara våga, det är våra gäster!
Jag tittade surt på henne och svarade inte.
Mamma fick som hon ville och hämtade genast madrassen och lade den i mitt rum.
Jag suckad och kände heta tårar rinna nedför min kind.
Jag saknade June jättemycket och den odröglige Scoop gjorde saken bara värre!
Scoop somnade direkt och till mig tog det inte heller så värst länge.

Jag drömde om att June och jag hoppade i ängarna och skrattade, plötsligt ramlade June ner i ett svart hål och det hörds gråt och snyftningar.

När det gick upp för mig att det inte var någon dröm slog jag förstås upp ögonen och fick se Scoop.
- Vad grinar du för? fräste jag. Folk fösöker sova!
Han mötte min blick.
- Jag kan inte berätta det för dig, viskade han. Inte nu.
Jag greps plötsligt av onda aningar.
- Scoop...., sa jag frågande.
Var Scoop kär i mig skulle jag säkert spy.
Men han sa ju att han inte kunde berätta, precis som jag inte kunde berätta för June.
- Jag älskar dig, July. Det har ajg alltid gjort.
Jag bet mig i läppen, tills ett leende sprack upp.
Varför inte? tänkte jag. Vi är ju likadana.
- Jag älskar dig med, hörde jag mig själv säga och sedan kramade jag honom.

- Ikväll, klockan fem, sa jag till Scoop.
Han nickade.
- Då kommer jag till dig, sa han.
Jag nickade och log.
Jag gjorde mig iordning i håret och kläderna och rätt som det var, vaar klockan fem.
- Välkommen, retades jag. min störste vän!
Han skrattade och vi tog busse till den lilla stranden.
- Har du bikini?
- Nej, skrattade jag.
Scoop var femton oh jag var fjorton.
Och när jag låg där i hans famn så kände jag mig konstig.

Nästa dag när vi träffades klockan sju så hade jag bestämt mig.
Vi åkte ner till den lilla parken och satt sedan i bänken.
Han böjde sig fram för att kyssa mig men jag höll upp en hand.
- Scoop...., började jag. Jag gör slut.
Det var enkelt att säga de orden.
- Varför?
Jag var chockad för att han frågat.
Jag var arg, uhr vågade han?
- Jag är kär i en annan, sa jag.
Scoop drog sig från mig och jag såg att han var ledsen.
Eller kanske arg?
- Visst, viskade han. I vem?
- I June.
Jag lyssnade chockat till de orden och försökte kväva dem med att hosta och nysa.
Scoop tittade chockat på mig, alltså hörde han.
- June? Men hon bor ju inte ens här mer! Dessutom... Är inte hon en tjej? Vr inte ni bästisar?
Jag kände mig pressad när jag nickade och lät en tår droppa nedför min kind.
- Jag måste hitta henne, sa jag. Kan inte....
Scoop mötta kyligt min blick.
- Jag är ledsen, Scoop, sa jag. Jag är verkligen....
- Det gör inget, sa Scoop och stegade iväg.
Jag suckade.
Nu hade jag verkligen sårat honom.
Men vad skulle jag göra? Jag var ju kär i någon annan......

'' Kära mamma, sörg mig inte.
Jag strax tillbaka, lovar!
July ''.
Jag promenerade ner till busshållsplatsen klockan var sex på morgonen och sov antagligen fortfarande.
Men när jag kom ner till busshållsplatsen tvärstannade jag.
Vem var det där?
- July, sa Scoop. Jag visste väl det.
Han tog tag i min hand och jag var så förvånad att jag lät honom dra med mig.
- Vart ska vi? lyckades jag få fram.
et var varmt ute.
Så varmt att jeanstygen klibbade sig fast i hennes hud och så att luggen satt åt fel håll.
- Vi ska köra till June, July, svarade Scoop.
Vi stannade framför en merceedes.
- Är det din bil? gapade jag.
- Min syrras, svarade Scoop. Men hon.... behöver den inte eftersom hon köpte.... en persche och.... stack härifrån, jag... ska få den när... jag..... fyller sexton, kan.... redan köra bil... har farsans.... nycklar!
Han riktigt flåsade framo orden.
- Och körkort? undrade jag försiktigt.
Scoop skakade på huvudet.
- Det är bara om vi har otur som dem kommer kontrollera den.
Nu hade han slutat flåsa så jag uppfattade orden bättre.
Jag ryckte på axlarna och satte mig bredvid honom i framsätet.
- Du behöver inte..., började jag.
- Men du får ifall du vill, sa Scoop med ett kallt leende. Det gör inget, July. Det är jag skyldig dig när jag jämt var så elak.
Jag satt tyst när han startade bilen.
- Det är sju timmar dit, invände jag.
- Jag har i alla fall gott om tid, hur är det med ditt schema?
Jag suckade.
- Tomt sedan June stack.
Scoop körde in i motorvägen och bromsade för fullt när en familj som tydligen inte kunde vänta gick över.
Jag studsade till och skar mig i benet, blod sipprade ut därifrån.
Det gjorde inte ont, men jag kved till och kände tårarna heta.
- Gjorde du illa dig? frågade Scoop och höll nervöst på ratten.
Jag nickade.
- Jag skulle egentligen ha fyllt år nästa vecka, sa Scoop. Då skulle jag tagit den riktiga körkortet.
Jag stirrade ner, vem hade sagt att jag skulle säga något?

Fyra timmar senare var jag så totalt utmattad.
Plötsligt trampade Scoop gaset i botten när det visade '' 100 ''.
Där, en lång olyckbådande kö av bilar.
- Körkort? frågade en kvinnlig polis.
Scoop var väldigt nervös.
Jag kände att jag var tvungen att säga något.
- Jag har den här, älskling, sa jag ängsligt och letade i mina fickor. Nejmen.....
Jag gav honom en uppgiven blick när jag inte visste vad jag skulle göra.
- Vi glömde den hemma....
- Hur gammal är du, pojke? avbröt polisen.
- Femton, sa Scoop moloket.
- Tyvärr, sa polisen som hette Lisa Eriksson.
Hon knuffade in oss i en blå polisbil och körde oss tillbaka.
- Hela resan förgäves, sa Scoop argt.
Precis som om det var mitt fel.
- Smit, viskade jag.
- Vad? sa Lisa.
- Smith, skyndade jag mig att säga. Jag heter..... Jag... June Smith.
Lisa tittade på mig och sedan på Scoop.
- Det här är min pojkvän, skyndade jag mig att säga. Han heter Jackob Robertsson.
Vilket var alldeles sant, nästan. Scoops andra namn är Jackob.
- Ett två tre nu! skrek jag sedan och slingrade mig från Lisas grepp.
Men hon lät sig int luras utan tog ett fastare tag om oss båda.
- Ni är verklgien brottslingar, sa hon hotfullt.
Hon ledde oss till ett rum.
- Sätt er, sa Lisa.
Vi satte oss.
- Nå?
Jag berättade den tragiska historian om mig och June ( som jag sa hette July ) så sorgligt jag kunde.
- Så du ser, nu, för att överleva så måste jag mötas July!
Tur att man gått på teaterskola! tänkte jag och torkade mig i ögonen.
Lisa tittade fundersamt på mig.
- Okej, sa hon till slut. Jag kanske inte är bra polis men jag tycker jag borde låta er gå, men gå gärna hem, för att försöka stjäla en bil skulle inte vara rätt, Merceedesen tarjag hand om, tyvärr mistar du den.
Lisa log kallt.
Scoop såg förkrossad ut.
- Det är min systers!
- Då återlämnar vi den, svarade Lisa.
- Men Janni har rymt, lämnat oss!
Lisa suckade.
- Ni var de mest trgiska personerna jag någonsin träffat, ja, vi åker hem til er med den, Smith och Robetsson. Nu måste ni snabbt gå härifrån.
Som på given signal hoppade vi upp och tänkte springa därifrån.
- Gå lugnt, sa Lisa. Annars misstänker dem dig.
Vi gick så lugnt vi bara kunde och sedan så sprang vi.
- Vi liftar, sa Scoop.
Jag skakade på huvudet.
- Det är över, vi sover här och tar bussen hem.
Scoop nickade.
- Du bestämmer.
De hade ju trots allt fem timmar kvar eftersom Lisa kört oss tillbaka.
- Vi äter på den där macken, fortsatte jag och tog fram min plånbok.
Det var en restaurang där bredivd macken.
Jag beställde pomes fritt med köttbullar och Scoop beställde sallad.
Sedan drack vi vatten till.
Plötsligt tittade Scoop konstigt upp.
- Jamie och Janni! utbrast han.
Jag tittade också förvånat upp och möttes av Scoops storasyster Janni och en söt blond tjej.
- Hej, Scoop! sa Janni och sprang fram. Saknat dej!
Helt som hon inte varit borta alls.
- Vart har du varit?
- Lite här och där, sa Janni skamset. Jag orkade inte! Hur mår morsan?
- Dåligt tack vare dig! fräste Scoop.
Janni såg ut att vilja börja gråta.
- Jaha, okej. Var tär ni på väg?
- Egentligen skulle vi till Savonlinna, sa jag. Men det blev ändrade planer för vi har ingen bil.
Janni lyste upp och gav sin bror en kram.
- Jag skjutsar er gärna!

Sex timmar senare var vi framme.
- Vi åker hem då, sa Scoop med ett leende mot Jamie.
Jag tittad ekonstigt på dem.
- Okej, sa jag.
- Lycka till! ropade Janni med ett flin.
Jag flinade fult tillbaka innan jag knackade på.
June öppnade.
- July! skrek hon genast.
Sedan gav hon mig en kram.
- Vad gör du här egentligen? skrattade June. Jag tänkte just på dig!
Vi log mot varandra.
- Får man komma in?
- Om jag kan lita på dig! sa June och log.
Hennes röda läppar satt i ett brett vackert leende.
En dag blir de läpparna mina, tänkte jag.
- Nix, jag är en brottsling!
June skrattade och släppte in mig.
- July!
Hennes mamma verkade i schocktillstånd.
Hon reste sig häftigt upp och tappade kaffekoppen i golvet.
- Hej, jag kom på besök! hälsade jag.
- Vet dina föräldrar om att du är här?
Jag vsarade inte utan följde med June upp till övervåningen.
- Det här ör mitt rum, sa June och visade mig in i ett stort rum.
- Fint, sa jag. Du, June.... Jag måste berätta, den väldigt allvarlig grej.
June satte sig mittemot mig och log.
Vi stod där och jag fick inget fram trots att June höjde frågande på lgonbrynet.
Plötsligt hände det.
Jag föll ihop i hennes armar i en kyss.
När den äntligen släpptes verkade June frövånad.
- Jag är ledsen, sa jag. Men det är vadajg känner.
Det var så extremt svårt att få fram de orden.
Plötsligt kände jag hennes läppar mot mina och vi kysstes igen.
Sedan fnissade vi.

Prolog:
Junes mamma ringde min mamma och en månade senare flyttade vi till hset bredvid Junes.
Scoop blev ihop me Jamie - världens sötaste tjej!
Jag och June höll ihop tills vi blev 18, i tre och ett halvt år innan jag blev tillsammans med en kille.
Vi hade väldigt rolig ungdom, June och jag.
Tyvärr missade i kontakten ett år senare efter att vi gjorde slut...
Men jag minns fortfarande hur det var den dagen när jag fick veta att hon var kär i mig också....

Skriven av: Tamara Mäntyniemi 10 år.

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?

Snabba insättningar med Visa och Mastercard - casino med kortbetalning utan svensk licens!

Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Fredrik Trulsson

Inga stordåd, böcker, eller barn, men förhoppningsvis ett gott hjärta och en någorlunda intakt ryggrad. Allt gott till er alla som besökt, läst och övertygat mig! Är du mer nyfiken, samt modig,…

Fredrik Trulsson

På andra plats denna veckan: Anders Berggren