En sida utav spegeln del 5 av 6

5. En sida utav spegeln

“Melodi, oh Melodi” sa en röst i natten som väckte Melodi. “Hjälp Melodi”.
Hon drog bort täcket som skyddade hennes huvud mot solen som sken in så starkt och satte sig upp i sängen. Omtumlad tittade hon sig förvirrad runt rummet. Dörren stod på glänt och hon tycktes se ett litet huvud där som tittade på henne, var det hennes docka. Snabbt försvann huvudet ut i hallen och hon kunde höra små fotsteg springa bort mot hennes föräldrars rum. Melodi hoppade genast ner från sängen och öppnade dörren helt, men ingen fanns där. Illa kvickt skyndade hon sig bort i hallen och upp till vinden. Något sa henne att det var dit den gått.
Melodi stod och stirrade på vindsdörren. Något sa henne att hon inte borde gå in. Men nyfikenheten kunde inte hålla henne borta. Försiktigt vred hon på handtaget, dörren gnisslade och till hennes förvåning var hela rummet becksvart. Hon ryggade tillbaks, hon ville inte behöva träda igenom mörker någonsin igen, men hon gjorde det. Hon gick fram till spegeln och såg något röra sig under skynket som täckte den, var det dockan? Hon drog bort skynket men inget fanns där, bara en spegel. Motvilligt såg hon upp mot sin egen reflektion, och där stod hon. Den mörka sidan av henne själv, hon grät.
“Jag vill komma hem,” sa hon.
Melodi stod tyst för en sekund innan hon sa. “Varför då?”
“Jag trivs så underbart på din sida men jag saknar mina riktigt föräldrar, dom är ju faktiskt mina.” Flickan torkade sina tårar. “Jag vill komma hem”.
Melodi vart rasande. “Nej, säg inte så där, jag vill inte byta tillbaks. Jag trivs här, dom är mina föräldrar nu.”
“Men jag…”
“Inga men, du har gjort ditt val och du får stå ditt kast.”
Flickan på andra sidan spegel log ett litet grymt leende som fick Melodi att känna sig hotad.
“Jag tänker komma hem igen”, sa flickan med en entonig och död röst.
“Nej!” skrek Melodi panikslagen. Och såg sig efter något i rummet för att slå sönder spegeln med.
“Det finns endas en sida utav spegeln, och du är inte där.” sa flickan.
Men Melodi lyssnade inte. Hon tog istället tag i en av de gamla tavlorna som låg och dammade på golvet och lyfte den över sitt huvud. Med en enda smäll slog hon spegel i spillror och flickan i spegeln var inte längre kvar.
Golvplankorna börja dallra under Melodis fötter, vad var det som hände? Hon sprang ner från vinden och ner till matsalen som hennes föräldrar satt i. Hon försökte prata med dom, men ingen utav dom svara tillbaks. De tittade frågande på henne som om de inte förstod vad som försiggick. Melodi sprang fram mot sin far för att få en kram, men när hon rörde honom brast han itu och endast glasskärvor föll ner till golvet.
“Pappa?” sa hon storgråtandes och tittade upp mot sin mor. “Mamma?”
Henne mor gick i tusen spillror bara genom att titta på henne. Ljuset från fönstrena började vackla som från en trasig glödlampa. Det var som om hennes värld var på väg att sluta existera. Väggarna sprack och föll ner på golvet precis som spegeln gjort när hon slog sönder den. Melodi rusade upp för trappan som trappsteg för trappsteg sprack när hon nuddade vid dom. Hon kom upp på sitt rum och slog igen dörren. Melodi lade sig i sängen livrädd och drog täcket över huvudet. En explosion hördes som om hela rummet gick sönder, och allting vart nattsvart.

http://www.tobiasmyrbakk.se

Författare:

Publicerat

Dela: