EN SINNESFULL EFTERMIDDAG

Det var halvdunkligt ute. En tidig eftermiddag i september, ändå blåste det kallt som i november. Hösten hade skyndat sig på i år.

Det var en ganska skuggig plats hon valt, uppe på ett litet berg.
Fast här och var tittade det ändå fram några solglimtar mellan de gråbruna trädstammarna.
Hon drog dragkedjan på jackan ända upp. Det var kyligt i luften, och draget från vinden gjorde att hennes ögon tårades lite grann.
Trots det kände hon ett behagligt lugn inom sig, en känsla av trygghet och glädje.
För även om det bara var en skog, likt vilken skog som helst, så var det ju så vackert. Så fint. Så härligt.
Alla de typiska höstfärgerna som fick dess växtlighet att på något starkt vis glöda och glänsa, återge årstidens glans.
Och alla ljud och rörelser från skogens djur.
Vinden, som spelade sin melodi bland träd och buskar.
Steg och röster från människor som då och då hördes.
Fågelkvitter och fågelkrax.
Det härliga ljudet av hovar; hästar i trav och galopp på någon stig längre in i skogen, som fortplantades genom marken.
Samt, det ovälkomna ljudet av tjutande bildäck, skrikande bromsar.
Från någonstans utanför skogens rike.
Och ambulanssirener. Som på något vis förstörde lite av stämningen.
Men ändå, trots det, fick hon den sinnesstämning hon önskat sig få.
En känsla av välbehag.

Hon lägger ner sina prylar på berget och plockar fram en sittdyna.
Slår sig ner på knä.
Tittar återigen ut över skogen, så långt hon kan se.
Letar med blicken efter ett träd hon känner att hon vill skissa av.
Efter en stund finner hon det.
Ett ganska högt träd med kraftig stam.
Ett träd som delar sig vid mitten av dess höjd, och går ut som i två egna, separata träd. Det har inte så många löv kvar.
Bara så det täcker den övre delen av trädkronan.
Ett ganska typiskt höstträd, med andra ord.
Hon tar fram en penna ur sitt skrin och slår upp skissblocket.
Vänder åter sin blick mot trädet.
Försöker, under djup koncentration, få ner dess form på pappret framför sig.
Efter några försiktiga drag med pennan ser hon på pappret.
Och blir riktigt nöjd med vad hon ser.
Känns bra, så hon vänder blad i blocket och väljer ut ett nytt träd.
Cirka en minut senare är hon klar.
Denna gång blev det inte riktigt som hon tänkt sig, men då hon finslipat detaljerna hemma blir det nog bättre.
Hon slår igen blocket, plockar ihop sina saker och reser sig upp.
Plockar upp dynan, och vänder sig om.
För att direkt få se en hare, precis bakom henne.
Blixtstilla ligger den kvar.
Hon ser på den ett ögonblick, och blir nyfiken på varför den valde att stanna till just i hennes närhet.
Kände den kanske också den känsla av behag på denna plats, precis som hon?
Hon ser på den en stund till, och vänder sig sedan om och går.
Tar sig ner från berget och promenerar tillbaka till sin bil, som står på parkeringsplatsen vid skogens början.
Hon känner sig lugn och fri, efter sin dag i skogen.
Med ett leende ser hon tillbaka på den, som så stor och väldig bara finns där.
Nöjd med sin dag hoppar hon in i bilen och kör därifrån, ännu med känslan av välbehag, inom sig.

Författare:

Publicerat

Dela: