En sorglig kärlek.

Det var en kall December dag 29 september 1996.
Det var dagen då vi skaffade våran hund Lukas.
Jag var fyra år, lycklig och hade enterligen fått en ny bästa vän.

Jag och lukas höll ihop i alla väder, jag var alltid med han.
Han hade alltid en favorit leksak. En liten gummi klubba som han sprang omkring med.

Jag lekade alltid med han när jag kom hem efter skolan, när jag var lite äldre. Med tiden så skaffade jag kompisar i kvarteret. Jag var med dom istället och Lukas lämmnades hemma i huset medans mamma och pappa var på jobbet.

I andra sida av vårat kvarter så bodde en av mammas vänninor. Inger, och hade en stor pudel som var svart och fin. Hon hette Felicia. Hon hade svarta lockar och en liten rosett på huvudet. Felicia var den finnaste hunden jag sett och lika snäll som Lukas.

Lukas brukade smitta när vi öppnade dörren. han smett alltid till Felicia. Han nöjde sig med att bara få en blick av hon utanför Balkong fönstret.

Åren gick och Lukas och Felicia träffades mindre och mindre.
Nu var dom både runt 12 år alltså runt 84 hund år.

Det var en natt i Februari 2009.
Lukas sprang nu till Felicia än en gång när han fick chansen.
Jag skyndade mig efter han med sparken och kollade vart han var. jag såg han igenstans. Jag plingade på hoss inger och frågade om hon kunde kolla om han var på balkongen.

Hon sade.
- Han kommer nog inte så mycket mer hit tror jag.
- Vadå da sade jag?
- Felicia finns inte bland oss längre.

- Hon dog i januari i Livmoders inflamation.
Med ett upphållet lende stängde hon sakta dörren.
Först stog jag lite chokad ett tag.

Sedan såg jag Lukas. Han stog på vägen.
Han hade svansen nere och jag såg hans fyllda ögon.

Felicia fanns inte längre hos honom. Hon var hans allt.
Hon var det ända han såg fram i mot varje dag.
Lukas var en liten svart pudel som bara stog där nu.

Jag vifftade med händerna och försökte förklara att Hon inte fanns mer. det låter lite dumt men så gjorde jag.
Jag vet att han förstog mig. Om jag inte tog miste så vet jag att vi såg Felicia i ett "snö-moln" orsakad av en lastbil som passerade oss. Lukas tänker nog inte på hennes död när han reser på svansen igen. Han tänker på den fina praktfulla pudeln som såg honom i ögonen någon gång förut.


(Basserad på en sann historia)

Philip Häggström.

Skriven av: Phille