En vecka på kollo

Efter att ha läst en bit eller hela första kapitlet av Jonas Gardells uppföljare av en Komikers Uppväxt, fylldes jag av en bitterhet och ironiska skrattatacker. De hemska 60-70 talets skolmiljö och dess hemska lärare med sina mördarblickar och pekpinnar och elever som piskas hos rektorn. Det sägs att de var bättre förr. Jag måste skratta. Men mellan raderna kan jag känna igen mig. Jag ser gamla träbänkar. Uppklistrade alfabetsbilder med motiv av djur,från A till Ö. Man kan inte låta bli att för en liten stund längta tillbaka. Jag känner faktiskt igen mig. Jag smögrökte, drack min första klunk folköl och provade snus och spydde i storebrors soffa. Jag fick åka moppe och fick köra traktor på landet och kollade på lättklädda småflickor på badstranden. Alltihopa samlat i huvudet, där minnena frodas och bilder sorterade likt i ett fotoalbum stående i ett hörn i bokhyllan. Jag hoppas att vissa tider kommer tillbaka, vissa tider vill jag bara ska va minnen, inget av dem som jag sorterat bort vill jag ska komma tillbaka.

En sommar under min uppväxt, jag och mamma stående utanför stadshuset, i väntan på bussen skulle föra mig bort från mitt hem. Nu var min mor trött både på mig och min bror. Jag skulle på sommarkollo. Massa med ungar tjoade och skrek som hesa måsar. Jag bet fast mig vid morsans kjol. Det var rena skräcken, at få åka i väg med dessa skrikiga ungar som knappt var vuxna. De hade som jag knappt varit utanför stan. Landet var något farligt och skrämmande.

Bussen kom. Ungarna packades in i bussen och jag grät som bara ett barn kunde göra, när jag slets från mammas kropp. En gammal tant med glasögon räckte fram en påse godis för att trösta mig. När vi kom fram försvann tårarna, en kille som hette Bosse klev fram och gav mig en knuff, han kallade mig gringroda, skit i morsan, vi ska ha kul grabben. Jag var tvungen att förstå och Bosse blev ju en ritig bra kompis. Jag minns sängarna i logementen. Stora tvåvåningsängar med lakan och plast i fall man skulle pissa på sig. Och de var just det jag gjorde. Av min förvåning fanns det pottor under sängarna. Fy vad jag hatade det. Här fick man tydligen inte lära sig att gå på toaletten. Jag minns frukosten. Gröt och en massa slabbig sylt och halvsur mjölk. Jag var hungrig alla dagar och jag äter inte gröt i dag.

Jag skulle också lära mig simma. Men jag gjorde aldrig det. Jag började få intresset för flickor. Jag låg på mage och kollade in alla flickor som var i min omgivning. Simningen fick vänta. Vi fick också tvätta våra kläder, vi hängde all tvätt på linor och vi slängde klädnypor och slängde strumpor på varandra. Vi hade kuddkrig på kvällarna innan käringarna kom och drog oss i öronen. Vi lekte tåget går. Och lyssnade på barnens brevlåda. Vi fick post av våra mammor och pappor. Vi drog i flickors flätor och smög in på tjejernas rum när de bytte om. Jag hade det rätt kul. Jag lärde mig många roliga historier som Bosse berättade, han skrämde mig några gånger. Vi gjorde även kyrkliga besök och tanterna började läsa bibeln om Adam och Eva. Vi cyklade tandemcykel och lekte krig i skogen. Och fler och fler kissade i sängarna medans pottorna fortfarande förblev tomma. Men jag trivdes ganska bra. Det var tungt att åka hem när kolloveckan var slut. Jag hade muskelvärk och öronvärk när jag kom hem. Men jag trivdes och jag sov skönt i min säng hemma. Utan plast och potta under sängen.

Skriven av: Håkan