En tjej i en killes krop


En tjej i en killes kropp

av Vanesa(13år)

När Ella vaknade på fredagsmorgonen, visste hon inte att hennes rädsla för det motsatta könet skulle bli större. Hon visste inte att hon kanske till och med skulle få han närkontakt med någon av dem. Hon satte sig upp och stirrade in i spegeln och hon såg hur hennes magra slitna jag tittade tillbaka. Hon gillade inte något med sitt utseende, varken sin korta pojkfrisyr eller sina mörka blåa ögon. Hon vände bort blicken och gick fram till byrån och tog fram en av sina så kallade pojkkläder som hon brukade kalla dem när hon var själv på rummet. Hon var fruktansvärt arg på sin mamma, Varför skulle hon gå och dö? Och lämna henne med stenhård träning och pojkkläder. Ella tog sin bag och innebandyklubban och stegade ut ur rummet. När hon kom ner i den överdådiga hallen, möttes hon av sin äldre bror. Han rufsade henne i håret och boxade henne på armen. Han skrek något om att hennes myggvikt skulle passa på den nya skolan. Ella räckte ut tungan och hon gick in i köket. Hon tog för sig av de rostade brödmackorna och hon hällde sig sin dagliga energidryck, som hennes pappa tvingade henne att dricka. Hon hatade sin pappa, han brydde sig inte om henne, det ända han ville att hon skulle göra var att träna. Innan när hennes mamma levde så hade det varit tre pass i veckan, men nu så tvingades hon att träna varje dag. Hon hade en smidig spinkig kropp och ett bollplank som de andra tjejerna hade sagt till henne på högstadiet. De ropade ofta efter henne, ska inte du skjuta bandybollar mot ditt bollplank, Ella-Bella?

Hon gick ut ur köket och hon rusade ut ur hallen innan hon satte sig på trappan utanför ytterdörren. Hon väntade på att hennes så kallade tjänare skulle köra fram bilen. Hon hatade att vara rik, hon hatade att hon skulle börja på en ny skola ( inte för att den gamla hade varit bättre). När chauffören kom ut och skulle ta hennes resväska så knuffade sig Ella fram. Hon slängde in sakerna genom den öppna bildörren och hon satte sig sedan obekvämt bland sakerna. Hon såg hur chauffören stack in huvudet i bilen och han slet ut hennes saker. Ella skulle precis öppna munnen och säga emot när chauffören när han öppnade munnen och sa: ”om din pappa säger att sakerna ska ligga i bakluckan så ska unga fröken lyda”. Ella räckte ut tungan samtidigt som chauffören startade bilen och körde iväg från herrgården. Hon tittade knappt ut genom fönstret och hon sa ingenting när bilen stannade. De hade stannat framför en ståtlig herrgård och de stora rosenbuskarna vajade lätt i vinden. Hon tittade ut igenom bilfönstret och hon såg ett pojkgäng och de stirrade lätt när de gick förbi. Ella rättade till luggen och hon steg ut ur bilen när chauffören öppnade dörren. Det var som om hon hade ätit något ovanligt, för det började bubbla i magen på henne. Hon tittade bort mot huvudentrén och där stod en lång man med kort blont hår. Han log mot henne och Ella försökte att le tillbaka. Hon tog tag i bagen och bandyklubban innan hon gick fram till honom och han log bredare mot henne. Ella började känna ett sting av glädje, men det suddades ut när hon kom in innanför dörrarna. Hon stirrade in i sin pappas ögon och han log mot henne. Ella ställde sig på hans vänstra sida och hon tittade bort mot en annan pojkgrupp. De stod och log mot henne och Ella var nära på att släppa loss sin rodnad när en av pojkarna gick från gruppen och fram till dem. Han klappade henne på axeln och sa: ”Du måste vara Maxemilian?”. Ella bara stirrade på honom, Maxemilian? Varför snackade den här killen om hennes bor? tänkte Ella och hon tittade på sin pappa som log. Han tog tag i hennes axel och Ella gjorde inget för att mota honom. De ställde sig i ett hörn och Ella kände klubban i handen och hon började fundera på hur det kändes att få en klubba i huvudet. Hon vaknade upp när hon hörde hur hennes pappa sa hennes ( hennes brors) namn om och om igen. Hon hörde hur hennes pappa sa att hon var tvungen att spela kille ett tag, att hon var tvungen att bete sig som en kille. Ella tog ett hårdare tag i klubban och sedan såg hon hur den där konstiga killen snackade med den där mannen och Ella kände hur hennes rädsla för killar bubblade. Hur skulle hon kunna spela innebandy med en grupp killar som var större, tyngre och betydligt starkare en hon. Hon hörde hur hennes pappa sa att allt skulle bli bra, men Ella bara fnös. Hon gick tillbaka till mannen och han vände sig om mot henne. Han presenterade sig för henne som rektor och tränare hos deras lag och det visade sig att den där pojken var hennes lagkapten och granne. Pojken tog tag i hennes arm och han drog med sig henne till en trappa och när de kom upp på det sista steget, drog Ella sig undan. De hade kommit in i en hall full med killar och alla kikade på henne när hon gick förbi. Ella rättade till luggen och hon tog på sig huvan som hon hade på jackan. De stannade framför en dörr och pojken öppnade den. Han sa att det skulle vara hennes rum och en kille som hette Kenny, han sa också något om att det skulle vara en gruppträff senare på dagen och sedan så lämnade han henne lätt stirrande framför den stökiga hallen. Ella drog in sina saker och hon tittade in i sovrummet och hon tänkte i sitt stilla sinne att hon inte skulle stöka ner lika mycket. Kenny hade tydligen strött hela rummet med sina gamla underkläder och godispapper. Hans resväska låg på golvet upp och ner. Ella ställde sina saker på sängen och hon försökte att inte peta på ett par gamla strumpor som Kenny hade slängt på hennes sängbordslampa. Hon satte sig på sängen och hon stirrade in i väggen, vad skulle hon ta sig till? Hur skulle hon göra i omklädningsrummet? Ella trodde nästan att hon skulle somna och hon kände hur hennes kropp gick ner i ett lugnt tempo och precis när hon skulle falla in i en djup sömn så kände hon ett slag över hjässan. Hon var nära att svimma när hon öppnade ögonen för mitt framför henne satt en pojke med långt svart hår som föll ner för hans ögon och han stirrade på henne. Han presenterade sig som Kenny och han tog fram en godisklubba ur fickan och tryckte in den i hennes mun. Ella kände en konstig smak av fotsvett och lakrits i munnen och hon spottade ut klubban på golvet. Hon såg hur Kenny skrattade och Ella flinande ironiskt tillbaka mot honom. Han tog fram en illa tilltygad serietidning under Ellas säng och han bläddrade snabbt igenom den samtidigt som han stirrade på henne och tillslut frågade han var hon kom ifrån, Ella suckade. Hon berättade att hon kom från en förort till London och hon sa att det stället var ett helvete att bo på. Kenny avbröt henne inte när hon pratade och det var som om en bit av hennes rädsla försvann. Hon kunde prata helt normalt med Kenny och han tittade fundersamt på henne. Sedan öppnade han munnen. Sedan frågade henne hur hon hade haft det förut på hennes gamla skola. Ella visste inte riktigt hur hon skulle svara, hennes högstadietid hade inte varit rolig. Alla killarna hade mobbat henne för hennes bollplank och alla hennes tjejklasskamrater hade retat henne för att hon var så lik en pojke. Ella tittade en stund på Kenny och sedan så svarade hon att hennes tid hade varit bra. De satt nästan hela förmiddagen och pratade. Ella fick reda på att Kenny var 17 år och att han bara hade spelat i skolans huvudlag i två månader. Han hade berättat att deras lagkapten, Morten, hade varit med i laget i över två år och han hade en svår handskada. Ella tänkte det framför sig. Att bara spela för laget, inte bry sig om sin skada eller om sin hälsa, bara tänka på laget. Ella tittade på Kenny och han tittade tillbaka. Efter ett tag så öppnade han munnen och sa att det snart var dags för lagmöte. Ella ställde sig upp och hon drog fram ett par träningsbyxor ur bagen och hon drog dem över jeansen. Kenny bara stirrade på henne och sedan så började han skratta. Ella slängde den snuskiga godisklubban på honom, sedan så tog hon bandyklubban och bagen och gick ut ur rummet med Kenny bakom sig. De gick till slutet av korridoren ch sedan så gick de in igenom en dörr som Kenny höll upp och när de kom in så trodde Ella nästan att hon skulle svimma. De hade kommit in i ett stort runt rum och i mitten av rummet så var det en enorm pool och där satt en grupp av killar. Ella kände hur hon rodnade och hon drog sig bakåt. Hon var nära på att snubbla på Kenny, men han fångade upp henne. Han tittade djupt in i hennes ögon och Ella vände bort blicken. Hon hörde hur de andra i laget ropade på dem att de skulle hoppa ner hos dem och Ella trodde att hon skulle spy och hon kände sig helt dåsig. Skulle hon hoppa ner i badet tillsammans med en hel grupp med killar? Ella kände hur Kenny drog av henne munktröjan och hennes träningsbyxor och Ella försökte att dölja sin topp så mycket som möjligt och hon trodde inte att någon av killarna såg den. Hon var glad över att hon hade en t-skirt på sig och hon var glad över att hon hade på sig sina siden underbyxor med Mussepiggmönster. Hon vände bort sin blick hon kände hur Kenny knuffade ner henne i poolen. Hennes byxor fylldes med vatten och hon sjönk nästan ner till botten. Hon var nära att få panik där hon låg hon på botten i en pool fylld med 16- 19 åriga killar. Hon simmade upp mot ytan och hon kände hur Kenny bankade henne på ryggen och hon vände sig om. Han var ovanligt snygg, han passade i den där frisyren som han hade nu och han liknade mer och mer lagkaptenen Morten som också var ganska snygg. Nu när hon simmade runt bland lagkamraterna så kände hon sig inte så rädd för killarna, och de kanske inte skulle bli arga när hon talade om sin lilla hemlighet. Och när de gick upp ur poolen hade de bestämt att de skulle ha träning varje kväll förutom på helgerna. Ella kände sig ganska välkommen och hon var inbjuden på en fest som skulle vara under söndagskvällen. Men det var ändå något som tryckte när hon gick och la sig på kvällen. Klart att hon gillade laget och allt sånt där, men hennes rädsla att bli upptäckt var större och hon hade svårt att sova den natten. När hon slog upp ögonen, stod redan Kenny på fötter och han hade Ellas bandyklubba i handen. Han flinade och slängde den mot henne och Ella fångade upp den. Han gick ut ur rummet och han stängde ytterdörren med en smäll. Ella satte sig upp och drog på sig ett par jeans och hon gick fram till spegeln och tittade på spegelbilden. Hon såg blek och sjuk ut. Hon kände på pannan och hon suckade. Klart att hon inte var sjuk, hon var bara nervös över att äta frukost i en matsal full med pojkar. Ella gick fram till bagen och vände den upp och ner. Hon var tvungen att ringa ett samtal, hon skulle fråga sin bror om bordskick. Hon tog upp den splitternya Walkmanmobilen och slog numret. Det var ett långt nummer, men när hon äntligen kom fram till rätt nummer så visade det sig att han inte hade mobilen på. Hon slängde bort mobilen och hon tog innebandy klubban och gick ut ur rummet.

När hon kom ut i korridoren möttes hon av Morten, han flinade mot henne. Precis när hon skulle springa nerför trappan så kände hon att någon tog tag i hennes axel och hon vände sig om för att se Kenny och Morten stirra ner på henne. För första gången så märkte hon hur långa de var och hur mycket äldre de var en hon. Ella frågade vad de ville och de sa att de ville prata med henne i enrum. Ella tittade förvånat på dem och hon kände hur rodnaden blossade upp. Hon kände Mortens hand på sin axel och Kenny flinade svagt mot henne. De styrde henne mot en dörr som hon aldrig hade gått in i och hon såg att de hade kommit in i en städskrubb. Ella stirrade på dem båda och sedan kände hon hur gårdagens kvällsmat välde upp ur henne och hon var nära att kräkas. Morten klappade henne på axeln och Kenny satte sig på en pappkartong och flinade bredare mot henne. Ella slog sig ner på papperskorgen och hon lutade sig mot väggen. Morten öppnade munnen för att säga något, men Kenny hann före. Han frågade henne, om hon dolde något. Hon tittade ner på fötterna och sedan svarade hon, att hon inte hade något som hon dolde. Hon hatade att ljuga men det var ett måste, hon kunde inte säga något än, hon var tvungen att vänta till festen. Hon tittade upp och såg Mortens varma ögon, men det lät som om han inte trodde på henne när han sedan öppnade munnen och frågade henne om hur hon tränade och så hemma. Ella sa bara att hennes pappa tränade med henne varje dag i fem timmar de dagarna hon inte var på den gamla skolan. Kenny och Morten nickade bara och sedan så lät de henne slippa fler frågor. När Ella tittade på klockan så såg hon att hon var sen till en No lektion och hon sprang som en leopard igenom korridorerna. Hon fick ge en ganska lång förklaring till läraren och hon kände sig okoncentrerad hela lektionen. För det enda hon tänkte på var hur Morten och Kenny hade sett ut när hon berättade om hennes träningsschema som hon hade följt innan hon kom till skolan. De hade liknat statyer. Ella märkte knappt att klockan ringde ut. Det var ovanligt att hon hade lektioner på lördagarna, men Kenny hade berättat att alla ettor hade Nolektioner på lördagsmorgonen. Ella gick snabbt upp för trappan och hon var nära på att krocka med en av lärarna som bar på en hög med tunga böcker. Hon hörde knappt hur han skrek åt henne och när hon kom in på rummet så möttes hon av Kenny och han tittade allvarligt på henne. Ella gick sakta fram till sängen, hon såg hur Kenny plockade fram en av hennes hårnålar och han frågade henne varför hon använde dem.
Ella svarade inte direkt, hon var tvungen att fundera och sedan så öppnade hon munnen och svarade. Hennes svar var inte sant och hon hade sagt att det var hennes kusins. Kenny tittade misstänksamt på henne sedan så tog han upp innebandyklubban som låg på golvet och han frågade henne om hon ville spela en stund i gympasalen och Ella nickade. Han tog tag i hennes bandyklubba och drog tag i hennes arm och han drog med sig henne ut ur rummet. De gick en lång bit i skolan och helt plötsligt så hade de kommit in i en ny byggnad och när de gick ner för en lång trappa så kom de in i en jättelång korridor. De stannade framför en stor dörr, Kenny öppnade den och Ella tittade för första gången på deras träningsal. Kenny tog fram ett par bollar ur fickan och han slängde ut dem och sedan så rusade han efter dem med klubban i högsta hugg. Han var ovanligt snabb i benen och han kontrollerade bollen bättre en någon annan som Ella kände. Hon själv rusade efter och hon tog emot bollen när Kenny sköt iväg en slingrig boll som var nära på att träffa hennes smalben. Han var på andra sidan salen och Ella sköt iväg en boll mot honom, han fångade den med ena handflatan. Ella bara stirrade. Den där bollen hade ingen stoppat med bara handflatan och Kenny skrattade på andra sidan salen. När han kom tillbaka så frågade Ella varför han var så bra och det kom som en överraskning när Kenny berättade att han var målvakt. När de hade tränat hela dagen så slutade de och de gick ner till middagen. När de kom fram till matsalen så möttes de av några lagkamrater som storlog mot henne hon berättade att hon skulle spela nyckelspelare. Kenny hade precis berättat det och han var jätteglad för hennes skull. De tog för sig av kycklingen och de satte sig tillsammans med Morten och en annan kille som spelade i laget som hette Simon. Ella satte sig på Mortens vänstra sida och hon stirrade in i hans rufsiga hår och hon visste inte hur hon skulle dölja det. Men hon hade svaga känslor för honom. Hon satte sig närmare honom och hon försökte att inte rodna, men det var svårt. Hur kunde hon vara kär i en kille, när hon försökte att vara en kille själv?

När Ella vaknade på morgonen kände hon sig yr och tröt och hon orkade inte Hon gå upp ur sängen. Men när hon kände hur Kenny drog av henne täcket satte hon sig på sängkanten och tittade tjurigt på Kenny, han flinade. Han stod bara i byxor och han var på väg att dra på sig tröjan när Ella öppna resväskan och hon tog fram ett par nya jeans och en långarmad tröja. När de satt vi frukostbordet så tog Ella sakta upp gaffeln och hon tittade runt. Den föregående kvällen hade det varit lätt att äta, men nu kändes det som om alla stirrade på henne. Hade hon för bra bordskick? Kenny tyckte i alla fall det för det första han gjorde när han kom fram och satte sig var att kritisera hennes sätt att äta på. Ella fnös. Hon åt upp sina ägg och bacon innan hon rusade ut ur salen och hon var nära att springa in i fel korridor när hon skulle leta upp gympasalen, men som tur var räddade Simon henne. Han hjälpte henne att hitta gympasalen och stannade ett tag och tränade med henne. Han var nästan lika bra som Kenny, men hans dribblings teknik var sämre och han hade betydligt sämre kondition. Ella var snabbare än honom, och hon sprang nästan 500 varv runt i den stora salen och han sprang bara 300. Ella satte sig vid bänken och tittade runt i salen. Efter ett tag kom en grupp med pojkar in i salen och de berättade att de skulle ha träning nu, så hon var tvungen att gå. Hon gick upp till klubbrummet och satte sig på poolkanten och stirrade ner i det varma vattnet. Hon satt där nästan hela eftermiddagen och tänkte på sin hemlighet. Hon ville inte ljuga mer, hon ville säga sanningen om det så kostade hennes plats på skolan och i laget. När klockan var halv fem gick hon tillbaka och satte sig på sängen när hon kom in i sovrummet. Hon tog av sig munkjackan och tänkte på den tiden hon hade varit lilla Ella-Bella, med bollplanket. Nu var hon en helt ny människa och hon fattade inte att hon satt där på en säng i en av världens bästa innebandyskolor. Efter en kvart kom Kenny och han sa att festen skulle vara i en av klubbrummen och han sa att hon var tvungen att ta med sig lite pengar till festen. Ella tog fram några 10 pundsedlar och la dem i bakfickan innan hon följde efter Kenny ut ur rummet. När de kom in i rätt klubbrum så såg Ella att hela rummet badade i klara färger och hon drog sig tillbaka mot dörröppningen när hon såg en av sina gamla klasskamrater. Det var Serenity, en av hennes mobbare. Hon ville bara springa bort. Men Kenny knuffade in henne i rummet och han tryckte en ölburk i handen på henne och Ella ställde sig mot väggen och försökte dölja ansiktet med luggen, men det fungerad inte för Serenity hade redan upptäckt henne. Hon och några av henne så kallade kumpaner gick fram till Morten och Ella såg hur Serenity mimade något ( hon kunde inte höra för den höga musiken). Ella kände hur tårarna rann och hon kände hur burken gled ur hennes händer. Hon vände sig mot dörren och rusade ut ur rummet. Hon stannade inte förrän hon kom till slutet av korridoren och hon satte sig på det första trappsteget. Hon hörde steg bakom sig och hon vände isig om och såg att Morten kom gående mot henne. Ella kände hur rädslan bubblade upp och hon fick tillbaka känslan och hennes rädsla för pojkar kom tillbaka. Hon försökte att resa sig upp men Morten tryckte tillbaka henne. Han stirrade in i hennes ögon och sedan öppnade han munnen och frågade henne om hennes riktiga namn. Ella svarade med gråten i halsen och Morten log mot henne. Han sa att han visste om hennes hemlighet och att han inte klandrade henne. Han sa att han aldrig hade vågat berätta det. Ella visste inte vad hon gjorde, hon kunde inte hejda det. Hon slog armarna om Morten och hon kände hur han rufsade till henne i håret. Ella blundade och kände hur hans hjärta slog. När hon öppnade ögonen såg hon att Kenny stod och tittade på dem och sedan släppte han vinglaset som han hade i handen och han rusade åt det motsatta hållet. Vad hade hon gjort nu? Varför hade Kenny blivit sur på henne när hon hade kramat Morten? Ella drog sig loss och hon rusade efter Kenny. När hon sprang ner för trappan så kände hon hur någon drog tag i hennes arm. Hon vände sig mot städskrubben som var i mitten av trappan och där stod Kenny. Han hade tårar i ögonen och Ella kände hans hand på axeln och han log. Ella frågade varför han var sur på henne, han sa inget först men sen efter ett tag så svarade han. Det svar som han kom med var inte det väntande för henne. Hon fattade inte att han också visste hennes så kallade hemlighet. Han hade fattat det efter badet. Han hade gillat henne från första stund han fick reda på det, han tyckte att hon inte var som de tjejer som han hade stött på förr. Han tyckte att hon var något extra. Ella kände hur tårarna rann när hon hörde honom. Hon slog armarna om honom och kysste honom på kinden. Hon fattade inte att hon stod här och kramade Kenny, hon som gillade Morten. Men innerst inne var det hon och Kenny som hörde ihop. Det spelade ingen roll om hon hade kort hår och såg ut som en pojke. Det viktigaste var att hon var som hon var och att hennes liv som pojkflicka fortsatte.

Författare:

Publicerat

Dela: