Ensamma flicka

hon går ensam igenon korridoren, alla tittar och viskar. hon känner den krypande ångesten komma och hon går in på toaletten för att få vara ifred, det känns som hon inte kan andas, allt svartnar för ögorna och hon tänker varför mej, varför mej?

Allt hade varit bra innan, men när hon, angelica började 7 klass så förändrades allt, låg och mellanstadie hade varit på samma skola men högstadiet låg på en annan. Hon hade längtat till att för börja högstadiet, allt skulle bli så spännande. Hon hade fått veta att hon och hennes bästis Caroline skulle få gå i samma klass och det skulle bli så roligt, dom hade paratat och planerat.

dom första 2 månaderna hade varit roliga, men allt eftersom så bildades gruperingar i klassen och det började bli en massa skitsnack, den ena gruppen gillade inte den andra.

Caroline hade lärt känna nya kompisar men eftersom angelica var lite blyg och innåtvänd så hade hon svårare att prata och skaffa nya kompisar. Craoline gled längre och längre ifrån angelica, och angelica var förtvivlad hon hade ju ingen anna an caroline.. Caroline börja hänga med sina nya kompisar mer och mer, dom umgicks på fritiden, men det var aldrig någon som bjöd in angelica, hon börja känna sig utanför och ledsen.

Inte nog med att Caroline hade fått nya kompisar så började dom allt eftersom mobba angeica, efter lektionerna så sa dom att dom skulle gö en hemlighet och att angelica skulle vänta på dom vid toaletterna för att det skulle bara ta 10 min.. men när hela rasten hade gått och dom inte kom så blev hon besviken hon frågade varför som inte kom men dom sa bara att det tog längre tid än vad dom trodde. dom kunde säga - tycker du om den där tröjan eller, för du har haft den i 2 dagar nu! eller så kunde dom påpeka att hon var fjantig, ful eller konsig.

Allt eftersom mobbingen fortsatte så mådde angelica sämre och sämre, nu han hon så låg självkänsla att hon inte längre vågade ta kontakt med några nya kompisar, när hon gick i korridoren så kollade hon ner i backen och vågade inte möta någons blick. Hemma på kvällarna satt hon ofta och grät och tänkte varför mej? hon kunde titta sig i spegeln och tänka 'fan va ful jag är. vad gör jag för nytta här på jordem'
Hennes föräldrar visste ingen, hon låsades att hon skulle till caroline men istället tog hon en bok och satte sig uppe i skogen och lästa några timmar.

Ingen ville märka henne och ingen vill lära känna henne, spåren från högstadiet sitter fortfarande kvar, och hon tänker på dom varje dag!

Skriven av: Ida