Ett kärt återseende



Annie McGrogan jublades över torget. Hennes bok hade publicerat samma dag. Hon var en kämpe för staden. Hon var med i många organisationer för utsatta barn, alkoholiserade och missbrukade människor. Hon var även insatt i stadens miljö och aktivitetsgrupper. Länge hade hon kämpat med boken. Trots att hon var en utlänning och att hon var blind. Hon gjorde att staden kunde se i nya ögon, en chans hon aldrig skulle få.
Stadens hjälte, blev hon kallad.
Annie hade varit tjugofyra år när hon kommit till landet och hade nu bott där i lite mer än tre år. Sedan hon kommit dit hade hon lärt sig att tycka om omgivningen och folket som alltid var så trevliga mot henne.
- I would like to welcome miss Annie McGrogan for you people. Our hero.
Annie blev eskorterad fram till mikrofonen på scenen. De hade berättat hur de skulle gå till väga innan.
- Hello, I’m very happy to be here.
- Miss McGrogan, can you tell us what the book is about?

Andreas stod längre bort med en blondin i famnen och såg Annie prata inför folket med glädje och inlevelse.
- …Maybe I don’t is allowed to say this but it’s a great story and I want you all to read it. And I have a another news to tell all blind, it is recorded on band for you and it will be on sale here today. Thank you of your time.
Han suckade. Hon hade blivit annorlunda sedan han sett henne.
Han närmade sig trettio och kände att han snart inte orkade hålla på med att byta flickvän. Han började tröttna på det och ville gärna slå sig till ro. Därför hade han förlovat sig med Klara, blondinen. Fast det hade inte stoppat honom att hoppa i säng med några stycken i smyg.
Annie, tänkte han. Kanske skulle man besöka henne igen, hon var väldigt mysig och trevlig. Han hade trivts med henne men när hon började ställa krav på honom stack han. Hon hade ställt krav redan innan de hade gått till sängs. Efter att de gått till sängs hade han lämnat henne.
- Jag måste köpa hennes bok, sade blondinen i hans famn.
- Visst.
- Tänker du fortfarande på henne?
Det roliga med den här blondinen var att hon gick på allt han sade. Hon var även väldigt passionerad. Andreas hade sagt att han inte haft en tjej sedan Annie fast han hade inte nämnt hennes namn för Klara. Klara hade trott på Andreas historia att han förlorad hjärtat den gången och hade svårt att bli kär.
Klara pratade om henne i en ton av både svartsjuka och medlidande för honom.
Han nickade bara till svars.
- Är hon här? Var hennes nästa fråga medan de gick mellan folket på torget.
- Ja, det kan man säga.
- Ska du inte hälsa på henne då? Du kanske blir av med en del av dina känslor för henne.
- Skulle du verkligen vilja träffa henne?
Hon log mystiskt mot honom.
- Om du säger att jag är bättre i sängen än henne skulle jag vilja träffa henne, skrattade hon.
- Det är du.
Hon gick till bokhandeln och stod i kön i cirka en timme innan det blev deras tur. Klara köpte två kopior av boken. När Andreas hade frågat varför hade hon svarat:
- Jag tänkte behålla en och ge bort en i julklapp.
Men hon svarade inte när han frågade till vem.
De gick ut ur affären och rakt framför dem satt Annie McGrogan. Klara hade inte fått syn på henne ännu.
- Vill du verkligen träffa henne? Sa han utmanade.
Han ville verkligen prata med henne igen. Hon hade utvecklas positivt kroppsligt. Hon hade en lång röd klänning på sig och det mörka lockiga håret var uppsatt i en stilfull frisyr. På näsryggen låg ett par tunna tonade glasögon. Hennes läppar som såg så inbjudande med det röda läppstiftet.
Andreas tog hennes hand och gick mot Annie. De stod framför henne och skymde solen.

Hon tittade upp eftersom hon såg någon som skymde solljuset. Inte var det Audrey för den lilla tvååringen var inte så lång. Kanske var det någon som ville prata om hennes bok.
Hon hade blivit glad över att så många ville köpa hennes bok.
- Hi Annie.
Annie ställer sig förskräckt över stämman hon hörde. Inte kunde det väl vara Andreas som plötsligt försvunnit när han dykt ner i hennes säng. Efter en lång tids ensamhet hade hon hört många rykten om honom. Om hur han använde kvinnor och dumpade dem.
- Andreas.
- So you remember me. You have change, only positiv of course.
- Well I hope you like what you see because you will never get this anymore.
- Well I don’t need you right now.
Annie ryste av orden. Andra gången hon hörde dem orden.
- So, are you still jumping from bed to bed? The latest I heard about you is that you have start to see younger girls. What brings you of all people here today?
- Well, Annie. I do read, you know.
Annie skrattade. - You? No, don’t tell me that you read before you go to bed, in that case you must be very tired of girls.
Andreas skrattade sarkastiskt åt henne. Klara stod bara och betraktade dem.
- Annie, I want you to meet my fiancé Klara.
Annie ryckte till och sedan skrattade hon.
- So you got engaged. Hmm, my sympathy to her.
- I am very happy that I found Andreas.
- Yes, do you like a handsome man that is great in bed you choose the right.
- Mummy!
Annie turned her face to the voice of her daughter. Annie heard the twoyear old child run to her.
- Andreas, I will be quiet now if I was you.
Audrey sprang fram till henne och kramade om hennes ben.
- Mum, Nico bought a icecream for me. He’s wanned me to ask if you like one to.
Annie böjde sig ner för att komma i höjd med dottern. Hennes hand letade efter hennes ansikte och med en liten hjälpande hand följde Annies hand till flickans lilla kind.
- Tell him that I love to have one. One wih chocolate flavour. Okey?
- Okey.
Annie ställde sig upp igen.
- Are you still there?
- Yes? Sa en flickröst frågande.
- Andreas, can you count year and months? She’s turning three in four months.
Det blev tyst och Annie hörde dem prata på sitt egna språk som hon inte förstod.
- Vad menar hon med det? Att ungen är din?
- Hur i helvete ska jag veta. Jag hoppade bara i säng med henne en gång!
- Andreas. You don’t have to care.
Annie gick förbi dem och tog steg försiktigt framåt.
- Damn you Annie, sa Andreas argt till henne.
Annie skrattade åt honom. - You never thought of protect your self. But you can be calm, she isn't yours. You maybe remember Nicholas, he's the father and only one for me now. Have a great marriage!
Det förlovade paret stod kvar och bevittnade när Nicholas och Audrey kom ut ur affär. Flickan skuttade med glassen i handen. Nicholas gick fram till Annie och tog runt hennes midja och kysste henne på munnen. Han gav henne glassen. De skrattade och gick vidare bort mot en parkering utan att se åt parets håll.

Författare:

Publicerat

Dela: