En vanlig flickas drömmar.

Kapitel 1: Skolans master

Den 15 Augusti. Tja dagboken jag heter Steven och har fått som uppgift att föra dagbok under den här terminen. Jag hatar allt som hör svenska till men detta kommer nog att ge mina betyg en knuff på rätt väg. Jag är en cool kille på 16 år som gillar att skejta och träna samt lyssna på musik. Jag är med i alla inne gäng och bjuden på alla partyn, och tjejer som jag ser på skryter om det. Jag är om man säger det så en av skolans kungar, dess master. Men även om jag är en DJ och en av dom styrande i plugget så måste man ju tänka på betygen. Men om vi går tillbaka till mig så är jag lång, blond och har blåa ögon. Det är inte bara alla tjejer i hela skolan som faller för mig även vissa icke nämnbara lärare tycks ha ett gott öga till mig. Issa, en av dom ”fastastare” tjejerna i min bekantskap har bjudigt in mig till sitt FF party. Jag tror jag ska gå, även om jag redan har erövrat henne så är hon en av dom mest snygga tjejerna i skolan och alla killar kommer avundas mig. Men om jag ska vara ärlig så är det nog dags att säga upp bekantskapen med henne. Hon börjar bli krävande och jag tror inte jag vill ha något fast förhållande ännu, ingen kille orkar med henne en längre stund, hon är snygg, kvick och sexig men också girig, krävande och dominerande. Men nog om det, jag har hört att det ska komma en ny tjej till klassen, då kanske det blir någon förändring men det får man se, jag nöjer mig bara med det bästa.

Kom ihåg:
Matte läxan: Procent och bråk
Biologi: Immunförsvaret
Allmänt: Kolla om ryktena om den nya tjejen är sann



Kapitel 2: Varför just jag ?

Den 15 Augusti.

Varför just jag ? På den här veckan tror jag ja har använt den frasen minst tusen gånger. Jag är en tjej på 14 år, snygg, intelligent, allmänt trevlig…
Om man känner mig. Jag heter Hannah och är allt det jag just räknade upp, i mitt liv finns det bara några små problem. Det första jag klarar inte av översittare tex. Hejaklacks ledare, bitchar - men det är ju samma sak - och deras så kallade inne gäng. Problem Två, Jag har något som kallas känningar vilket drar till sig ”onormala” krafter, tex. Vampyrer, varulvar och dylikt.
Ohh just det problem tre mitt liv brakade just sönder för några dagar sedan, det får man ju inte glömma. Min mamma och min pappa bestämde sig för att det var dags att flytta från den mysiga trean där vi bodde. ”Vi har hittat ett riktigt bra ställe” så dom, ”Du kommer att älska det”. Mina föräldrar är faktiskt riktigt okey, dom är inte så där jätte överbeskyddande och dom litar på mig men det är något dom inte vet om. Min ovanliga förmåga att se det magiska.
Dom vet inta att den lilla trean var en helgad plats bland bara ett fåtal andra. Dom vet inte att dom kommer att utsätta mig för några nästan övermänskliga faror om dom tvingar mig att flytta. Jag kommer att behöva försvara mig mot magiska krafter tills jag har hunnit ”komma mig till rätta”. Jag kommer att behöva kämpa för att skapa om en ny miljö att leva i och det värsta jag kommer att behöva gå i en ny skola. Varför just jag? Jaja jag måste gå och börja tömma mitt rum på alla mina saker, mina föräldrar har inte velat låta mig se huset, det kommer att bli en överraskning. Vi syns väll…

Kom ihåg att göra: kattmat Kolla upp den nya skolan Spela in ”Buffy and the vampires”


Kapitel 3: Den nya tjejen…
Den 16 Augusti. Tja dagboken, det är Steven igen och nu ska jag berätta om den här skoldagen.
Alltså… det här är helt otroligt…
Vi börjar alltid med att samlas och kolla på morgon nyheterna i min klass, det är en vana som är ganska bra. Man får en hel kvart på sig att starta upp medan man på ett vänskapligt sätt bråkar med sina kompisar, hel skönt.
Men nu avviker vi från ämnet i alla fall så höll vår lärare det vanliga talet om att vi inte skulle vara taskiga mot den nya tjejen och att vi skulle få henne att känna sig som hemma. Typ hela klassen var ganska nyfikna på den nya men det vill självklart ingen visa.
Sedan träde en tjej in i klassrummet, ganska lång, långt mörk blont hår - utsläppt och svallande ner för ryggen - ganska snygg figur och med stora blåa eller kanske gröna ögon. Hon var faktiskt riktigt okey om man bortser från den hånfulla blicken som på ett obehagligt sätt mönstrade alla oss populära.
Hon såg på oss som satt vid det coolaste bordet i hela skolan som om vi var något slags ohyra som till varje pris måste bekämpas.
Läraren presenterade henne som Hannah och bad henne att sätta sig ned någonstans. Konstigt nog satte hon sig inte vid Issa som satt vid en ledig stol utan sa med en blick på läraren ”Det finns ingen plats i detta rum för mig, Är det inte din sak att placera mig?”. Läraren såg förvirrad ut med satte henne sedan bredvid mig. Mig av alla personer.
Hon var en tönt, det såg man klart på henne även om hon uppförde sig som en ovänlig tvåa i en skönhets tävling. Hon såg på mig med en road blick och satt sig sedan ner, graciöst och smidigt. Ett tag trodde jag att hon skulle ge mig ett leende men den impulsen tycktes stoppas av någon outgrundlig makt.
I alla fall så gick resten av lektionen någorlunda bra.
Skriver mer i morgon….

Kom ihåg att: Glömma den nya tjejen Detta gäller även Issa



Kapitel 4: Ny i klassen.
Den 16 augusti Hej dagboken… Min första skoldag var ju inte vad man kan kalla en cuksé men det var inte heller ett fiasko. Jag hade valt kläder med omsorg ”för i morgon är hela min garderob på väg mot det nya huset”. Jag hade på mig en blå topp och ett par jeans med lite lila-blått smink till så såg det ganska bra ut. Gissa om jag var nervös, japp jag kände det som om… ja det var skitäckligt rent ut sagt. Jag kom in i klassrummet och det första jag ser är ett bord fullt av dom ”coola” ”styrande” personerna i klassen. Dom såg nedlåtande på mig förutom killarna som slukar mig med blick. Som jag skrev förut så tål jag inte sådant så jag gav dom en hånfull blick och fick då syn på honom…
Han hade Blont hår, isblå ögon och en min som var eftertänksam då han mönstrade mig och vilken rätt hade han förestan till det ?.
Jag trodde att jag skulle börja rodna och vände min uppmärksamhet till läraren. ”Det finns ingen plats i detta rum för mig, det är din sak att placera mig” sa jag lågt men tydligt. Alla vid det Poppiga bordet var förvånade eftersom det faktiskt fans en ledig plats bredvid en mörkhårigflicka med röda läppar och kalla, hårda ögon.
Läraren blev nog lite förvånad men placerade mig utan vidare tankar bredvid den snygga blonda killen. Han såg också förvånad ut och jag gav honom ett glittrande blick och fick med ansträngning kväva ett leende. Men det konstigaste var att han verkligen försökte hjälpa mig, resten av dagen var anmärkningsvärt tråkig.

Kom ihåg att: Kolla vad du ska ha på dig imorgon Köpa kattsand Glömma den blonda killen


Kapitel 5: Tilldragande drömmar

Den 17 Augusti, Före skolan drömmande på min säng.
Hej dagboken det är bara jag Hannah som skriver igen. Jag ska snart gå till skolan och genomlida en till tråkig skoldag.
Det ända som man kan hoppas på är att den blonda killen hjälper mig. igen.
Det tror jag förstås inte men man kan hoppas. Jag drömde så konstigt i natt, jag drömde att jag gick på en smal väg.
Jag kände på mig att någon följde efter mig men jag kunde inte urskilja någon, tillslut kom jag fram till en trädgård med ett stort, gammeldags hus i mitten. Huset såg ut att vara övergivet men det var ändå i gott skick. Drömmen förändras, allt blir mörkare och hotfullare. Den som har följt efter mig kommer närmare, jag kan inte se hanns ansikte men jag vet att det är en man. Jag börjar springa och springer av någon outgrundlig anledning in i huset. Mannen kommer efter. Jag rusar upp för massor med trappor och stänger in mig i ett stort tornrum med en dörr som går att låsa. När jag då står där, utmattad och skräckslagen hör jag en mjuk röst nära intill mig säga ”jag är Ivono vem är du?”. Jag vänder mig snabbt om och ser då en man stå där. Han var… vacker med lågande ögon, svart hår och en vit hy. Han log roat mot mig och jag kunde bara stirra på honom utan att tänka eller ens andas. ”jag heter Hannah” sa jag tillslut med darrande stämma och hoppades för allt i världen att jag inte skulle skämma ut mig framför honom. ”Jaha Hannah” sa han som om han smakade på namnet ”vad tycker du om mig, jag själv hoppas att vi kan bli vänner eller kanske mer än så…” Jag kunde inte slita blicken från hanns ögon men märkte att det hade blivigt en annorlunda stämning i rummet. ”Det skulle vara en ära… Ivono” så jag och hanns ögon vidgades en aning när jag uttalade hanns namn. Då lade jag märke till kläderna han bar, svarta, ganska tajta med en tillhörande mantel. Jag blev distraherad då han skrattade mjukt och med graciösa steg gick i mot mig. Han lade ena handen på min axel, den var verkligen kall och sa sedan ”du kommer att frysa i den där pyjamasen”, Jag trodde jag skulle dö av skam, jag hade min pyjamas på mig. Men den underbara killen bara log, lade andra handen på den andra axeln och gav mig en lätt kyss på kinden.
Jag blundade och när jag öppnade ögonen så var jag klädd i en liknande svart klädnad och en mörk mantel.
Ivono såg på mig och log sedan omärkligt ”du är vacker Akasha” sa han och såg sedan igen på mig med den där dragande blicken som fick mig att viljelöst gå närmare honom och tillslut hamna i hanns famn. Han såg ömt på mig, gav mig sedan en lätt kyss på munnen som fick hela rummet att snurra och viskade sedan medan han drog mig tätare intill sig ”Jag kommer att älska dig intill döden”. Då vaknade jag, ännu med heta med ändå iskalla läppar efter den underbara killens beröring.

Varför finns inte sådana killar i verkligheten?
Jag bara undrar? Och varför kallade han mig Akasha ?
Får ta och slå upp det någonstans














Kapitel 6: Hon kanske är den rätta…
Den 17 Augusti, Efter skolan på mitt rum.
Tja dagboken Steven här igen.
Jag har frågat lite efter den nya tjejens vad ska man kalla det, förflutna skolgång? I alla fall så har jag fått reda på mycket intressanta saker, hon hatar alla coola innegäng, hon tål inte att man ser ned på henne och hon är en allmän manhaterska. I alla fall så har jag kollat in henne under skoldagen. Hon har jobbat och studerat bra med då hon tror att ingen ser henne verkar hon drömma sig bort till en annan värld. Hennes min bli mjukare och man kan ana sig till ett leende på läpparna. I alla fall så har jag bestämt mig för att ändra lite på henne och sedan ta henne som flickvän på prov. När hon väl lärt sig att inte vara nedlåtande mot dom coola utan mot töntarna och att klä sig lite mer effektfullt kommer hon nog vara snyggare än Issa.
I alla fall så såg hon frånvarande och blek ut idag så läraren undrade om hon var sjuk.
Kom ihåg att: Sluta tänka på den nya tjejen Gäller även Issa Gäller även matteprovet imorgon.








Kapitel 7: Kan drömmar bli verklighet ?
Den 17 Augusti, Sitter på min säng och skriver.
Hallå dagboken, det har hänt något mysko för en stund sedan. Jag måste ha slumrat till och drömt om den nya killen igen:
Jag läser läxor på mitt rum då jag hör någon öppna dörren. Jag fortsätter lugnt med läxorna i tron att det är någon av mina småsyskon. I alla fall så känner jag att någon tittar på mig så jag vänder mig om för att säga till att jag inte vill bli störd.
Just då så hör jag en mjuk, spinnande röst ”Du är lika vacker nu som då Akasha”. Ivono står och ser på mig med ett svårtolkat ansiktsuttryck, man skulle kunna likna det med hunger. Han ler och sträcker ut sin hand mot mig. Jag tar den och är på en sekund inne i hanns famn. Efter den första kyssen är jag fångad, Jag skulle inte kunna avbryta detta även om jag ville. Ivono börjar på ett mycket distraherande sätt kyssa min hals medan han frågar ”Du kommer väl flytta Akasha?”. Jag kunde inte säga något annat än ja och då tog drömmen slut bara så där. Jag sitter vid mitt skrivbort men känner fortfarande Ivonos kalla omfamning och heta kyssar. Men jag kan känna en aura runt honom. Den utstrålar något farligt…
Måste försöka glömma honom…
Han är bara en dröm… min dröm.








Kapitel 8: Ruskiga rivaler.
Den 18 Augusti, sitter i skate parken och skriver.
Det har hänt något inte särskilt bra idag. Det var just efter lunch och hela klassen satt i klassrummet och väntade på matteläraren.
Helt plötsligt kom en blek, svarthårig kille in i rummet och såg sig sökande omkring. Alla tjejerna satt som förstenade och jag kan erkänna att han hade ett tilltalande utseende. Han log föraktfullt mot alla i klassen som fortfarande inte kunde lyfta ett finger och gick sedan bort mot bordet där min tillkommande flickvän satt.
Hannah log inte mot honom och hans min hårdnade. Han drog upp henne från stolen och kysste henne framför hela klassen. Jag menar okey att jag och Issa, samt några andra tjejer har gjort så där men jag menar… Framför hela klassen? I alla fall så började han kyssa henne på halsen, jag tyckte helt klart att det hade gott för långt och skulle just säga åt honom att dra när jag såg att han inte kysste henne längre, han bet...
Jag blinkade till i förfäran och när jag kunde se klart var den bleke killen borta och Hannah, vit med rädsla målad i ansiktet medvetslös på golvet. Jag gjorde som alla killar skulle ha gjort i mitt ställe försökte väcka henne och när hon hade återfått medvetandet stödja henne till en sjuksyster. Så nu sitter jag här och väntar på henne, vi skulle träffas för jag ville fråga henne en sak. Har hon en vampyr till pojkvän ?

I ett förfallet gammalt hus stod en mörk skugga med huvudet vänt mot en spegel.
I spegeln skymtar många bilder förbi men tillslut stannar bilden som klistard vid en kille och en tjej.
Dom sitter med ett ganska stort avstånd från varandra och pratar lågmält.
Skuggan ler och under en sekund lyser ett par spetsiga vita tänder i dom levande ljusens sken. Nu ser man bara flickan och hennes vita ansikte ser skrämt men ändå lägntande ort från bilden. När hon tittar bort kan man i det milda solskenet urskilja två små vassa märken i det vita skinnet.
Skuggan ler igen, den här gången bredare och säger sedan tyst ut i det öde rummet.
'Du kan inte fly längere, du längtar redan för mycket till min famn för att kunna kämpa imot. Jag kan redan känna hur du, så levande, så... lockande hänger dig åt mig och låter ditt liv bli mitt...
Och sedan ? Ja sedan väntar bara evigheten för oss två. Oss två och våra mörka lustar.'
Nu kan man urskilja personen som pratar, en ung man med möka brinnande ögon, svart, lång hår och mycket vit hy.

Skriven av: Hanna wiklund