Ett dopp i spat´

Ett dopp i spat´

Båten kändes lite rund när Harald satt och smuttade på sin grogg.
Han var på väg mot Helsingfors med en Finlandsfärja.
Dagen hade varit ganska så bra, men just nu kände Harald sig lite ångerfull.
Han visste egentligen inte varför. Det kunde vara så att han var ju inte någon
dansant person. Han satt där för han tyckte om att höra musiken.
Han tyckte inte om att åka båt faktiskt var han lite rädd.
- Man hade hört så mycket om fartygsolyckor tänkte Harlad.
Tiden gick och plötsligt dök det upp två killar och sattre sig vid hans bord.
De presenterade sig för honom och sa.
- Är du också här för att supa dig över till Helsingfors?
Harlad tittade lite avvaktande på dem och svarade.
- Nej. men det blev som det blev.
Killarna skrattade hjärtligt åt hans stela humor.
- Du är väl inte något finne, frågade de.
- Nej. det är jag inte, men nästan om jag ska vara ärlig.
För jag kommer ursprungligen ifrån Tornedalen. De kallar alla där för byfinnar.

En tjej kom fram til bordet och frågade om hon fick dansa med en av grabbarna som
kom till hans bord.
Lite avundsjuk blev han allt, när han såg dem virvla bort i mängden av dansande par.
- Jo, du Harald vi brukar göra så att vi slå vad om när båten anländer till Helsingfors.
- Vi brukar sätta 5000 kronor eller om vi tycker att vi kan satsa mer.
Harald frågade lite om det här.
- Du menar att vi ska försöka säga så precis när båten anländer till Helsingfors?
- Det menar vi, med en differans på tio minuter åt vardera hållet.
Harald han fundera lite. Hans farfar hade varit sjöman och pratade alltid om sjön.
Man måste ta hänsyn till vädret och hur båten går emot vågorna.
Informationen kan man ju läsa om hur mycket motorerna producerar i hästkrafter.
Enligt tidtabellen skulle fartyget anlända Helsingfors hamn på morgonen klockan
12.10

Svettig och andfådd satte sig Hans bredvid Harald när han hade varit uppe och dansat.
- Det var varm och svetiggt men det var det värt. Ska inte du upp och svänga dina lurviga?
Harlad tittade lite bort men svarade.
- Du, jag är inte så intresserad av att dansa.
- Kanske du är bättre på att slå vad?
- Ja, jag brukar slå vad hemma och mina kompisar tycker att jag är kanske för mycket
åt det hållet.
- Då har du kommit rätt sa Hans.
Ja, Fredrik här har berättat lite om det här vadet. Så det känner jag till nu.
- Kännerr du dig lite frestad, sa Fredrik?
- Lite kanske sa Harlad.

I Haralds huvud gick maskineriet på fullt varv nu. Tänk om jag skulle säga de 25.000 kronorna
jag har tjänat ihop.
- Men tänk om jag förlorar dem, sa Harald nästan högt.
Fredrik undrade om han ville något.
- Nej, det är lugnt.
Hans sa till Harald att vi säger här klockan 01.00 i natt vill du vara med så är du här.
blir det bra?
- Javisst, sa Harald.
Klockan var nu lite över elva och han hade lite tid att fundera ut om han skulle göra det eller
inte.
Jag kan ju faktiskt vinna 50.000 kronor, att komma hem med det vore nog inte så dumt.
Det var fasktiskt så att innan han åkte grälade frugan och han rejält. Att dörren höll när
Harald slog igen den var ju konstigt.
Tiden i Stockholm var ju inte så bra för han hade inte ringt en endaste gång hem.
- Man får inte visa sig blödig, tänkte Harald.
Men när han kom på färjan till Helsingfors fick han lite ångest.
- Det är ju inte ens fel att två träter. Man var väl lite för irriterad och känslig.
Men de tjatar ju så man blir helt vansinnig.

Harlad gick och tittade lite på informationen oom hur stark motorerna var och hur
långt det var mellan Stockholm och Helsingfors sjövägen.
Vädret hade faktiskt börjat att friska i och de hade nämt en liten storm.
- Det påverkat mycket tänkte Harald. Det sa min farfar och det är säkert så.
Han gick ut på däck och tittade ner mot de svallande vågorna och såg att fartyget bröt
vågorna lite sidledes.
Just då kom en av däcks personalen och sa.
- Tyvärr så får ni inte vara här ute. För det ska visst börja och blåsa lite.
Då blir det lite mer hålligång i badbaljan!
Han tyckte att sitt eget skämt var bra, men när Harald inte visade en min då blev
han lika butter som han var innan.
Klockan började att närma sig 01.00 å Harald hade nu bestämt sig. Han ska satsa 25.000
kronor!
- Hej, sa Hans jaså du kom i alla fal?
- Ja, det gjorde jag.
- Har du tänkt hur mycket du vill satsa?
- Ja, sa Harald kanske 25.000 kronor?
- Oj, det var att ta i riktigt det, sa Hans!
- Tycker ni det är mycket så bryr vi väl oss inte om det, då, sa Harlad.
- Det har vi inte sagt.
- Kör i vind 50.000 kronor sätter vi emot.
- Vad tror du dert blir när fartyget anländr hamnen i Helsingfors?
Harald tvekade en stund men sedan sa han lite så där nonschalant.
- Fartyget anländer hamnen i Helsingfors 12,30
- Jaha, sa Hans då säger vi 12.00
- Bra, då är det här överstökat!
Just då krängde båten till så de nästan föll ifrån sina stolar.
Harald tyckte det var bra att det blåste lite för då går båten saktare.

Harald han satt i sinhytt och tänkte att i morgon är han kanske 50.000 kronor
rikare. Plus sina 25.000.
- Inte så dumt sa Harald.
Sängen tyckte gunga ordentligt när Harald gick till sängs och drömde att i morgon
var hans pengar som i en liten ask.
Harald ryckte till när solen lyste in på honom genom det lilla runda fönstret.
Han satte sig upp och tittade på klockan. Den var 10.23.
Gardinen för det lila runda fönstret slet han upp med en huj. Solen sken och det var
lungt väder.
- Nej, sa Harald inte det med!
Nu förstod Harald att det här går inte. Han träffade en av styrmännen och frågade.
- Ligger vi efter i tiden?
- Nej, sa han inte nu men vi var nog en halvtimme försenad innan för det blåste rätt kraftigt.
Harlad han funerade hur han skulle kunna lösa det här.
Om jag helt simpelt skulle hoppa över bord, då måste ju båten sttan och plocka upp mig.
Det kommer att ta åtminstone en halvtimme!
Att sätta sin plan i verket är kanske lätt på ritbordet så att säga. Men att göra det i verkligheten
var inte så lätt.
På något sätt måste jag vara säker på att någon ser mig och hör mig när jag hoppar i sjön.
En dam stod vid relingen och tittade ut över havet.
- Hej, sa Harald.
- Hej, sa damen. Vilket fint väder vi har fått. Det är väl bra.
- Jag är bara ute på min morgonpromenad, sa Harald.
- Föresten ser du de där små gässen där ute på vågorna?
- Ja, jag har alltid haft bra syn. För varje kväll läser jag en bok innan jag somnar.
Harald blev mer och mer säker på att den här damen kommer att ställa till en sådan
uppståndelse att de var tvungna att stanna båten.

Det kändes lite konstigt att titta ner i vågorna från detta fartyg.
- Men nu måste jag sätta allt på ett kort, tänkte Harald.
Han klättrade upp på relingen och hoppade i vattnet och skrek med full hals.
Damen tittade och undrade vad som hade hänt.
Just då kom en annan kvinna i en vit rock och sa till damen.
- Jaså, det är här du är. Jag har letat efter dig på hela båten. Du får inte gå själv.
Damen verkade mycket upprörd och sa.
- En man hoppade i vattnet med kläderna på och han skrek som bara den!
- Vad ska du hitta på nästa gång då, svarade kvinnan.
- Det är sant och han pratade med mig och nästan flirtade.
- Nu går vi till vår hytt för det är dags att ta dina tabletter nu.
De gick mot trappan och damen sa igen.
- Han hoppade i med skorna på, det var ju konstigt!
- Men han sa att han var ute på sin morgonpromenad. Men man promenerar väl inte
i sjön?
Du behöver inte oroa dig, din fantasi driver nu bort med vågorna.
Damen sa igen.
- Varför hade han skorna på?

Bo Grapenskog

Författare:

Publicerat

Dela: